2349013 GK09103 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:103 Torsdagen den 15 maj 1996/97 103 1997-05-15 00:00:00 Strålskydd och kärnsäkerhet C25D3432-973D-4A89-A197-4691EFF32A10 183 EVA GOËS (mp) mp Fru talman! Jag skall börja med att läsa ett avsnitt ur Bön för Tjernobyl. "- På TV började de plötsligt visa filmsnuttar - - - En av dem: en gumma mjölkar och häller mjölken i en bytta, reportern går fram till henne med en militär dosimeter och för den över byttan - - - Kommentar: Som ni ser är allt fullständigt normalt bara tio kilome- ter från reaktorn - - - De visar floden Pripjat - - - Folk badar och solar sig - - - På avstånd syns reak- torn och rökmolnen - - - Kommentar: Västliga ra- diostationer sprider panik och avsiktligt förtal om haveriet. Och så den där dosimetern igen - över en tallrik fisksoppa, över en chokladbit eller en gräddmunk från ett öppet stånd - - - Det var bedrä- geri. De militära dosimetrar som fanns i armén på den tiden var inte avsedda för livsmedelskontroll utan mätte bara bakgrundsstrålning - - -" "Vår lärarinna sa: 'Rita strålning.' Jag ritade gult regn - - - Och en röd flod - - -" "Julja, Katia, Vadim, Oksana, Oleg - - - Och nu Andrej - - -'Vi dör och blir vetenskap', sa Andrej." Det är svårt att tala om strålskydd och kärnosäker- het. Det jag talar om syns inte. Det kanske knastrar när man sätter på dosimetern. Jag har varit fyra gång- er i Kijev. Efter Tjernobyl blev det nedfall i mitt hemlän. Nu vill man dumpa kärnavfallet i Norrland. Men vi har fått nog! Man talar ofta om att tio år efteråt får man veta vad som egentligen hände. T.ex. Atoms for Peace. Vad var det som hände då? Jo, USA fick plutonium till sina ubåtar, och USA skickade anrikat uran till England. Det var Atoms for Peace - Orwells nyspråk. Hannes Alvén gjorde en helom- vändning när han började inse att kärnkraft/kärnvapen var siamesiska tvillingar. Han sade att varje gång en familj på fyra personer lagar mat med hjälp av kärn- kraftsel så förslår det till att ta livet av desamma - man producerar så mycket plutonium som tar livet av dem. När man nu i betänkandet skall skriva om kärno- säkerhet och strålskyddet, gäller det allt från interna- tionella frågor till kärnavfall. Där finns upparbet- ningsanläggningen Dounreay i Skottland. De radio- aktiva utsläppen släpps ut i Västerhavet. Det går att mäta dem långt upp mot Grönland, och de sprider sig. Här finns det internationella atomenergiorganet och ICRP. ICRP är en non-governmental organization som är självutvald. De gränsvärden som de flesta följer i världen sätts där. Organet består av 13 själv- valda män. När en dör eller försvinner väljs en ny till gruppen. Här tar jag upp frågan om att inrätta en miljö- domstol i FN där dessa funktioner skulle kunna tas över. Bodil Francke Ohlsson har tagit upp frågan om ett totalt förbud av mobila kärnkraftsverk. Vi har också tagit upp frågan om effekterna efter Tjernobyl - även här i Sverige. I EU har beslutats att nästa gång det blir en Tjernobylolycka skall gränsvär- dena höjas. Större dos per person skall tillåtas. Jag har tagit upp frågan om hela kedjan av kärnav- fall. Hur många vet att när kärnbränslet tas ut ur reak- torn har radioaktiviteten höjts tre miljoner gånger? Det är inte kompost som skall tas om hand och som skall dumpas i Norrland. Jag vill att kärntekniklagen skall skärpas. Varför vill jag det? Vi har på sistone sett att myndigheterna kan tydligen inte följa lagen - eller så tolkas den fel. Då måste lagen skärpas så att den blir tydligare och klarare så att myndigheterna vet hur de skall tolka den. Hur går det annars att tillåta att Oskarshamn 2 får drivas i sex dagar utan att sprinklersystemet fungerar? Det var nära till ett rörbrott. Det kunde ha blivit en härdsmälta, om det inte var för att reaktorn var nystar- tad. Det går inte ens till åtal! Jag har tagit fram Riksrevisionsverkets kritik av att Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftsinspektionen uppträder tillsammans med kärnkraftsindustrin, SKB AB. De har för nära relationer. Man vet inte rågången mellan de två förstnämnda myndigheterna och aktie- bolaget. Jag tycker, som Maggi Mikaelsson var inne på, att Euratomfördraget skall upplösas. Det skall bli något helt nytt, precis som det skall inrättas en miljödom- stol. Vi ställer oss bakom reservationen, men vi yrkar inte bifall till den. Jag har tagit upp frågan om import av material som är kontaminerat. Jag anser också att vi skall sän- ka gränsvärdena för livsmedel, gränsvärdena för arbe- tarna som jobbar inom kärnkraftsindustrin och gräns- värdena för allmänheten. Jag har också berört den miljökonsekvensbe- skrivning och hela den process som man använder sig av i Kanada. Man har varit mycket noga med att människorna är med i processen. Man har tydliga regler som är stringenta och detaljerade, och man har en lag om hur det skall gå till. I morse fick jag besök av en man som bor i närhe- ten av Studsvik och Nyköping, där man nu talar om förstudie. Han var förtvivlad. Han sade: Det pågår tre processer samtidigt. På samma gång som man talar om kärnavfall och att man skall ta hand om det - fastän man inte vet vad man söker, eftersom man inte vet vilken metod man skall använda - pågår arbete för en inkapslingsanläggning i Oskarshamn. Det är en inkapslingsanläggning som skall ta hand om koppar- och stålkapslar. Det är kär- navfall som man egentligen inte har godkänt en metod för. Samtidigt håller man på med en politisk process. Till sist är det myndigheterna som förhoppningsvis vetenskapligt skall följa detta. Samtidigt har förstudier påbörjats ute i kommu- nerna. Detta trots att man fått påpekande av KASAM att man måste se över processen med platsval. Vad har då hänt? Jo, man har börjat arbetet i flera kommuner. De som känner till det säger att det är som att hamna i en fälla: Vi blir fångar i vetofällan. Börjar man med förstudier, som 5-10 kommuner skall göra i år, är man till 10-20 % fast i fällan. Går man nästa steg till två kommuner, där det handlar om platsstudi- er, är det 50 % risk. När man har kommit till detalj- studier är det 96-100 % risk att man hamnar i fällan. Det konstiga är att man nu har talat om och gett direktiv från regeringen att man skall se över den här processen, när man redan är inne i den. Skall man köra filmen baklänges? Sent vaknar syndaren! Männi- skor känner sig snärjda i förtid. Detta är taktik. Det jag har skrivit här handlar väldigt mycket om kritik. Det är kritik mot myndigheterna, och kanske kritik mot oss att vi inte tar vårt ansvar. Vi skall kan- ske ta tillbaka litet grand av det delegerade ansvaret eller skärpa kärntekniklagen och strålskyddslagen. Jag tycker att riksdag och regering har ett större ansvar. Vi skall åtminstone ge tydliga regler och tydliga klartecken för vad myndigheterna skall göra. Därför är jag väldigt förvånad att man inte har på- pekat att SKI har gjort något fel när man inte åtalat OKG. Det var inte första gången. Det har hänt liknan- de olyckor tidigare. Det hände t.ex. den 24 juli 1987, ett år efter Tjernobyl. Då experimenterade man natte- tid och hade inte snabbstoppet på. Det var precis samma sak som orsakade Tjernobylolyckan. Min fråga till socialdemokraterna är: Vad tänker ni göra för att skärpa bestämmelserna? Jag vill inte bli lurad, och jag vill inte lura mina barn och barnbarn. Det är för allvarligt. Jag yrkar bifall till reservationer- na 2, 3 och 5. 0401344912307 N 2010-01-01 00:00:00 220700 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09103/#anf183