2349012 GK09102 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj 1996/97 102 1997-05-14 00:00:00 Domstols sammansättning 1A88DB11-0F76-4E05-968A-675E42C7C1C7 141 MÄRTA JOHANSSON (s) s Fru talman! Regeringens proposition i detta ären- de bygger på två promemorior som upprättats inom Justitiedepartementet. I den ena promemorian, Över- syn av förvaltningsprocessen, föreslås lagändringar i syfte att effektivisera och rationalisera verksamheten genom förändringar i länsrätternas och kammarrätter- nas sammansättning. I den andra promemorian, Nämndemannamedverkan i domstol, föreslås änd- ringar i sammansättningsreglerna för tingsrätt, hov- rätt, länsrätt och kammarrätt. Dessutom föreslås änd- ringar beträffande nämndemännens reseersättningar - en fråga som flera av tidigare talare tagit upp. Alla talare här har också nämnt och besjungit nämndemännens medverkan vid våra domstolar. Det råder alltså en väldigt bred enighet om värdet därav. Det borgar för insyn och kontroll av den verksamhet som bedrivs vid domstolarna. Nämndemännens delta- gande borgar även för att vanliga Svenssonska värde- ringar blir beaktade i den rättskipande verksamheten. Regeringen föreslår i sin proposition att antalet nämndemän skall minskas från tre till två i såväl tingsrätt som länsrätt. Som tidigare har nämnts här anser dock ett enhälligt utskott att förtroendet för rättsväsendet riskerar att försämras om detta förslag genomförs. Förtroendet för nämndemännen är djupt förankrat hos allmänheten. Vi tror inte att problemet med en allsidig rekrytering, som också betonats här, löses genom ett minskat antal nämndemän. Alice Åström räknade upp de år då nämndemän- nens antal minskat. Det är naturligtvis riktigt, men Alice Åström glömde att nämna att nämndemännen också har fått ett ökat ansvar i och med att man nume- ra har rösträtt. Det har således inte bara varit fråga om en minskning. I och med att antalet nämndemän inte förändras behövs det heller inte någon ändring i dom- förhetsreglerna. I fråga om mål om åtal för brott som ger fängelse- straff i minst två år har det funnits en regel om att rätten skall bestå av en lagfaren domare och fem nämndemän, den s.k. stora nämnden. I propositionen föreslås nu att denna särskilda domförhetsregel skall avskaffas och ersättas med en generell möjlighet för rätten att förstärka i svåra och komplicerade mål så att rätten kommer att bestå av två lagfarna domare och tre nämndemän. Syftet med ändringen är att åstad- komma en mer ändamålsenlig reglering av när rättens sammansättning skall förstärkas. Enligt utskottsma- joriteten är det målets svårighetsgrad som bör vara avgörande, inte strafftidens längd. Utskottet tillstyrker alltså propositionens förslag i detta avseende. Vad gäller en förstärkt sammansättning i tingsrätt föreslås att kravet på särskilda skäl skall tas bort. Utskottet delar uppfattningen att det är värdefullt för avgörandenas kvalitet om tingsrätterna oftare än i dag består av två lagfarna domare i stället för av en. Med den domförhetsregel som utskottet föreslår riskerar nämndemännen inte att hamna i minoritet. Det blir därför onödigt med förslaget om en obligatorisk för- stärkning med en nämndeman, om rätten förstärks med en lagfaren domare. I en motion yrkas att tings- rätten i brottmål regelmässigt skall bestå av två lag- farna domare och tre nämndemän, men utskottet anser att det skulle leda för långt. I dag finns inte möjligheten att förstärka länsrätten med en lagfaren domare. Regeringen föreslår nu att den möjligheten skall införas, under förutsättning att det finns särskilda skäl för det, med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad. Det är främst när det gäller svårbedömda rättsfrågor och komplicerade sakfrågor som behov av förstärkning föreligger. Ut- skottet delar därför regeringens uppfattning att sär- skilda skäl bör krävas för en förstärkning med en lagfaren domare i länsrätten. I propositionen föreslås också att en generell möj- lighet införs för en ensamdomare att avgöra mål av enkel beskaffenhet i länsrätt. Den nya regeln ersätter den tidigare bestämmelsen om att saken skall vara, som det heter, uppenbar för att få avgöras av ensam- domare. Utskottet anser att frågan om tillämpning av en allmänt hållen regel med förtroende kan överläm- nas till den enskilde domaren också när det gäller domförheten, särskilt som denna regel redan finns i tingsrätten. Vid en tidigare behandling här i kammaren disku- terades hur man skall hantera ärenden som är av stor vikt för den enskildes försörjning, t.ex. i socialför- säkringsmål. Ingbritt Irhammar, och kanske ytterliga- re någon, har berört detta. Mot bakgrund av vad som då framfördes i socialförsäkringsutskottets yttrande tillstyrker utskottet förslaget och förutsätter att möj- ligheten att avgöra mål av detta slag med ensamdoma- re utnyttjas restriktivt. I fråga om domförhet i hovrätt gäller huvudregeln, att hovrätten är domför med tre lagfarna domare. Om tingsrätten i ett mål bestått av tre lagfarna domare skall hovrätten bestå av minst fyra lagfarna domare när målet avgörs i hovrätten. Dock får högst fem domare delta. Hovrätten har tidigare inte haft samma möjlighet som t.ex. tingsrätten att fortsätta en huvud- förhandling, om någon domare eller nämndeman skulle få förhinder. Detta föreslår nu regeringen. Ut- skottets majoritet välkomnar förslaget, eftersom det minskar risken för att en förhandling måste tas om på grund av att en ledamot fått förhinder. I en kammarrättsdom förra året fann en kammar- rätt att den reseersättning som betalades ut till nämn- demän i tingsrätt, hovrätt och kammarrätt skall bedö- mas som ersättning för resor mellan arbetsplats och bostad. Domstolen betraktas som nämndemännens tjänsteställe. Ersättningen blir därmed skattepliktig. Detsamma gäller traktamenten om sådana utgår. Nu föreslås, och utskottet tillstyrker, att kommunalskatte- reglerna nu ändras på ett sådant sätt att ersättning för resor inte beskattas. Bostaden skall räknas som tjäns- teställe. Om detta är vi totalt eniga. Nämndemännens ekonomiska villkor i övrigt har utskottet behandlat vid tidigare tillfällen. Men nu liksom tidigare måste vi dessvärre konstatera att nå- gon möjlighet till höjningar just nu av grundarvode eller borttagande av tak för förlorad arbetsinkomst inte finns. Men problematiken är välkänd och ligger högt på dagordningen. Någon särskild utredning om nämndemännens ekonomiska situation behövs inte, anser utskottsmajoriteten. Flera talare har yrkat på en ny utredning om nämndemannafrågorna. Det anser inte utskottsmajoriteten behövs, eftersom dessa rela- tivt nyligen varit föremål för översyn. Fru talman! Med hänvisning till det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer. 0123939426106 N 2010-01-01 00:00:00 220419 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf141