<anforande>
<dok_hangar_id>2349013</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:103 Torsdagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Uppdragsarkeologi m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A07C1858-CE86-4E86-AB94-2F9782F5DE17</anforande_id>
<anforande_nummer>160</anforande_nummer>
<talare>CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det råder ingen oenighet vad gäller
länsstyrelsernas ansvar för upphandlingen av de ar-
keologiska utgrävningarna. Meningsskiljaktigheterna
består i om vi skall lägga oss i hur länsstyrelserna
skall upphandla tjänsten.
I reservation 1 uttrycks, som jag ser det, en oro för
att den privata arkeologiverksamheten inte kommer
att upphandlas, att länsstyrelserna kommer att göra
godtyckliga upphandlingar om de får en myndighets-
status i upphandlingsförfarandet. Men som jag har
tolkat reservanterna är det egentligen ingen som har
yrkat på att lagen om offentlig upphandling skall gälla
fullt ut.
Fru talman! Det åvilar länsstyrelserna att bl.a.
främja länets utveckling och befolkningens bästa. De
skall verka för att de nationella målen får genomslag i
länet. Länsstyrelserna svarar för frågor som rör kul-
turmiljövården, hushållningen med naturresurser,
näringslivsutvecklingen och främjande av konkurren-
sen. De har ansvar för att de offentliga medlen an-
vänds på ett effektivt sätt.
Enligt propositionen skall upphandlingen av ar-
keologiska undersökningar vara av vetenskapligt god
kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är
högre än vad som är motiverat. I betänkandet står att
arkeologiska undersökningar skall kunna anförtros
privata företag. Med dessa regler för länsstyrelsernas
upphandling skall det inte finnas några frågetecken
om hur upphandlingarna skall skötas.
För vänsterpartiet är det självklart att myndighe-
terna skall hålla sig informerade om kompetensen hos
samtliga institutioner och aktörer inom området, både
offentliga och privata, för att kunna välja rätt under-
sökningsalternativ. Därför tycker jag att vi nu skall
inrikta oss på frågor av kulturpolitisk art, som berör
vårt beredningsområde, och låta frågor som egentli-
gen rör näringspolitik behandlas av näringsutskottet
och NUTEK.
Fru talman! Jag skall nu gå över till nästa reserva-
tion, reservation nr 2, som även miljöpartiet står bak-
om. Den handlar om att UV och Riksantikvarieämbe-
tets avdelning för arkeologiska utgrävningar skall
skiljas från varandra i syfte att renodla verksamheten.
Utskottet skriver: Trots avslag på reservation 2 hind-
rar det inte att det är motiverat att, när det finns längre
erfarenhet av Riksantikvarieämbetets nya organisa-
tion, UV:s ställning blir föremål för mer ingående
överväganden.
Jag tycker så här: Den arkeologiska kompetensen i
Sverige är mycket uppsplittrad i dag. UV, dvs. Riks-
antikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet,
är i dag experter på utgrävningar.
Universiteten bedriver forskning och museerna tar
hand om fynden. Det finns också privat utgrävnings-
verksamhet i Sverige.
Nyligen separerades Statens historiska museer
från UV och Riksantikvarieämbetet. Det innebär en
ny organisationsuppbyggnad där UV står utan museal
förankring. På forskningsområdet har dock ett system
för förankring arbetats fram där varje universitets
arkeologiska institution har en ansvarig person som
bedriver forskning kring UV:s utgrävningar.
Jag vill också hänvisa till den museiutredning som
nu ligger. Jag förutsätter att man även tar upp UV:s
ställning och tittar över hur museiverksamheten och
utställningsverksamheten skall kunna hänga ihop även
på det här området.
Jag tror att det på sikt, när den här organisationen
har lagt sig, är rätt att skilja UV från RAÄ - alltså inte
nu. Som vi redan har hört är det en process på gång
på det här området. I det här övervägandet borde det
även ingå om UV i stället skulle kunna knytas till
Statens historiska museer för att på så vis kunna knyta
de museala fornfynden till de arkeologiska undersök-
ningarna.
Utan UV skulle Riksantikvarieämbetet få en mer
renodlad roll som beskyddare av fornlämningar, och
den koppling av ekonomisk art som i dag finns mellan
de två skulle brytas. Trots att jag tycker att det här
nog kan vara bra på sikt, yrkar jag inte bifall till re-
servation 2. Den innebär att UV skall bilda en särskild
juridisk person i t.ex. ett bolag. Jag är inte säker på att
det är rätt modell. Det är faktiskt inte riktigt så enkelt.
Jag kommer att följa den här frågan och eventuellt
komma med förslag längre fram. Det kommer att vara
förslag med en mer samlad syn på hur utgrävningar,
forskning och museal verksamhet kan skapa en natio-
nell arkeologi som är mer intressant för vanligt folk.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att avsik-
ten med den här propositionen är att få ned kostnaden
för arkeologisk utgrävningsverksamhet. Man vill
lägga större ansvar på markexploatörer vad gäller
kostnader och bevarande av utgrävt material. Lagför-
slaget bringar också klarhet i att arkeologi inte är en
marknad som kan upphandlas till lägsta pris. Samti-
digt tas det också ett större helhetsgrepp över vårt
gemensamma kulturminnesarv. Samtidigt finns det
också ett utrymme för privata företagsinitiativ på
arkeologins område.
Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0703309898919</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>220677</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09103/#anf160</protokoll_url_www>
</anforande>
