2349126 GJ0997 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:97 Onsdagen den 22 maj 1995/96 97 1996-05-22 00:00:00 Genteknik C3479B84-E7BE-40C4-AF42-94C6DAABACA8 42 LENNART DALÉUS (c) c Fru talman! Vi politiker tror ofta att vi kan styra samhällsutvecklingen genom att fatta kloka beslut, inte minst i denna kammare, i frågor som gäller pen- sionernas utformning, kommunikationssystemet och mycket annat. I många delar påverkar också de beslut som vi fattar samhällsutvecklingen. Tveklöst beror sam- hällsutvecklingen också, och kanske i högre grad, av andra faktorer. Det gäller ofta tekniskt-vetenskapliga språng, som har en tendens att förändra mänsklighe- tens utveckling. Ett sådant språng är naturligtvis kärnklyvningen, ett annat är datortekniken. Ett tredje språng, och sannolikt det största, är gentekniken, eller kanske rättare sagt: den moderna biotekniken. Den har förmågan att förändra förutsättningarna för livet på jorden, inte minst för människans liv. Detta sker genom att vi med hjälp av gentekniken kan få en insyn i arvsmassan, den mänskliga såväl som allt levandes arvsmassa. Vi får också förmågan att gå in och peta i denna arvsmassa - ibland med konsekven- ser bara för den individ vi är inne och petar i, och ibland med konsekvenser för det som brukar kallas kommande generationer. Detta innebär naturligtvis ett väldigt stort ansvar. Vi måste hantera, diskutera och möjligen sätta ramar kring ett sådant här instrument. Jordbruksutskottet har gett sig in i detta i och med det betänkande vi diskute- rar i dag. Det sker med en litet perifer vinkling, men som alltid i dessa frågor, kommer vi också in på själ- va kärnan i frågan om gentekniken. Vi beskriver delar av de konsekvenser som den moderna gentekniken kan få. Som tidigare har berörts finns här allting från djupa etiska konsekvenser, när man hanterar människor och djur, till miljömässiga funderingar kring frisläppande i naturen av organis- mer som har fått kvaliteter som går utöver de naturli- ga släktingarnas. Fru talman! Vi får heller inte glömma de konsek- venser detta har för tredje världens utveckling. Vi kan med hjälp av genteknik ta till oss en produktion som sker på naturlig grund på olika håll i världen, och flytta över den med hjälp av genteknik till produktion i laboratorie- och industriell skala. Den yttersta kon- sekvensen kan man drömma mardrömmar om. Det gäller den militära utveckling som kan äga rum med hjälp av gentekniken. Vi kanske inte skall förlora oss i den debatten i dag, men det finns en del mörka moln vid horisonten som man helst skulle vara utan. Fru talman! Denna fråga har berörts i tidigare in- lägg. Jag delar mycket av den grundläggande upp- fattning som Hanna Zetterberg och Birger Schlaug har gett uttryck för, och deras engagemang i och omsorg om frågan. Jag delar också, ganska oreserverat, den uppfattning som Birger Schlaug ger uttryck för när det gäller angelägenheten av att denna fråga förs ut till en offentlig debatt. Nu är bilden kanske inte riktigt så mörk som Bir- ger Schlaug målar upp den. Några partier har arbetat med frågan under ganska många år. Centerpartiet har riksdagsperiod efter riksdagsperiod motionerat i den här frågan med olika utgångspunkter, ibland med helhetsgrepp, ibland med isolerade krav. Vi har na- turligtvis också, inte minst genom vårt ungdomsför- bund, lyckats få ett internationellt agerande i denna fråga, framför allt när det gäller det som brukar kallas patentfrågan men också i andra frågor. Så visst finns det ett engagemang, och visst finns det en debatt som inte är alldeles nymornad, men som gudbevars behö- ver förstärkas och nå ut och få en annan bredd än tidigare. Jag kan lova Birger Schlaug att jag skall ta upp frågan igen i jordbruksutskottet för att se om det finns en grund att med det som forum gå vidare i en debatt i riksdagen, i det parlamentariska arbetet, med ett parlamentariskt ansvar för att kanske föra denna debatt i ett vidare perspektiv. Kanske skulle den frå- gan, fru talman, kunna vara aktuell för en särskild debatt i den här kammaren, som ofta ägnar sig åt dagsaktuella, kontroversiella eller angelägna frågor. Kanske förtjänar en sådan här litet mer långsiktig fråga en öppen och särskilt fokuserad debatt här i kammaren. Låt oss gärna ta den diskussionen. Vad utskottet har hanterat i denna omgång är bl.a. frågan om märkning av gentekniskt manipulerade, eller modifierade, livsmedel. Vi i utskottet har också behandlat frågan om hur hanteringen av gentekniken är organiserad i Sverige. Det senare har vi gjort med hjälp av arbetsinsatser från Riksdagens revisorer. Därigenom har vi fått fram ett material som också har kunnat ligga till grund för detta betänkande. Det som slår en när det gäller organisationen av gentekniken och dess hanterande i Sverige är den splittring som finns på såväl myndigheter som, vågar jag säga, departement. Jag vet att inte minst fru tal- man väl känner till de bekymmer som kan finnas när det gäller att hantera denna fråga organisatoriskt. Ansvaret för den är fördelat på sju olika myndigheter med olika vinklingar. Dessutom är den fördelad på några stödmyndigheter som har ett visst remissansvar. Splittringen är dessutom ungefär likadan på departe- menten. Bl.a. är Justitiedepartementet, Arbetsmark- nadsdepartementet, Jordbruksdepartementet och Mil- jödepartementet inblandade. Det är säkert några fler inblandade. Det finns alltså en splittring av denna fråga som vi har pekat på och som vi menar att man måste rätta till för att frågan skall få den seriösa och effektiva hantering som den förtjänar. Det är ju därför som utskottet har gjort ett tillkännagivande till rege- ringen i den delen. Vi vill att regeringen skall se över myndighetsorganisationen. Jag skall också säga att det känns mycket bra att detta är en gemensam bedömning av utskottet, att det börjar bli en samsyn kring värdet av frågan och dess effektiva hantering. Det är glädjande. Jag tycker att den diskussionen i utskottet var mycket stimulerande. Den gav också ett riktigt resultat. Frågan om märkning av produkter, däribland sär- skilt livsmedel, är den andra stora frågan. Där konsta- terar utskottet att en sådan märkning är angelägen och viktig, särskilt när det gäller livsmedel, just därför att konsumenten bör ha denna rätt att veta vad en produkt innehåller. Det finns en del relationer som vi måste ta hänsyn till och utnyttja. Bl.a. det faktum att Sverige är med- lem i EU gör att vi i Sverige kan påverka andra länder med en annan tyngd än tidigare. Vi är också en del av ett system som rymmer ett regelverk. Detta har lett till att vi har formulerat detta tillkännagivande till rege- ringen på ett sätt som lägger ett ganska stort ansvar på regeringens fortsatta hantering. Nu tror jag att rege- ringen är medveten om ambitionerna och situationen. Jag utgår från att regeringen mycket tydligt kommer att driva, som utskottet säger, detta krav i olika inter- nationella sammanhang. Jag tror att denna samstäm- mighet har varit och är mycket viktig. Det gör, fru talman, att jag gärna yrkar bifall till hemställan i jord- bruksutskottets betänkande 11. Det finns ett antal reservationer i betänkandet. Jag har stor respekt för dessa reservationer. Men de är litet av krusiduller i randområdet kring den här frågan. För mig har det varit viktigt att nå den här stora sam- synen i utskottet, vilken utskottet också demonstrerar. Att det sedan finns reservationer som bl.a. bygger på att Sverige skall bortse från EU-direktiv och ett ge- mensamt regelverk på ett sätt som kanske kan tyckas litet lättvindigt tycker jag också att vi kan lämna där hän. Jag tycker rent av att dessa reservationer kan vara till nytta genom att de pekar på ambitioner som de olika reservanterna har. Jag kan slutligen inte låta bli att säga att en del inlägg gör att man faktiskt kan hoppas att debatten snart fortsätter och tar en ny vändning. Peter Weibull Bernström förde några resonemang kring gentekniken och dess användning som jag tycker är litet lättvindiga och lättsinniga, inte minst i perspektivet av det som vi kallar "galna ko-sjukan" och annat som har att göra med just livsmedel eller den hantering som man tidi- gare av etablerad expertis och sakkunskap har hört har varit helt säker men som efter 10, 15 eller 20 år visar sig kanske inte var så helt säker. Peter Weibull Bern- ström tar sockerbetan och mjölken osv. som exempel och säger att det inte har påverkat dessa produkter att de har tagits fram med hjälp av gentekniken, att detta är harmlöst. Kanske är det så. Men jag skall ge ett exempel. Man vet att egenskaper inte ligger i bara en gen utan kan ligga i flera gener, och flera egenskaper kan ligga i samma gen. Och vi är inte alldeles säkra på hur detta samband ser ut. När det gäller människor talar man om att schizofrenigenen naturligtvis är kopplad till en svår ärftlig sjukdom men också kanske till konstnärlighet. Man kan inom konstnärsvärlden se att det kanske finns den typen av samband. Låt oss gissa att man kan vara helt säker på att man ger kon eller sockerbetan en viss ny egenskap genom att förändra den genetiska sammansättningen. Men kan man då vara alldeles säker på att man inte samtidigt förändrar någonting annat värdefullt i dag eller i framtiden med hjälp av detta rakknivsvassa snitt in i arvsmassan? Kan Peter Weibull Bernström lova oss att det är på det sättet med den här sockerbe- tan som han nämnde eller med den här mjölken som han redovisade att gentekniken med fullständig säker- het inte leder till också någon annan förändring som han och jag kanske inte vill skall äga rum? Om man inte kan ge denna fullständiga säkerhet och garanti tycker jag att man skall vara försiktig och vördnads- full innan man ger sig in i och petar i det allra inners- ta, livets byggstenar. Fru talman! Med det anförda vill jag yrka ett tyd- ligt bifall till hemställan i jordbruksutskottets betän- kande 11 och avslag på reservationerna. 0200003128803 N 2010-01-01 00:00:00 231290 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0997/#anf42