2349127 GJ0998 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:98 Torsdagen den 23 maj 1995/96 98 1996-05-23 00:00:00 Tillträde till högre utbildning m.m. C3F8AF4F-53BE-4532-8334-C9195BD7C11E 141 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) s Herr talman! För några veckor sedan stod jag i denna talarstol och läste ur inledningskapitlet i Per Anders Fogelströms bok Mina drömmars stad. Jag läste om Henning Nilssons vandring från landsbygd till stad, från gammalt till nytt, från stagnation till expansion. Staden blev sinnebilden för industrisam- hällets expansiva kraft. Staden drog ständigt nya kate- gorier människor till sig. Staden växte. I dag är också vi på väg in i ett annat samhälle. Vi är på väg in i informationssamhället, kunskapssamhäl- let, det postindustriella samhället. Såsom den växande staden var industrisamhällets kännetecken är den växande högskolan kunskapssamhällets kännetecken. Inför antagningen till höstterminen 1995 konkurre- rade ca 240 000 personer om utbildningsplatserna på högskolan. Mycket har hänt sedan min barndoms 40- och 50-tal, då några tusen studenter varje år sökte sig till högre utbildning och har alltså arbetslivserfaren- het. Då var sökandegruppen tämligen enhetlig. De all- ra flesta kom direkt från läroverket. I dag kommer endast 10 % av de sökande direkt från gymnasiesko- lan. Cirka en tredjedel av de sökande är redan registre- rade vid en högskola, cirka en fjärdedel återkommer efter uppehåll från högskolestudier medan cirka en tredjedel har slutfört sina gymnasiestudier längre tillbaka i tiden. Av de nya sökande var en tredjedel 25 år eller äld- re och drygt en tredjedel hade en utbildning från ut- landet, från komvux, från folkhögskola eller från någon annan svensk utbildning. Parallellt med den snabba expansionen har hög- skolan avreglerats. Denna avreglering innebär att varje högskolas ansvar för undervisningens inriktning och innehåll har blivit i stort sett totalt. Jag tror att denna del av avregleringen är grunden för att få till stånd förnyelse och för att släppa fram kreativitet och känsla av delaktighet, vilket är förutsättningarna för en högskoleutbildning som följer tidens krav. Men däremot visar erfarenheten av de senaste årens mycket stora frihet för lärosätena att var för sig bestämma om behörighets- och urvalsregler att det har blivit mycket svårt för de utbildningssökande att överblicka sina möjligheter att komma in på högre utbildning. Därför är det nödvändigt att skapa ett enhetligt system för tillträde till högskolan, som är tydligt, överblickbart och rättssäkert för de enskilda sökande- na och som samtidigt underlättar arbetet med antag- ning till högre studier. Regeringens framlagda förslag täcker väl detta behov. Herr talman! Vårt samhälles snabbt ökande krav på höjd allmänbildningsnivå och bred kompetens förändrar högskolans roll i utbildningssystemet. Det gamla traditionella uppdraget, omfattande forskning, utveckling av vetenskapliga metoder och forskarut- bildning, har kvar sin vägbana, men samtidigt byggs parallellfiler ut. Högskolan håller också på att bli en del av det livslånga lärandet, det nationella kunskaps- lyftet och den nödvändiga kompetensutvecklingen. Om framtidens behov kommer att innebära att 50 % av varje årskull går vidare till högskolestudier, vilket jag tror, kan vi inte i dag skapa behörighetsreg- ler som blir alltför begränsade. Vi måste i stället ska- pa behörighetsregler som öppnar möjligheter för så stora grupper som möjligt att tillgodogöra sig studier på högskolenivå. Att sådana regler skulle stå i mot- satsställning till kravet på kvalitet är tyvärr en alltför utbredd uppfattning. Herr talman! Gymnasiereformen i sig har inne- burit en betydande ambitionshöjning. Alla program är treåriga. Alla program har dessutom en gemensam kärna av teoretiska ämnen. Detta innebär att de elever som lämnar den nya gymnasieskolan med ett fullföljt nationellt program kommer att ha en bredare kun- skapsbas än de som gick ut från den gamla gymnasie- skolan. Därtill kommer ett målrelaterat betygssystem, som ger varje elev en klarare överblick över vilka kunskaper som krävs för att uppnå godkändnivån. Då varje elev kommer att sträva efter att nå minst denna nivå - vilket jag är övertygad om - kommer många fler elever att lämna gymnasieskolans tre år, inte endast med en bredare kunskapsbas utan även med mer fördjupade kunskaper. Detta i sig skapar goda förutsättningar för studier på högskola. Regeringens förslag om krav på godkänt i kurser motsvarande 90 % av det antal gymnasiepoäng som krävs för ett fullständigt program i gymnasieskolan innebär en väsentlig skärpning i förhållande till vad som i dag gäller för att erhålla allmän behörighet till högskolestudier. Nuvarande regler innehåller inte några bestäm- melser om att de sökande skall ha uppnått en viss lägsta betygsnivå eller uppfylla något annat särskilt krav. Herr talman! Krav på ytterligare skärpningar av villkoren, utöver det som framlagts i regeringens förslag, för att nå grundläggande behörighet till hög- skolestudier skapar de begränsningar som hindrar alltför många att ta del av de kommande satsningarna på kompetensutveckling och kunskapslyft, som vi väl alla anser vara nödvändiga. Det är väl fler människor med högskoleutbildning som vi anser att landet behöver? Är det så, måste vi ju med nödvändighet ge flera möjligheten att ta del av högskolans utbud, inte färre. Med detta vill jag yrka bifall till hemställan i ut- skottets betänkande och avslag på samtliga reserva- tioner. 0853813080501 N 2010-01-01 00:00:00 231624 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0998/#anf141