<anforande>
<dok_hangar_id>2349126</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:97 Onsdagen den 22 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Genteknik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>329CE23B-681E-4185-B4A8-A35DBB4F79F1</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Lennart Daléus hänvisar till traditio-
nellt avelsarbete och till förädling. Han talar om en
långsam och klok utveckling. Jag skulle nog vilja
ifrågasätta en hel del av det "kloka" i mycket av den
utveckling som vi människor har styrt genom avel.
Det går att finna många avarter t.ex. inom hundföräd-
lingen, ja, inom husdjursförädlingen över huvud taget.
Det kan vara fråga om svårigheter för skelettet att
bära en enorm kroppshydda. En del hundar har svårt
att andas osv. Det har alltså inte varit en särskilt klok
utveckling, skulle jag vilja säga.

Jag skulle vilja fråga Lennart Daléus - jag börjar
komma in på de mer existentiella problemen - om det
över huvud taget är moraliskt att vi förädlar och be-
driver avelsverksamhet på växter och djur. Är det
över huvud taget ofarligt? Är det över huvud taget
lämpligt att vi ägnar oss åt sådant? Det är kanske den
debatten vi i så fall borde föra, inte bara begränsa det
till den s.k. gentekniken.
</anforandetext>
<intressent_id>0286353661902</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>231297</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0997/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
