2349012 GK09102 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj 1996/97 102 1997-05-14 00:00:00 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred 74A66640-4CA6-492C-AF5B-81C2C28B563B 47 OLA RASK (s) s Herr talman! Det ärende som vi nu behandlar här i kammaren i dag är av oerhört stor betydelse för hur Sverige skall kunna hantera kriser och hur krishante- ringsförmågan skall se ut i framtiden. Det är viktigt att allvarligt fundera på hur vi på ett bättre sätt än hittills skall kunna hantera svåra påfrestningar i fredstid. Jag tänker på några exempel: Estonia, Tjernobyl, U 137, osv. Statsledningen och myndigheterna måste var väl övade och utbildade för att klara sådana svåra situa- tioner i fredstid. De förslag som läggs fram i regeringens proposi- tion kommer att i hög grad att förbättra vår krishante- ringsförmåga i samhället på flera områden. Men det finns anledning att särskilt peka på ett område där regeringen enligt min mening inte gått tillräckligt långt för att föreslå de förbättringar och den bered- skap som vi behöver ha. Jag tänker på ansvar och befogenheter i den s.k. ledningskedjan. Det handlar alltså om hur regeringen och de områdesansvariga myndigheterna - länsstyrelserna och kommunstyrel- serna - skall kunna leda arbetet och fördela resurser i en svår och utsatt krissituation. Jag har själv som ledamot i ÖCB:s styrelse fått inblick i hur komplicerad ansvarsbilden är inom den civila delen av totalförsvaret. På den militära sidan är det ganska lätt med renodlade ordervägar och tydliga ansvarsgränser. Men det civila försvaret är hela det civila samhället med all dess komplexitet och ett stort antal myndigheter och självständiga aktörer som skall samordnas. Sektorsmyndigheter som Rikspolisstyrel- sen och Statens räddningsverk har visserligen möjlig- heter att förebygga och öka beredskapen inom re- spektive sektor. Men i dagsläget saknas de befogenhe- ter som säkerställer den områdesvisa ledningsförmå- gan vid svåra påfrestningar. En händelse kan t.ex. innebära att stora insatser måste göras av polis, sjukvård och räddningstjänstor- gan samtidigt som skador på vägar, elförsörjning och telekommunikationer försvårar ett effektivt ingripan- de. Man kan också behöva prioritera och omfördela resurser mellan kommuner eller mellan län. Insatserna kan behöva göras under mycket stor tidspress och med stora krav på information via medierna och di- rekt till medborgarna. Här måste det enligt mitt sätt att se finnas klara och entydiga regler för övertagandet av ledningsansvaret och handlingsregler för att priorite- ringen och samrådsförfarandet skall fungera. Den nuvarande ordningen är i detta sammanhang alltför outvecklad och otillräcklig för att kunna svara upp mot kraven på en effektiv samlad krishantering vid svåra påfrestningar på samhället. Jag nämnde några exempel. Det är också uppenbart att Regeringskansliet har otillräckliga resurser eller otillräcklig kapacitet att operativt hantera kriser av stor omfattning över längre tid. Estoniakatastrofen är ett tydligt exempel på hur Regeringskansliet snabbt blir involverat i krishante- ring och hur regering och departement under lång tid måste vara beredda att svara mot massmediernas och medborgarnas krav och förväntningar. Enligt min mening måste statsmakterna därför utgå från att upp- gifter för krishantering skall kunna delegeras i led- ningskedjan, dvs. regering, länsstyrelse och kommu- ner. Det innebär att ledningskedjan måste ges mer precisa befogenheter vid hantering av svåra påfrest- ningar. Vi har i utskottet ingående diskuterat dessa frågor. Vi anser att det är viktigt att regeringen skyndsamt tar itu med att åtgärda de oklarheter i ansvarsförhållan- dena som jag här nämnt. Vi bedömer att det behövs en författningsmässig reglering som i dag saknas. Regeringen bör se över dessa frågor med förtur och återkomma till riksdagen med förslag till de författ- ningsändringar som kommer att krävas. Med dessa ord, och med detta påpekande om den brist som jag har upplevt finns i det som vi inte riktigt har hunnit med, yrkar jag ändock bifall till utskottets hemställan. Jag tycker att det i stort innebär att vi förbättrar be- redskapssituationen för krishanteringar i framtiden. 0837501934208 N 2010-01-01 00:00:00 220325 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf47