2349012 GK09102 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj 1996/97 102 1997-05-14 00:00:00 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred 4E7B117B-DCC6-4AEE-8F10-CE3011B5DD75 73 GÖTHE KNUTSON (m) m Herr talman! Det är en händelse som ser ut som en tanke att det här ärendet behandlas just i det skede då en stor del av norra Värmlands befolkning levt och lever i rädsla för vad som kunnat hända och som kanske fortfarande hotar den bygd som ligger utmed norra delen av Klarälvsdalen. Jag vill ta vara på till- fället och ställa frågan till försvarsministern: Vilka insatser är försvarsministern och regeringen beredda att göra i norra delen av Värmland, där enskilda människor och familjer har drabbats? Det är fastig- hetsägare som ser hur skulderna kommer att växa när man skall göra sina bostäder beboeliga efter de ras som har förekommit efter det myckna regnandet. Den omtanke som Elisa Abascal Reyes fokuserade på värmlänningarna är naturligtvis både intressant och rörande, dvs. att situationen skulle bli så hotfull att man måste fly till Stockholm. Jag tror inte att vi värmlänningar kommer att fly till Stockholm. Jag är säker på att vi kommer att resa oss ur spillrorna, om de nu uppstår. Vi kommer att ta itu med situationen och försöka åstadkomma bästa möjliga i Värmland. Det för mig också till det som hände för ett par år sedan, när vattenmängderna blev för stora i den värmländska älvdalen. Det fanns enskilda företagare i turistbranschen som blev oerhört lidande av det som då kom att äga rum. Då var det Klarälven som sväm- made över på vissa ställen, därför att snömängderna i Norge, uppströms Klarälven, blev så stora att de so- pade med sig hela anläggningar. Återställandet drog miljonbelopp. Det var en jättefin insats som gjordes av enskilda. Jag avser då både företagare och fastighetsägare i Klarälvsdalen. De gjorde sitt bästa. Nya skulder blev följden, ändock fick de anläggningarna att återuppstå. Vi bävar en smula för vad som kan hända också det här året, när vi vet att nederbördsmängderna kan bli omfattande. I det här sammanhanget skulle jag vilja erinra om vad förre försvarsministern och jag kom helt överens om i en interpellationsdebatt för ett par år sedan, nämligen att bebyggelsen ofta ligger på mycket vanskliga ställen. Även om detta kan bero på att pla- ninstituten i bebyggelsehänseende inte var så välut- vecklade, och numera kanske är alltför välutvecklade i vissa avseenden, har man utmed en del älvar i Sveri- ge byggt sina boningar i låglänt terräng, intill strand- kanten. Det har faktiskt inträffat att när man väl har vallat upp för att möta en översvämmad älv och förhindra det som enskilda människor upplever som katastrof, har man året därpå schaktat bort jordmassorna i en sådan invallning. Det har självfallet inte inträffat i Värmland, men man får verkligen fråga sig om inte alla borde ha litet mer insikt rent allmänt när det handlar om översvämningar. Jag skulle vilja erinra om med vilken glädje många i Värmland under den senaste tiden sett För- svarsmaktens materiel på plats. Arne Andersson be- rörde Försvarsmaktens ständiga medverkan i rädd- ningsarbete. Det är utomordentligt angeläget att vi har ett militärt försvar över hela ytan, så att man när det inträffar något kan rekvirera helikoptrar, som omgå- ende fanns i norra Värmland, och fordon lämpade att forcera sådana här mer eller mindre stora naturkatast- rofer. 0566638963807 N 2010-01-01 00:00:00 220351 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf73