2349012 GK09102 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj 1996/97 102 1997-05-14 00:00:00 Övergrepp i rättssak 27D9AB99-B572-4C4A-8A7A-BB0D25D5443F 146 CINNIKA BEIMING (s) s Fru talman! Kammaren debatterar nu justitieut- skottets betänkande nr 19. Betänkandet behandlar i huvudsak regeringens proposition. Denna proposition berör endast utformningen av straffskalan för över- grepp i rättssak, 17 kap. 10 § i brottsbalken. Men därutöver behandlar betänkandet även ett antal mo- tioner om olika åtgärder till skydd för målsäganden och vittnen, som är väckta under den allmänna mo- tionstiden. När det gäller synen på övergrepp i rättssak kan vi konstatera att det råder en relativt stor samstämmighet här i riksdagen. Vi är eniga om att avgörande för ett fungerande rättssamhälle är att människor som har bevittnat eller själva utsatts för brott vågar berätta detta och vittna om händelsen. Hot mot vittnen är även ett hot mot rättssamhället. Ett demokratiskt samhälle bygger nämligen på med- borgarnas lojalitet med rättssamhället. Det är viktigt att vittnen och målsäganden fritt vågar berätta om händelser för polis och domstol. Det är därför angelä- get att de som medverkar i en rättsprocess skyddas mot olika former av övergrepp. Lagen om övergrepp i rättssak är därför central i detta skydd. På senare tid har vi kunnat känna av att klimatet har hårdnat i och omkring rättegångar vid särskilt allvarlig brottslighet. Antalet hot och trakasserier riktade mot vittnen har ökat. Följden blir att många känner rädsla för att medverka i rättsprocessen. Det är en mycket allvarlig utveckling som vi kan se. Vi har även mött att vid vissa typer av allvarlig brottslighet har angrepp på rättssystemet, i form av hot mot vittnen, satts i system. Detta har visat att rättssystemet är sårbart mot denna typ av angrepp. Mot denna bakgrund finns det ett behov av en ge- nerellt strängare syn på sådana brott som omfattas av straffbestämmelsen för övergrepp i rättssak. Justitieutskottets hemställan innebär skärpningar i straffskalan i rättssak. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag, som innebär att straffmaximum för normalgraden av brottet höjs från ett års till två års fängelse. För grovt brott höjs straffminimum från sex månaders till ett års fängelse och straffmaximum från fyra år till sex år. Till detta förslag har moderaterna yrkat avslag. Gun Hellsvik föreslår i stället att straffvärdet för övergrepp i rättssak bör vara lika med straffvärdet för mened. Jag vill här framhålla att det viktiga med la- gändringen borde vara att dess syfte uppnås, dvs. att det intresse som lagen är avsedd att skydda tillgodo- ses. Vi socialdemokrater anser att utskottets förslag till straffskala vid övergrepp i rättssak är tillfredsställan- de och väl motiverat. Förslaget innebär en generell uppgradering av straffsatsen och ger därmed uttryck för den stränga syn som statsmakterna har på denna typ av brott. Förslaget till lagändring medför även att straffmaximum för övergrepp i rättssak sammanfaller med vad som i dag gäller för grovt olaga tvång. Den kommer också att överstiga straffmaximum för grovt olaga hot. Straffvärdet i förslaget kommer därmed också att närma sig straffvärdet för mened. Ingbritt Irhammar och Centerpartiet anser att böter skall utgå i straffskalan och att denna typ av brott alltid skall leda till fängelsestraff. Jag tror att det är viktigt att framhålla att straffvärdet vid övergrepp i rättssak kan variera väldigt kraftigt. Påföljden kan bestå av alltifrån böter till långa fängelsestraff. Soci- aldemokraterna anser att det även fortsättningsvis bör finnas möjlighet till böter som påföljd. Det kan också vara värt att notera att den praxis som i dag används inom domstolarna är att fängelse- straff är att föredra när straffvärdet är högre än böter och att man väldigt sällan använder villkorlig dom och skyddstillsyn som påföljd. Avsikten med detta lagförslag är inte att på något sätt ändra detta förhål- lande. Hot mot vittne är ett mycket allvarligt brott. På detta område kan vi vara överens om att det behöver göras mer. Problemet kan dock inte enbart mötas med straffrättsliga åtgärder, utan det handlar även om att stärka vittnenas och målsägandenas skydd. Vi kan konstatera att det i dag pågår en hel del arbete inom detta område. I departementspromemorian Vittnen och målsä- ganden i domstol lämnas i dag ett förslag till åtgärder för att förbättra förhållandena för vittnen och målsä- ganden. Flera av dessa bereds för tillfället inom Justi- tiedepartementet. Och, precis som Ingbritt Irhammar själv påpekar, är en av diskussionerna i promemorian hur man kan anpassa domstolsmiljön för vittnen och målsäganden. Det som man kommer fram till är just det som Ingbritt framhåller, att det inte behöver vara obligatoriskt att inrätta särskilda väntrum, men att man vid behov skall kunna ge möjlighet till detta. I direktiven till brottsofferutredningen påpekas att hot mot vittnen och målsäganden är ett allvarligt hot och hinder för en fungerande rättsskipning. Brottsof- ferutredningen undersöker därför omfattningen av hot mot vittnen, ifall de har ökat och i vilka former de sker. Utredningen skall därefter undersöka i hur stor utsträckning problemen skulle kunna lösas genom möjlighet till anonymitet för vittnen och även i vilken omfattning andra åtgärder krävs. Brottsofferutred- ningen skall ju som bekant redovisa sitt förslag senast utgången av 1997. I betänkandet Några folkbokföringsfrågor, som även nyligen har presenterats tar man upp frågan om identitetsbyten. I betänkandet framförs dock att ett permanent identitetsbyte kanske är till nackdel för den enskilde såväl som för tredje man och myndigheten. Därför föreslår utredningen att det tidsbestämda identitetsbytet bör bestå. Men detta förslag bereds för tillfället inom Finansdepartementet, så vi får åter- komma till det. Med tanke på det som jag har redovisat angående det arbete som pågår med att se över åtgärder till skydd för vittnen och målsäganden finns det i dag i avvaktan ingen anledning för riksdagen att ta initiativ på detta område. Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till hemstäl- lan i justitieutskottets betänkande nr 19 och avslag på samtliga reservationer. 0348584595917 N 2010-01-01 00:00:00 220424 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf146