<anforande>
<dok_hangar_id>2349013</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:103 Torsdagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 7 §) Länsindelningen i Västsveri- ge m.m. (forts. BoU13)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E8FAE2AD-B7E9-4723-99A3-FEFF39D7DE7A</anforande_id>
<anforande_nummer>134</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA NORDGREN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag hoppas att Eva Eriksson gjorde
en felsägning. Hon sade att vi skall bestämma hur
mycket naturen tål. Skulle vi kunna bestämma hur
mycket naturen tål hade det varit en bra lösning på
många problem. Men det kan vi inte. Naturen sätter
gränser. Det vet jag att Eva Eriksson är väl medveten
om.
När det gäller myndigheter och samarbete mellan
myndigheter vore det väl katten om man inte kan få
myndigheter att samarbeta utan ett storlän. Det är i så
fall inte något vidare bra betyg åt de myndigheter vi
har. Vad jag ser framför mig är det som jag vill vara
med att skapa.
Det jag tar som utgångspunkt i mitt politiska arbe-
te här i riksdagen är att se fram emot det samhälle vi
står inför med de nya förändringar som behövs. Det
gäller småskalighet och decentralisering, inte minst
för miljöproblemens och sårbarhetens skull. Det tyck-
er jag är ett viktigt steg att ta. Jag ser storlänet som en
stor omväg utan folklig förankring.
</anforandetext>
<intressent_id>0251174631818</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>220651</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09103/#anf134</protokoll_url_www>
</anforande>
