2349016 GK09106 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:106 Onsdagen den 21 maj 1996/97 106 1997-05-21 00:00:00 Skogsbruk B79B0E5E-E97E-49BB-83AD-90DCF44902AD 180 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Herr talman! Det är alldeles riktigt att skogen är Sveriges gröna guld. Det har också påpekats här tidi- gare. Skogen ger oss värme, papper och trä. Jag är övertygad om att skogen kommer att få en allt större betydelse i framtiden, även om den redan har en stor betydelse i dag. Vi som bor i södra och mellersta Sverige kan dock redan i dag se en stor förändring. En stor del av den förändringen beror på den försurning vi har. Skogen mår inte riktigt bra längre. Artsammansättningen i skogen ändras. Det är inte lika lätt att hitta svamp. Det är inte lika lätt att hitta bär. Många granar ser dåliga ut. De ruttnar, och de blöder. Många hävdar också att älgsjukan har att göra med den här försurningen. I många skogsmarker är pH så lågt som under 4. Det kommer naturligtvis att få betydelse för skogarna i framtiden. 70 % av Sverige är beklätt med skog. Det är en hög siffra. Man kunde tänka sig att Sverige skulle vara en av de nationer som verkligen hade sett till att skydda mycket av skogen. Men så är det tyvärr inte alls. 3,3 % av den produktiva skogsmarken är skyd- dad i form av reservat eller annat. Det är endast 0,6 % av skogen nedanför skogsodlingsgränsen som är skyddad. Det är naturligtvis väldigt litet. Vi i Miljö- partiet anser att vi gott skulle ha råd att ha betydligt större del skyddad. Den internationella naturvårdsu- nionen anser att Sverige borde ha råd med 10 %. Vi i Miljöpartiet anser att vi borde kunna skydda 5 % på kort sikt, och på längre sikt 10 %. I våra budgetför- slag har vi därför alltid avsatt ungefär 500 miljoner mer än regeringen för att kunna komma upp till det här målet. Vi anser att det är viktigt just därför att vi är en stor skogsnation och har någonting att värna. Varför skall vi då värna skogen? Här finns en stor del av den biologiska mångfald som är unik för det norra barrskogsbältet. 1 700 av de arter som finns i Sverige är hotade just på grund av mänskligt skogs- bruk. Därför menar vi att det är dags för ett moratori- um för avverkning av urskog. Det är ju framför allt i gamla urskogar som de här arterna finns. 20 % av mossorna är uppförda på hotlistan och finns t.ex. i dessa skogar. Det är 223 arter. 10 % av lavarna, dvs. 216 arter är rödlistade. De är också helt beroende av gammal urskog. Det är dags att se till att många bio- toper som i dag saknar skydd får ett skydd. Det gäller de gammelskogar som Naturvårdsverket har fört upp på sina listor över sådana som man skulle vilja göra naturreservat av. Det gäller också fjällnära skogar. Där avverkas det fortfarande trots att man är osäker på hur tillväxten kommer att bli i framtiden och trots att många av dessa skogar just är hänglavsskogar som definitivt är unika och borde sparas. Det finns också många nyck- elbiotoper som skulle behöva sparas och som inte har något skydd i dag. Jag är övertygad om att den här debatten kommer att återkomma varje gång vi diskuterar budgeten. Detta handlar ju om på vilket sätt vi vill använda våra pengar och vad vi vill prioritera. Miljöpartiet anser att den fjällnära skogen nedan- för den gamla skogsodlingsgränsen bör skyddas. Vi har tagit upp detta i en reservation. Det är en gammal fråga som var uppe redan i 1988 års valrörelse. Då sade faktiskt alla partier att man var intresserade av att skapa en naturvårdsgräns som skulle se till att den fjällnära skog som just är hänglavsskog, och som i dag inte har skydd, skulle få skydd. Tyvärr har ingen- ting hänt. Vi i Miljöpartiet finner tyvärr anledning att återkomma i den här frågan. Det kommer vi att göra därför att vi anser att vi också har ett internationellt ansvar att se till att den här typen av biotoper blir skyddade. Mycket av betänkandet handlar om en stor motion som vi i Miljöpartiet har skrivit. Det beror på att vi har fått en skogsmästare på vårt kansli som är mycket kunnig och mycket engagerad i frågorna. Vi har tagit upp en mängd frågor som säkert kommer att åter- komma fler gånger. En fråga har faktiskt blivit aktuell de senaste veckorna. Många geologer skyller den katastrof med översvämningar som man har haft i Värmland bl.a. på skogsbruket. De menar att det inte går att avverka skogen på det sätt som har skett på många ställen där sluttningarna är stora. Förr bands vattnet i skogen. Men om skogen inte finns längre, och om man dess- utom har dikat, finns det ingenting som kan hålla vattnet utan det forsar ned i älvar och orsakar över- svämningar. Många av de översvämningskatastrofer vi har i dag beror på mänsklig verksamhet. Här handlar det om kalavverkning, och den skulle vi vilja ta bort. Vi anser att större områden än 1-5 hektar inte skall kalavverkas. Dessutom bör man ta hänsyn till hur naturen ser ut där man vill avverka. Man skall inte kalavverka på ett sätt som skapar dessa problem där vattnet inte kan stanna kvar. Vi vill ha ett förbud mot stubbrytning. Vi vill inte ha några dispenser för hyggesplöjning. Vi anser att kemiska bekämpningsmedel på sikt skall försvinna ur skogen. Det går att bekämpa barkborrar på andra sätt. Det finns all anledning att se till att skogen som bio- top inte förgiftas. Vi är också mycket kritiska till den diskussion som förs nu om kvävegödsling. Vi anser att försiktig- hetsprincipen skall råda där. Även här handlar det naturligtvis också om en koppling till försurningen. Detta utvecklas i reservation nr 1. Jag vill yrka bifall till den. Vi har också tagit upp skyddsdikningen och mar- kavvattningen som är ett stort problem. Många av de unika arter som finns i skogen är knutna till våtmar- ker. Det kan gälla vanliga våtmarker och det vi kallar för sumpskogar. Detta är biotoper som försvinner när man markavvattnar, vare sig man gör det med skogs- dikning eller med skyddsdikning. Vattnet i skogen är viktigt för den biologiska mångfalden. Den till- ståndsplikt som finns vid skogsdikning har inte fått den effekten att skogsdikningen har blivit mindre förekommande. Här ges tillstånd utan några undantag. Här borde man skärpa till det. Vi skulle också gärna se att även skyddsdikning var tillståndspliktig. Vi har också tagit upp en mängd andra frågor, t.ex. den fråga som Ragnhild Pohanka brukar diskute- ra, nämligen rotsnurr. Precis som Maggi Mikaelsson har påpekat, finns det ett stort framtida problem in- byggt här. Detta är en fråga som behandlas förenklat, och vi har ett långt särskilt yttrande om detta. Jag är övertygad om att vi har anledning att återkomma till detta. Precis som Maggi Mikaelsson har sagt, kommer stora värden att stå på spel här. Om detta inte löses på ett riktigt sätt så att man kan få ersättningar för det, kommer det att ha stor betydelse i framtiden. I motionen har vi också uppmärksammat att det finns områden av en viss storlek som inte har något skydd. Det gäller dem som är 5-20 hektar. Skogssty- relsen brukar säga att man kan lägga ett biotopskydd på områden upp till 5 hektar. När Naturvårdsverket vill göra naturreservat säger de att det skall vara minst 20 hektar. Detta innebär att det inte finns några skyddsformer för områden som är 5-20 hektar. Det är mycket olyckligt. Det måste ses över så att man kan hitta ett sätt att skydda även den här storleken på markområden, som kan vara mycket biologiskt värde- fulla. Vi har också en reservation som handlar om för- yngringsavverkningen. När reglerna ändrades 1994 skulle man ta bort gränsen för hur gammal skogen skulle vara för att man skulle få avverka den. Då sänktes åldern med 25 %. Det har visat sig att detta har fått stor betydelse i skogen, och framför allt för den biologiska mångfalden. Många arter är knutna till äldre skog. För Norrbottenskogen har detta inneburit att den skog som avverkas i dag är 80-90 år. Tidigare var den 100-120 år. Här nere i Svealand avverkas i dag skog som är 60-70 år. Här var åldern tidigare 80- 90 år. Detta innebär alltså att den biologiska åldern sjunker i skogen. Det innebär också att många bioto- per som innehåller många arter aldrig kommer till. Detta måste ses över så att vi återigen får en högre ålder innan man får avverka. Därmed gynnas också den biologiska mångfalden. Detta är några av de frågor som finns i de reserva- tioner vi har. Jag ställer mig naturligtvis bakom samt- liga reservationer, och också reservation 7 som Len- nart Brunander har yrkat bifall till och som är gemen- sam för oss. Jag vill också yrka bifall till reservation 1, 8 och 11. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 221107 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09106/#anf180