<anforande>
<dok_hangar_id>2349012</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7EF3AF3B-42EF-4EF1-B56F-843966BD7118</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>ÅKE CARNERÖ (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det scenario som finns här gäller en
svår påfrestning mot samhället. Jag vill inte i dag säga
att detta utgör ett stort hot mot vårt samhälle. Men om
man följer scenariot och den utveckling som finns,
menar jag att detta inte är ett skräckscenario som är
påhittat hur som helst. Grunden för scenariot är att se
vad som t.ex. händer i ledningskedjan i vårt samhälle
vid en sådan påfrestning.
Scenariot utgör en successiv utveckling. Det är
inte fråga om att 500 000 hjälpsökande kommer
plötsligt. Det är helt orimligt att tänka sig det. Det blir
fråga om en stegvis försämring av läget som skildras i
scenariot.
Men i ett sådant scenario får vi räkna med sådant
som smittorisk. Det kan komma grupper av antago-
nistiska människor, terrorister, människor som vill
utnyttja situationen av att komma till vårt land, m.m.
Scenariot har velat visa att det är fråga om en svår
påfrestning. Jag menar att det är viktigt för de kom-
muner som är inblandade i scenariot att se vilka följ-
der som det kan bli.
</anforandetext>
<intressent_id>079223680900</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>220322</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
