2349012 GK09102 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj 1996/97 102 1997-05-14 00:00:00 Fortsatt giltighet av lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokal- 6A349AB4-2545-474C-A10E-2FEB022F5B33 110 KURT OVE JOHANSSON (s) s Herr talman! Låt mig redan från början slå fast att den privata lokalradion har kommit för att stanna. Ingen har seriöst föreslagit att lokalradion skall för- bjudas. Som ordförande i Lokalradioutredningen har jag åtskilliga gånger givit uttryck för att jag är beredd att medverka i en process som skapar så goda utveck- lingsmöjligheter som möjligt för en privat lokalradio som bygger på yttrandefrihetsgrundlagens fundamen- tala principer. Vad det ytterst handlar om är att förverkliga de mål för lokalradion som riksdagen beslutade om 1993. Jag skulle vilja säga att det förhållandet att vi nu hamnat i den här situationen hänger samman med den brist på demokratiskt sinnelag som Birgit Frigge- bo faktiskt gav uttryck för när hon lade fram sin pro- position till riksdagen i början av 1993. Den proposi- tionen drevs faktiskt igenom med hjälp av Ny demo- krati. Man körde med minsta möjliga marginal över halva riksdagen. Att propositionen inte höll måttet för ett riksdagsbeslut brydde man sig helt enkelt inte om. På den tiden var det maktspråk som gällde, ingenting annat. Det var egentligen väldigt osvenskt att göra på det här sättet. Enligt min uppfattning bör man i frågor av yttrandsfrihetskaraktär försöka samla en så bred ma- joritet som möjligt bakom ett ställningstagande. Jag vågar därför säga att vi definitivt inte skall göra om det misstag som Birgit Friggebo gjorde för fyra år sedan, när hon med Ny demokratis hjälp genomdrev lokalradiolagen. Det stod redan från början klart att en förändrad politisk situation skulle kunna ställa till besvärlighe- ter. Det är oerhört viktigt att man när man handlägger den här typen av frågor ser till att det finns breda majoriteter. Oavsett vad som händer i ett politiskt val skall en bransch ändå veta vilka regler som kommer att gälla, oberoende av vilka som sitter vid makten. Det är nog faktiskt så, Birgit Friggebo, att din politis- ka okänslighet i en viktig fråga i hög grad har bidragit till att vi behöver föra den här debatten i dag. Ola Karlsson! Den diskussion som vi skall föra i dag är inte beroende av den utredning som jag satt som ordförande i eller av den proposition som har signalerats eventuellt bli framlagd hösten 1997. Det gäller nu en förlängning av lagen 1995:1292 om till- fälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, ingenting annat. Som sagts här tidigare föreslås den få gälla fram till utgången av 1998. De argument som jag framförde här i kammaren när lagen antogs är giltiga också i dag. Jag kan därför egentligen nöja mig med att hänvisa till dem. Birgit Friggebo och Ola Karlsson har i dag faktiskt inte heller tillfört den debatt som nu förs något som helst nytt. Den reservation som har fogats till betänkandet vittnar, som jag ser det, om att reservanterna inte riktigt har förstått vad som stadgas i yttrandefrihets- grundlagen. Reservanterna tycks tro att det i bestäm- melserna i 3 kap. 2 §, som Ola Karlsson hänvisade till, endast anges kvantitativa mått, dvs. att ju fler frekvenser som utnyttjas, desto större yttrandefrihet blir det, men så är det faktiskt inte. I YGL:s stadgande om vidaste möjliga yttrandefrihet ligger framför allt en kvalitativ önskan att upplåtelserna av frekvenser sker så, att en mångfald av åsikter erhålls. Sänd- ningsmöjligheterna skall fördelas så att många olika intressen kan använda sig av mediet. Detta innehåll i yttrandefrihetsgrundlagen har re- servanterna missat och därför hamnat helt fel. Det övergripande synsättet bakom yttrandefrihetsgrundla- gen är att samhället och den enskilde gynnas av att radiofrekvenserna används på ett så varierat sätt som möjligt. När reservanterna hänvisar till Lagrådet blir reser- vationen fullständigt missvisande. Då bortser man från vad Lagrådet egentligen har sagt. Lagrådet kon- staterade nämligen att om det kan fastställas att de som under lagens giltighetstid förväntas kunna få tillstånd till sändningar ingår i nätverksbildningar eller på annat sätt är så lierade med varandra att den eftersträvade mångfalden och lokala förankringen inte uppnås, kan en lag där det inte meddelas några nya tillstånd accepteras. Detta anfördes av Lagrådet, men det har totalt missats av reservanterna. Den beskriv- ning som jag nyss har gjort visar precis vad som har skett. Jag måste säga att det är utomordentligt märkligt när Birgit Friggebo säger att den socialdemokratiska mediepolitiken har havererat. Vad är det egentligen som har havererat, Birgit Friggebo? Det är faktiskt den proposition som du tillsammans med de borgerli- ga partierna drev igenom 1993 som har havererat. Det är det som gör att vi nu står här och diskuterar hithö- rande frågor. Du säger att du vill fortsätta på den inslagna lin- jen, men du anförde i propositionen att man skulle se till att det blir mångfald, inte nätverksbildningar. Hur ser det då ut i dag? I själva verket har vi, sedan pro- positionens lagförslag genomförts och blivit tillämpa- de, i stället för mångfald faktiskt fått ägarkoncentra- tion, ingenting annat. I princip har inte någon lokalanknytning kommit till stånd. Det har, som sagt, skett en ägarkoncentra- tion, och resultatet har blivit inga eller få nya medie- ägare, för liten andel lokala sändningar, ett likriktat programutbud, ingen mångfald i förhållande till det stora frekvensutrymme som har avsatts för lokalradi- on. I den proposition som den borgerliga regeringen utarbetade framhöll ni själva att om en sådan här utveckling skulle komma till stånd, kunde resultatet inte beskrivas som mångfald. Ni har nu fått den utveckling som vi från dåtidens opposition framhöll skulle bli resultatet av en alldeles för svag lagstiftning. Riksdagen ville inte ha detta utan något annat. Vi har krävt att man skall försöka leva upp till det ställningstagande och den utveckling som riksdagen egentligen uttalade sig för. Mot den här bakgrunden blir man väldigt överras- kad när Birgit Friggebo och, förmodar jag, också Ola Karlsson säger att vi bara skall låta den här utveck- lingen fortgå. Jag har väldigt svårt att begripa varför man skall låta en utveckling som går stick i stäv emot det som man vill åstadkomma fortgå. Det verkar vidare som om Ola Karlsson skulle ha skygglappar för ögonen när han talar om 83 själv- ständiga företag. Resultatet har i stället blivit tre ägar- grupper, ingenting annat. Resultatet av den proposi- tion som vi fick 1993 har blivit ägarkoncentration, precis det som man i propositionen angav att man skulle motverka. Katastrofen utgörs egentligen av Birgit Friggebos eget förslag. Om du hade haft litet bättre politisk fingertoppskänsla och demokratiskt sinnelag hade denna debatt inte behövts i dag. 0540309351004 N 2010-01-01 00:00:00 220388 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf110