<anforande>
<dok_hangar_id>2349127</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0998</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:98 Torsdagen den 23 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>98</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa frågor om personlig assistans </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>01E5F829-8502-4A68-BF13-35D84C4ED968</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN WARNERBRING (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>plik

Fru talman! Att Assistansutredningen tillsattes för
att se över hela den här reformen kunde varken Chat-
rine Pålsson eller jag göra någonting åt. När den nu
tillsattes och kom med sitt utredningsbetänkande strax
före jul satte det i gång en förfärlig karusell.

Då var det självfallet bättre att ärendet fick rulla
vidare och utmynna i ett ordentligt betänkande från
utskottet. Utskottet har nu klart visat att den här re-
formen är så pass viktig att den inte på något sätt får
urholkas så att det drabbar de handikappade. Däremot
finns det administrations- och effektivitetsvinster att
göra på ett helt annat sätt som inte drabbar de handi-
kappade. Detta är därmed klargjort. Nu behöver ingen
fundera över det längre.
</anforandetext>
<intressent_id>0623552243405</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>231510</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0998/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
