<anforande>
<dok_hangar_id>2349012</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Övergrepp i rättssak </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BF478859-1BFA-460A-809B-329504513838</anforande_id>
<anforande_nummer>143</anforande_nummer>
<talare>INGBRITT IRHAMMAR (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är positivt att regeringen nu läg-
ger fram förslag om skärpning av straff för övergrepp
i rättssak. Från Centerns sida tycker vi emellertid inte
att regeringen får tillräckligt långt vad gäller skärp-
ningen. Vi tycker att det är en mycket allvarlig sak att
hota vittnen och målsäganden. Dessa hot har dess-
utom ökat under senare tid. Vi vet också att alltfler
människor är rädda för att vittna. Många väljer därför
att påstå att de ingenting sett eller hört och ingenting
minns, detta för att slippa utsättas för polisens, åkla-
garens och försvarsadvokatens besvärliga frågor men
också för att slippa hot.
Många upplever i dag utfrågningen under själva
rättegången som mycket svår och påfrestande, nästan
som om de som vittnar skulle vara skyldiga, säger
många. Lägger man sedan till risken att vittnena också
kan utsättas för hot är det inte svårt att förstå varför
det blir allt svårare att finna vittnen.
Olika insatser krävs för att motverka denna ut-
veckling, som är mycket allvarlig. För det första vill
vi från Centern skärpa straffen ytterligare, som jag
tidigare sade. Vi anser att fängelse i princip alltid
måste komma i fråga om man hotar vittnen. Vi vill
inte ha böter i fängelseskalan. Att hota ett vittne är för
oss nästan lika allvarligt som att begå mened.
Därutöver krävs ytterligare insatser för att bättre ta
hand om vittnen och målsägande. Vi vet att det många
gånger kan kännas mycket obehagligt att möta gär-
ningsmannen i väntan på en rättegång. Därför bör
målsäganden kunna erbjudas ett eget väntrum. Vid
varje domstol bör det finnas rutiner för ett gott motta-
gande för målsägande och vittnen. Domstolarna bör
därför utarbeta trygghetsplaner över de åtgärder som
skall vidtas för att bättre tillgodose vittnenas behov.
Frågan har redan behandlats i departementsprome-
morian Vittnen och målsägande i domstol. Nu är det
hög tid att dessa angelägna åtgärder vidtas på domsto-
larna.
Därtill krävs fler åtgärder som kan skydda målsä-
ganden och vittnen. Möjligheterna till särbehandling
av ett ärende under förundersökning och rättegång är
ett sätt att begränsa en hotbild. Polisen bör under
förundersökningen särskilt beakta om en sådan hot-
bild föreligger eller kan förväntas föreligga. För att
betona detta utredningskrav bör regeringen utreda om
det i förundersökningskungörelsen skall tas in en
bestämmelse om att det alltid skall anges om en sådan
hotbild föreligger. Vi i Centern anser att detta är vik-
tigt.
För övrigt har jag i ett särskilt yttrande framhållit
ytterligare insatser som krävs för att bättre skydda och
värna målsäganden och vittnen. I folkbokföringen har
det införts en markering för särskild sekretesspröv-
ning för att hindra att någon kan utnyttja uppgifterna
för att utöva våld eller hot.
En hotad person kan också begära s.k. kvarskriv-
ning på den gamla folkbokföringsorten vid flyttning
eller att bli folkbokförd med fingerade personuppgif-
ter enligt en lag från 1991. Dessa regler bör förbätt-
ras. I särskilt utsatta fall bör det övervägas om det inte
i stället för fingerade personuppgifter bör ges möjlig-
het till permanent identitetsbyte. Sådana särskilda fall
kan vara då skyddsbehovet kommer att föreligga
under en lång tidsperiod eller när hotbilden är särskilt
allvarlig. Samhället bör även stödja dessa personer
genom att hjälpa dem med flyttkostnader. Detta är ett
krav som vi i Centern har framfört under ett par års
tid.
Med det anförda vill jag uttala att jag står bakom
alla reservationer där Centern finns med, men jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservation 2.
</anforandetext>
<intressent_id>0933523418809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>220421</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf143</protokoll_url_www>
</anforande>
