2349012 GK09102 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj 1996/97 102 1997-05-14 00:00:00 Domstols sammansättning 5FF27BE8-371B-49E7-986A-FC74F9AAE55E 136 ALICE ÅSTRÖM (v) v Fru talman! När vi nu skall behandla justitieut- skottets betänkande om domstolarnas sammansätt- ning, är det oerhört glädjande att regeringens propo- sition, där man föreslog en minskning av antalet nämndemän från tre till två, inte har gått igenom. I stället är det ett enigt utskott som står bakom förslaget att antalet nämndemän fortfarande skall vara tre. Flera talare har tidigare här i talarstolen talat om vikten av lekmannamedverkan i domstolarna, och jag kan in- stämma i allt som har sagts när det gäller det här. Det är oerhört viktigt att allmänhetens rättsmedvetande och allmänhetens insyn när det gäller domstolarna skall bibehållas. Ser man det i ett historiskt perspektiv, brukade man en gång i början av 1100-talet vara tolv nämn- demän. Efter den nya rättegångsbalken 1948 gick man ned till nio nämndemän. Efter den nya enhetliga domstolsorganisationen 1971 gick man ned till fem. Efter 1983 års reform gick man ned till tre. Vänster- partiet ansåg att det var omöjligt att nu minska antalet nämndemän utan att man förlorar den betydelse som lekmannamedverkan har för vårt domstolsväsende och för att allmänhetens förtroende för domstolsvä- sendet skall upprätthållas. Därför, fru talman, är det oerhört positivt att förändringen inte har gått igenom. Däremot, fru talman, finns det andra områden i den här propositionen där man förändrar på ett sätt som faktiskt minskar rättssäkerheten och som minskar just lekmannainflytandet. Det gäller att ensamdomar- kompetensen i länsrätten nu utvidgas på det sätt som man har föreslagit. Tittar man på andra områden där man har haft den här möjligheten, så är Utlännings- nämnden ett ganska hemskt exempel. Där har man haft möjlighet att avgöra ärenden av enkel beskaffen- het utan deltagande av lekmän. Under långa perioder har omkring 90 % av samtliga ärenden avgjorts av ordföranden ensam utan medverkan av lekmän under förebärande att ärendena har varit av enkel beskaffen- het. Jag finner det egentligen ganska förvånande att den här förändringen kan gå igenom när nu alla i utskottet är så överens om vikten av lekmannainfly- tande. Även justitieombudsmannen har i sitt remissytt- rande påpekat att det ur rättssäkerhetssynpunkt är olyckligt om det införs en domförhetsregel som grun- dar sig på en så allmänt hållen regel som den före- slagna, och att den lämnar alltför stort utrymme åt tolkningar. Fru talman! Tittar man också på tidigare yttranden när det gäller socialförsäkringsmål, så anförde social- försäkringsutskottet 1994/95 att socialförsäkringsmå- len kan röra tillfälliga och många gånger kortvariga ersättningsförhållanden. Så är det med flertalet mål. Bl.a. kan sjukpenning och föräldrapenning räknas dit. Men det kan också handla om ersättningar som är avsedda att utges under en lång följd av år och som är av utomordentligt stor vikt för den enskildes försörj- ning. Man framförde från socialförsäkringsutskottet att socialförsäkringsmål av den sistnämnda arten till sin karaktär liknar mål om socialbidrag, bostadsan- passningsbidrag och sådant. Det är viktigt att komma ihåg att socialförsäkringsmål kan vara av enkel be- skaffenhet, men att det ändå är oerhört viktigt att lekmannainflytandet finns kvar. 1994 förutsatte utskottet att möjligheten att avgöra i mål av förevarande slag med ensamdomarkompetens utnyttjas restriktivt. Därför, fru talman, är det en all- deles för vid och alldeles för allmänt hållen regel som nu är föreslagen. Den lämnar alltför stort utrymme för tolkningar. Därför yrkar jag bifall till reservation 6. Fru talman! I fråga om minskningen av antalet nämndemän fanns det också en förutsättning i pro- positionen. Man menade att förbättringarna av de ekonomiska ersättningarna skulle vara nödvändiga, och att minskningen skulle ge större möjlighet till ökad ekonomisk ersättning. Det skulle på sikt få posi- tiva effekter för nämndemannakårens allsidiga sam- mansättning. Nu blir det ingen minskning av antalet nämndemän. Det sker en förändring av skattereglerna som kommer att förbättra de ekonomiska villkoren för nämndemän, men det kommer inte att vara tillräckligt. Utskottet har också tydligt signalerat i betänkandet att en förstärkning av ersättningen till nämndemän behö- ver göras. Däremot kräver vi från utskottet inte att det för- slaget skall framläggas i dag. Men utvecklingen, som i dag tar ett positivt steg, behöver också gå vidare. Nämndemännens sammansättning är i dag inte re- presentativ. Vi vet att det finns stora grupper som inte är representerade i nämndemannakåren. Vi vet också att ålderssammansättningen inte är tillräcklig. Rege- ringen skriver i propositionen att den hoppas att det skall ge något bättre förutsättningar för en bredare rekrytering. Men det är en alldeles för låg målsättning att tala om något bättre förutsättningar. Det behöver göras mycket inom detta område. En målsättning måste sättas mycket högre. Därför är det viktigt att regeringen, nu när det skall göras förändringar inom domstolen - Domstolsutredningen kommer med sina förslag - också tar till sig detta och återkommer med flera förslag som skall förbättra sammansättningen av nämndemän. Däremot tror jag att det skulle vara olyckligt att i dagsläget tillsätta en ny utredning som också skall se över förändringar när det gäller sammansättningen av nämndemän och hur de utses. Det pågår sådana stora förändringar inom rättsväsendet i dag som behöver komma fram och beslutas och fungera innan man går in på nya förändringar. Men detta är en oerhört viktig fråga som också har betydelse för att allmänheten skall ha förtroende för vårt rättsväsende och för att nämndemännen i verklig mening skall kunna repre- sentera det svenska folket. Då behöver man även ha en förändring på den sammansättningen. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 6. I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i justitieutskot- tets betänkande. 042839539117 N 2010-01-01 00:00:00 220414 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf136