<anforande>
<dok_hangar_id>2349015</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:105 Tisdagen den 20 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>B610A0FF-F02B-4824-B519-81B8D5BAE99E</anforande_id>
<anforande_nummer>30</anforande_nummer>
<talare>EVA GOËS (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill gå vidare i den här frågan. Vi
vet att det har förekommit ett fall med småbarn. Ett
barn har dött, och ett annat har tagit stor psykisk ska-
da. Vi hade i helgen ett fall med en man som skulle
utvisas till Syrien och hämtades i underkläder från
psyket i Rättvik, om jag minns rätt. Handlandet när
man ryckte åt sig denne man för att skicka honom till
Kronobergshäktet var verkligen ovärdigt.
Det visar sig att man när man får uppmärksamhet i
pressen kan lyckas rädda de här människorna. Är det
då inte fel på lagstiftningen? Är den tillräckligt tyd-
lig? Eller är det praxis som det är fel på när det måste
gå till pressen innan man tar tag i sådana här fall där
det är helt klart att humanitära skäl talar för att veder-
börande får stanna?
</anforandetext>
<intressent_id>0401344912307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>220793</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09105/#anf30</protokoll_url_www>
</anforande>
