2349013 GK09103 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:103 Torsdagen den 15 maj 1996/97 103 1997-05-15 00:00:00 (forts. från 7 §) Länsindelningen i Västsveri- ge m.m. (forts. BoU13) E3D56663-6B50-4141-B779-A38E9ECFFE5D 135 KJELL NORDSTRÖM (s) s Herr talman! Det har sagts att detta är ett historiskt beslut. På något vis känns det mer som att vi nu går in i och bekräftar en organisation som vi faktiskt redan jobbar i. Jag tycker att man har sagt ett och annat överord om det nya. Det här har varit en ganska lång resa. En och annan i salen har sagt att de har varit med i 27 år, och det finns de som har varit med ännu längre. De olika länen i Västsverige har aldrig klarat sig själva. Vi har varit tvingade till samarbete på olika områden. Ett organiserat samarbete började framför allt inom sjukvården. Det ledde så tidigt som år 1969 till att det bildades en västsvensk planeringsnämnd just för att kunna ge skaraborgare, älvsborgare, bohus- länningar och göteborgare en bra sjukvård. Vi i Skaraborg har haft mycket stor nytta av det. Om vi inte hade deltagit i det samarbetet hade en och annan skaraborgare inte fått den vård som de på detta sätt kunnat få. Detta arbete har utvecklats. Det gick så långt att de som satt i planeringsnämnden själva tyckte: Det kan inte vara rimligt att vi i en relativt liten grupp diskuterar dessa stora frågor som i stort sett rör halva landstingets budget. Man bildade då ett kommunalförbund. Vi har redan frivilligt gått denna långa väg. Under den resan har ingen krävt folkom- röstning. Det är mycket underligt, måste jag säga. Vi har redan gått en lång bit. När det gäller de statliga utredningarna var den s.k. Birgerssonsska utredningen, dvs. Västsverigeut- redningen, mer eller mindre en beställning av de poli- tiska partierna i Västsverige. Den remissbehandlades av de politiska partierna. De politiska partierna svara- de: Det ser bra ut. Vi måste jobba mer ihop. Vi vill nu att regeringen går vidare och tillsätter någon form av utredning eller beredning för att vi skall kunna kom- ma fram till en lösning. Man sade också: Vi vill att det sker relativt snabbt, eftersom vi ser ett så stort behov av att få en möjlighet att hitta en annan organi- sation i Västsverige. Det blev Regionberedningen som tillsattes. Inget av det som vi diskuterar i dag har alltså hit- tats på av någon central byråkrat eller central politi- ker. Tvärtom har de politiska partierna i Västsverige varit mycket aktiva i den här processen. Jag tror att det kan vara bra att känna till det. Diskussionen om det här har, inte minst på lands- tingssidan, förts ur den demokratiska aspekten. De som har suttit i planeringsnämnden och de som i dag sitter i kommunalförbundet känner att de inte har en bra demokratisk organisation. Om väljarna skulle vilja välja bort dem som sköter sjukvården, har de i dag ingen möjlighet till detta. Det måste nämligen ske via landstingsval, alltså via indirekta val. Det går inte att utkräva något direkt ansvar. Som en och annan nog kan intyga har det också gått så långt att landstingen i Västsverige i dag, sedan de släppt ifrån sig sjukvården, inte har så många ären- den kvar att diskutera. Också i de ärenden som är kvar behöver samordning ske med övriga län. Det handlar framför allt om verksamhet inom kulturområdet, där vi har ett omfattande samarbete i Västsverige. Detta gäller på landstingssidan. Den andra sidan är den statliga, alltså länsstyrelsen. Jag är ledamot i länsstyrelsen och vet vilka ärenden som där behand- las. Man kan säga att det numera inte finns ett ärende på länsstyrelsens bord där det inte blir en diskussion om att det inte kan lösas av oss själva i Skaraborg. Vi måste ha överläggningar med älvsborgarna, med göteborgarna och ibland t.o.m. med värmlänningarna för att lösa våra frågor. Den modell som vi har i dag kräver alltså ett ständigt sammanträdande och förhandlande. Det åtgår enorma resurser för denna byråkrati. Jag tycker att den kan effektiviseras. Den som vill effektivisera den statliga organisationen bör anamma det förslag som föreligger. Vi kommer att få en tydligare beslutsstruktur, framför allt på landstingssidan och inom sjukvårds- området. Det blir enklare att hantera det statliga om- rådet. Jag måste som länsstyrelseledamot ärligt säga att jag tyckte att det var bra att Vägverket genomförde sin nya organisation, där man tog ett helhetsgrepp över Västsverige. Jag har varit med om att diskutera vägen mellan Grästorp och Trollhättan/Uddevalla. Vi i Skaraborg ville ha en bättre väg, men i Älvsborgs och Bohus län prioriterade man annan väg. Därför blev det aldrig någon ordning på vägen. Så var det, men sedan det tagits ett helhetsgrepp och en helhetsbedömning gjorts kunde en del saker lösas på ett betydligt bättre sätt. Jag har känt mig litet ledsen när jag har suttit i bänken i dag och lyssnat på alla tal, framför allt från mina kamrater på Skaraborgsbänken. Skaraborg har inte varit känt som ett län där vi har kunnat samarbeta så särskilt väl. Det har gällt beträffande sjukhus och flygplatser, ja, snart sagt beträffande allting, att vi inte har varit några mästare eller något föredöme i avseen- de på hur man skall bete sig. Man lyckades ändå komma till ett läge där man samlade sig, framför allt i de politiska partierna - och den här frågan ägs av de politiska partierna. Vi har i det socialdemokratiska partiet haft en omfattande process och diskussion om detta. Vi har av och till inte varit överens, men vi hamnade ändå i det läget att vi blev överens, dock utom vad gällde Gullspång. Mina partikamrater i Gullspång vill faktiskt ha kvar Skaraborgs län. Partivännerna i Mullsjö/Habo ville ha en folkomröstning och har genomfört en sådan. De övriga ansåg att vi skulle gå till Västsverige. Debatten i dag och folkomröstningskampanjen kan möjligen ställa till ytterligare bekymmer. En grupp av sex kommuner, ledd av ett moderat kommu- nalråd i Vara, har vid ett flertal tillfällen uttalat att om inte den västra delen hamnar tillsammans med Västsverige, önskar man gå sin egen väg. Om dessa sex kommuner går sin väg, finns det nio kvar, och det är knappast ett underlag för ett län. Jag har tyckt att vi kommit i ett läge med en hyf- sad ordning och enighet. Jag menar att namninsam- lingskampanjen var olycklig. Varför drev inte mode- raterna i varenda kommun i länet, medan frågan var uppe och Björklund var närvarande, en kampanj där de sade: Vi vill ha folkomröstning i vår kommun! Då hade man redan haft en sådan. Om man har majoritet i varenda kommun, kan man självklart ha folkomröst- ningar. Men inte ens Falköping har lyckats med detta. Det finns ingen majoritet för folkomröstning i Falköping, Annika Nordgrens hemkommun. Man får väl då ac- ceptera spelet. Jag tror att det är på följande sätt med moderatar- nas folkomröstningskampanj. Detta har en av de so- cialdemokratiska ledamöterna i Väststyrelsen berättat för mig. Man hade pressat någon på vad det hela gick ut på, och vederbörande sade då: Ja, ja, man fortsätter fram till beslutet. Sedan lägger man sig och jobbar tappert för alternativet. Så tror jag att det kommer att bli med inte minst moderaterna. Jag tror att modera- terna kommer att ställa upp sedan beslutet är taget och göra en mycket bra insats. Det är bara synd att man slängt in grus i maskineriet. Jag tror att det nästa som kommer i Skaraborg, i Älvsborg osv. - det är nästan en Skaraborgsdebatt som vi här har haft - är ett ökat samarbete mellan kommunerna. De är nu inne i samma process som landstingen under relativt lång tid har befunnit sig i. Vi kan i Skaraborg se hur man organiserar sig för att lösa för invånarna viktiga frågor, som man inte klarar hemma i Skara. Man måste samarbeta med Götene och Lidköping för att kunna ge invånarna en så bra vård, omsorg och utbildning som möjligt. Genom att samarbeta på ett antal områden kan man spara litet resurser. Jag tror att denna process kommer att fortsätta, och den bör vi bejaka. Vad den leder till vet jag inte. Om 20-25 år diskuterar man här i riksdagen kanske andra sammanslagningar. Jag tror inte att de svenska kommunerna, länen osv. kommer att vara oförändrade under så lång tid, utan det kommer att ske en del ändringar. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. 0766285636614 N 2010-01-01 00:00:00 220652 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09103/#anf135