2349013 GK09103 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:103 Torsdagen den 15 maj 1996/97 103 1997-05-15 00:00:00 Uppdragsarkeologi m.m. C686A7A3-8702-43BC-8244-CF2405E6377C 169 NILS FREDRIK AURELIUS (m) m Fru talman! Jag har i en motion föreslagit dels att lagen om offentlig upphandling, LOU, skall tillämpas också vid arkeologiska undersökningar, dels att Riks- antikvarieämbetet skall skilja på myndighetsutövning- en och uppdragsverksamheten genom att den senare drivs i särskild juridisk person, t.ex. ett bolag. Anledningen till att vi har en lag om offentlig upphandling är insikten att konkurrens är bra genom att den stimulerar teknik- och metodutveckling och effektivitet och därigenom gör att uppdrag kan utföras bättre och billigare. I ord förefaller utskottet dela denna inställning i princip, men när man är för något i princip så brukar det som bekant innebära att man är emot samma sak i praktiken, i varje fall inom sitt eget område. Majoriteten anför i huvudsak två argument för att just arkeologiska undersökningar inte bör upp- handlas enligt LOU. Det första argumentet är att det som är kostnadsef- fektivt i det enskilda fallet kan innebära en förlust för helheten. Att en utomstående entreprenör får ett upp- drag efter upphandling i konkurrens kan således inne- bära att t.ex. länsmuseet förlorar kompetens. Men detta resonemang kan, mutatis mutandis, föras av monopolister i alla branscher. Det finns nämligen alltid särskilda omständigheter att hänvisa till. Det andra argumentet är att ett upphandlingsförfa- rande är tidskrävande. Jag kan inte tycka att detta är något starkt argument heller. Också i andra samman- hang förekommer serier av upphandlingar som var för sig kan sägas ta tid och fördröja det stora projektet, men som ändå bidrar till ett gott slutresultat, ekono- miskt och på andra sätt. Det system som rekommenderas i departe- mentspromemorian, propositionen och betänkandet måste uppfattas som godtyckligt och oklart. Ibland skall anbudsupphandling ske, ibland inte alls, och ibland skall uppdragen fördelas mellan olika institu- tioner utifrån ett dunkelt rättviseperspektiv. Det är uppenbart att en enskild entreprenör kan känna sig utlämnad och rättslös i ett sådant system. Ett konkret exempel på detta, som har berörts tidigare här i dag, har vi i firman Arkeologikonsult AB i Upplands Väs- by, som vi också känner till bl.a. genom ett brev som nått många av oss. Jag vill också erinra om alla vackra ord om före- tagare och entreprenörer som näringsministern yttrade från denna talarstol så sent som i går. Under alla omständigheter vore det lämpligt att EG-domstolen fick pröva om förslaget verkligen är förenligt med EG:s regelverk om offentlig upphand- ling. I andra sammanhang brukar man betona att det är viktigt att skilja mellan myndighetsutövning och upp- dragsverksamhet mot betalning. Annars uppkommer, som bland andra Konkurrensverket påpekat, risk för att skattemedel på ett eller annat sätt används för att subventionera den konkurrensutsatta verksamheten. Detsamma gäller förstås för Riksantikvarieämbetet. Man kan inte som majoriteten avfärda dessa invänd- ningar genom att utan motivering i övrigt bara skriva att uppdragsverksamheten vid Riksantikvarieämbetet minsann är avgiftsfinansierad och dessutom finansiellt särredovisad. Det finns även i majoritetens skrivningar här och var antydningar om att ståndpunkter kan komma att omprövas efter att ytterligare erfarenheter har vunnits osv., men kanske är detta mest en läpparnas bekännel- se, vi får väl se. I grunden verkar ändå förståelsen saknas för att upphandling i konkurrens och en tydli- gare boskillnad mellan myndighetsutövning och upp- dragsverksamhet skulle gynna den viktiga verksamhet som vi nu diskuterar. Däremot ligger reservanterna i utskottet, som är ganska många, nära den uppfattning som jag har redovisat i motionen och antytt här. Jag har därför inget särskilt eget yrkande. 0817433088402 N 2010-01-01 00:00:00 220686 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09103/#anf169