<anforande>
<dok_hangar_id>2349126</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:97 Onsdagen den 22 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sammanslagning av Svenska Penninglotte- riet AB och AB Tipstjänst, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F47E0812-F197-4C22-8DAC-B00E3BB3BAFF</anforande_id>
<anforande_nummer>93</anforande_nummer>
<talare>LENNART HEDQUIST (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Får jag tolka de exempel som Lisbet
Calner gav som att det låg rationella skäl bakom
sammanslagningen av Nordbanken och Gotabanken?
Var det inte snarare en tvångssituation för staten som
mer eller mindre gjorde detta rimligt? Dessutom var
det inte en monopolsituation. Jag frågade efter en
sammanslagning av två företag som befinner sig inom
statliga monopolmarknader som gränsar till varandra.
Kan man över huvud taget peka på något exempel där
detta har lett till ökad effektivitet och bättre förnyel-
sekraft hos företagen? Jag utgår från att Lisbet Calner
inte kommer att kunna nämna något sådant exempel.
</anforandetext>
<intressent_id>0475092656901</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>231341</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0997/#anf93</protokoll_url_www>
</anforande>
