2349012 GK09102 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:102 Onsdagen den 14 maj 1996/97 102 1997-05-14 00:00:00 Fortsatt giltighet av lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokal- 19EE72BC-4C0C-4D78-93C5-99B76DAE543C 109 OLA KARLSSON (m) m Herr talman! Dagen inleddes med en aktuell de- batt. Det gällde företagsklimatet. Anders Sundström stod i talarstolen och talade sig varm för företagsam- hetens villkor. Det blev t.o.m. applåder efter Anders Sundströms tal om att antalet jobb i den privata in- dustrin hade ökat. Jag vet inte om Kurt Ove Johans- son var med och applåderade, men andra socialdemo- krater applåderade budskapet. Nu, några timmar senare, debatterar vi hur vi skall förlänga en lag som förbjuder nyetableringar i delar av en framtidsbransch, mediebranschen. Vi debatterar stopplagen som syftar till att förbjuda etableringar av nya företag och nya arbetsplatser. Vi gör det därför att majoriteten vill göra det möj- ligt att införa ytterligare regelverk litet senare. Majori- teten vill ta bort rätten att driva verksamhet för 83 företag, 83 arbetsplatser. Sedan vill man dela ut tids- begränsade rätter till ungefär 60 företag. Man vill principförbjuda ägarförändringar, principförbjuda produktutveckling och produktförändringar och införa en omfattande byråkratisk kontrollapparat. Det hade varit intressant att ha Anders Sundström här för att se hur det svenska företagsklimatet hante- ras i verkligheten, när man skall gå från ord till hand- ling i riksdagen. Med det här förslaget visar ju social- demokraterna att man ingenting förstått och ingenting lärt om företagandets villkor. I stället släpas betong- häckarna fram för att stoppa de nya företagen och stoppa de nya jobben. Att socialdemokraterna gör det här gör mig kanske inte riktigt så förvånad som att Centern ställer upp på att förbjuda ny verksamhet. Det har ju i alla fall tidvis funnits ett företagarintresse inom Centern. Effekten av förslagen blir att den företagare som har köpt en sändningsrätt av staten och kanske inves- terat 5 miljoner kronor i stationsutrustning och till- stånd, får uppleva att sändningsrätten som gällde vid inköpet och som priset baserades på i ett slag tas bort av en klåfingrig politisk majoritet. Stopplagen som hindrar att nya tillstånd ges under de kommande åren, upphävandet av förlängningen av tillstånden vid utgången av år 2000 och begränsning- en av framtida tillståndsperioders längd kommer att hämma utvecklingen av branschen. Vem vill investera mångmiljonbelopp i en verksamhet vars framtid en- bart präglas av osäkerhet? Herr talman! Yttrandefriheten, liksom tryckfrihe- ten i Sverige, grundas på ett antagande om att mång- falden bäst skyddas och stärks av etableringsfrihet. Det skall råda stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft. Grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända ra- dioprogram i etern ligger i behovet av att på något sätt ordna användningen av radiofrekvenser. Det tekniska utrymmet har varit mycket begränsat och det har varit skälet till den tillåtna regleringen. I dag ser vi mycket stora förändringar på medieområdet och radioområ- det. Den digitala tekniken medger ett stort antal nya kanaler och tjänster. Via Internet kan man i dag lyssna på över 300 radiokanaler direkt. I en miljö med ett stort antal tillgängliga frekvenser och kanaler minskar behovet av system för fördelning av frekvenser. Stopplagen som förhindrar och förbjuder att i dagsläget ytterligare 20-30 radiostationer etableras framstår som högst tveksam vid beaktande av yttran- defrihetslagens 3 kap. 2 § andra stycket, som anger att sammanslutningar skall ha möjlighet att få tillstånd att sända ljudradioprogram i den utsträckning som till- gängliga radiofrekvenser medger. Inom ramen för dagens tekniska begränsningar för etermedier borde det vara lyssnarna som genom sina fria val avgör vilka program som skall ha förutsätt- ningar att distribueras i etern. Det kan inte vara, och får inte vara, politiskt grundat godtycke som avgör vilka begränsningar som skall göras av radiosänd- ningarna. Det är inte Kurt Ove Johansson som skall avgöra vad som är mångfald och vad som tilltalar lyssnarna. Det kan lyssnarna göra själva. Den privata lokalradion infördes 1993 för att främja mångfald och yttrandefrihet. Syftet var att skapa en radioform fristående från politisk styrning av programinnehåll och att ge en mångfald aktörer möj- lighet att vitalisera och utveckla radion. Den privata lokalradion har blivit en lyssnarmäs- sig succé. Över 2 miljoner människor lyssnar dagligen på privat lokalradio. På vissa orter är lokalradiolyss- nandet större än lyssnandet på P 1, P 2, P 3 och P 4. Siffrorna visar att den privata radion lyckats erbjuda koncept som tilltalar och lockar lyssnarna. När man tittar på koncessionsområdena kan man på område efter område konstatera att det är en succé, att mångfalden har ökat. I Norrköping är lyssnandet i åldrarna 20-34 år i genomsnitt 55 % för de statliga kanalerna och 76 % för den privata lokalradion. Här fäller lyssnarna sin mycket tydliga dom. Det är den privata lokalradion som tilltalar lyssnarna. Lyssnarna menar att mångfalden har ökat i Norrköpings konces- sionsområde. Där kan man i dag lyssna på East FM, Gold 105, Radio FM Linköping eller 106,9 Megapol. Jag skulle avslutningsvis vilja fråga Kurt Ove Jo- hansson på vilket sätt mångfalden skulle förbättras och öka genom att vi inte tillåter att fler frekvenser delas ut. Det finns ett stort antal lediga frekvenser, färdiga att användas. På vilket sätt gagnas mångfalden av att de frekvenserna inte får nyttjas? Med det yrkar jag bifall till reservationen. 0464639640213 N 2010-01-01 00:00:00 220387 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09102/#anf109