<anforande>
<dok_hangar_id>2349126</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:97 Onsdagen den 22 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sammanslagning av Svenska Penninglotte- riet AB och AB Tipstjänst, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>386AFCB0-BA6F-463F-B096-DBEC7BFC0AC0</anforande_id>
<anforande_nummer>101</anforande_nummer>
<talare>Tredje vice talman CHRISTER EIREFELT (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tänkte bara höra med Michael
Stjernström vad det finns för omedelbart samband
mellan sociala skyddshänsyn och restriktioner å ena
sidan och antalet bolag - två, fyra, sex eller åtta - på
marknaden å den andra sidan. Om det finns ett sådant
samband - hur skall man i så fall hantera den konkur-
rens utifrån som vi kommer att få?

Jag medger att det behövs restriktioner. Natur-
ligtvis skall det tas skyddshänsyn. Men de restriktio-
nerna måste naturligtvis finnas under alla förhållan-
den och har ingenting med antalet bolag att göra.

En förlängning av Michael Stjernströms slutsats
skulle ju vara att vi skall försöka skapa så dåliga pro-
dukter som möjligt och så dålig effektivitet som möj-
ligt i bolagen, så att så få som möjligt köper lotter och
spelar på tipset.
</anforandetext>
<intressent_id>0593022437106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>231349</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0997/#anf101</protokoll_url_www>
</anforande>
