2349127 GJ0998 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:98 Torsdagen den 23 maj 1995/96 98 1996-05-23 00:00:00 Vissa frågor om personlig assistans 9A43EA21-E84C-40F5-8539-20DF8B20E172 8 THOMAS JULIN (mp) mp Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är övertygad om att det engagemang som visats från handikappgrupper, kooperativ, enskilda och anhöriga till handikappade har betytt mycket och påverkat det betänkande som nu debatteras. Det har varit en mind- re folkstorm med en mängd av brev, telefonsamtal och informationsmöten. Oavsett vilken åsikt som funnits i de olika politis- ka partierna när det gällt personlig assistans är jag övertygad om att vi alla på något sätt påverkats av den information som de handikappade och deras anhöriga har gett oss. Det har varit nyttigt att få en redogörelse för hur livet för de handikappade var före assistansre- formen och hur det ser ut i dagsläget. Den personliga assistansen har medfört en nästan obeskrivlig förbätt- ring av levnadsvillkoren för många svårt handikappa- de. Även om inte opinionstrycket har åstadkommit att propositionen dragits tillbaka har betänkandet, vilket också många har sagt, blivit betydligt bättre än pro- positionen. Det visar att det går att påverka oss politi- ker, även om det är många som inte tror det. Fru talman! Det som känns trist med det här be- tänkandet är att sparkravet ligger kvar. Man skulle inte ha gett sig på den här reformen, som är så viktig för så många och som är så ny att den inte riktigt har hunnit sätta sig än. Den har öppnat möjligheter för svårt handikappade som är ofattbara för oss utan handikapp. Som en mycket svårt handikappad uttryck- te det: "Genom reformen fick vi ett värdigt liv." Jag tycker inte att vi får nagga det värdiga livet i kanten. Propositionen borde ha avstyrkts av utskottet. Vi borde tillsammans ha talat om för regeringen att dess förslag var ogenomtänkt och att vi inte ställer upp på ett förslag som drabbar svårt handikappade. Det måste finnas andra sätt att spara på. I det här fallet går det inte att skylla på dagens statsfinansiella läge. Det minsta man kan kräva vid ett sådant här be- sparingsförslag är att man i en konsekvensbeskrivning visar på den verkliga besparingen, så att inte föränd- ringen kostar mer än vad sparandet ger. Det är, som tidigare sagts, ingen som har gjort en sådan än. Fru talman! När det gäller förändringen av den tidsram som i dag gäller tak för assistansersättningen har jag svårt att förstå varför regeringen vill göra en förändring. Det har ju inte skett något missbruk när det gäller att utnyttja beviljade timmar under en läng- re tidsperiod. Det har tvärtom visat sig att friheten att bestämma över sin tid medfört att man varit försiktig med tidsuttaget för att kunna ha kvar tid till speciella tillfällen. Av den beviljade tiden har 7 % inte utnytt- jats. I Miljöpartiet kan vi därför inte se någon fördel med att ändra på tidsramen. Vi ser bara de nackdelar som de handikappade själva pekar på, t.ex. att in- skränkningen av tidsramen inskränker på de funk- tionshindrades valfrihet och självbestämmande. Fru talman! Utskottets skrivning i betänkandet har tillgodosett många av de yrkanden som ställts. Tyvärr kvarstår besparingskravet, vilket gör att Miljöpartiet ställer sig bakom yrkandet om avslag på propositio- nen. Om det nu är så att kommunerna genom reformen vältrar över kostnader på staten tycker vi att staten och kommunerna får reglera det på annat sätt. Då får kommunerna ta på sig kostnaderna för besparingen. Det är egentligen inget bra förslag, med tanke på alla besparingar som staten redan gjort på kommunerna, men det är bättre än att de handikappade får ta bespa- ringen. Vi vill inte se några minskningar av medel för dem som behöver personlig assistans. De funktions- hindrade som omfattas av reformen måste även i fortsättningen få känna trygghet och veta att reformen ligger fast. Fru talman! Vid 65 års ålder förlorar man rätten till personlig assistans. Det känns fel. Behovet mins- kar knappast med åldern. Det finns därför skäl att studera vad som händer då de som tidigare haft assi- stans passerar åldersstrecket 65 år. Jag tror att det skulle vara riktigt att ta bort åldersgränsen, såsom kds föreslår, men då måste det först komma ytterligare medel till reformen. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, vil- ket innebär avslag på propositionen. Jag yrkar också bifall till reservationerna 2 och 4. 0817472556307 N 2010-01-01 00:00:00 231491 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0998/#anf8