<anforande>
<dok_hangar_id>2349012</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>106A3AFB-7A4D-43E6-B9D0-5EA4B129E5F5</anforande_id>
<anforande_nummer>85</anforande_nummer>
<talare>GÖTHE KNUTSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill gärna instämma i förhopp-
ningen att ett sådant skede inte inträffar. Men jag
undrar vad som skulle ha sagts ur det svenska folk-
djupet och här i riksdagen om inte den då sittande
regeringen och den tillsatta utredningskommittén just
hade gjort det man nu gjorde, dvs. att räkna med att
det värsta kunde ske. Vi hade faktiskt inget facit som
sade oss att det skulle stanna vid några tusen flykting-
ar, utan vad vi kunde befara var att det skulle bli en
stegrad intensitet i flykten. Vi ville då veta vad vi
hade för resurser att tillgå, och jag tycker att de exper-
ter i utredningskansliet, på Försvarsdepartementet och
inom Statens räddningsverk som arbetade med detta
gjorde en utomordentligt god arbetsinsats.

</anforandetext>
<intressent_id>0566638963807</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>220363</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf85</protokoll_url_www>
</anforande>
