<anforande>
<dok_hangar_id>2349012</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>57274EB6-47B1-4EE2-8498-D4503C1EAB66</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>ÅKE CARNERÖ (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! I min reservation påtalade jag beho-
vet av en vardagens hot- och riskutredning, som
skulle vara utgångspunkt för information till medbor-
garna, oss alla, om vilka risker, hot och påfrestningar
som finns.
I propositionen nämns vikten av att höja medve-
tenheten hos oss alla om vad som skulle kunna inträf-
fa och av att lära oss att agera rätt. Vad skulle t.ex.
hända om larmet gick just nu och lokalen skulle ut-
rymmas? Det finns många sådana praktiska frågor.
Regeringen skriver att myndigheterna prövar olika
vägar. Min fråga till försvarsministern är: Vad avser
regeringen göra konkret för att myndigheterna skall ta
sig an denna fråga?
</anforandetext>
<intressent_id>079223680900</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>220327</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
