2349124 GJ0995 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:95 Måndagen den 20 maj 1995/96 95 1996-05-20 00:00:00 Svar på interpellation 1995/96:160 om ett växande Sverige interpellationsdebatt 3B2DF1AF-A479-44D9-9E78-7F09AAFD5C09 8 Finansminister ERIK ÅSBRINK (s) s Fru talman! Jag skall börja med att svara på några av Johan Lönnroths frågor. Jag tycker att det är en förenklad historieskrivning att säga att kronans knytning till ecun 1991 var ett misstag. Av olika skäl hade det inte varit möjligt att hålla pris- och kostnadsökningar i Sverige under kon- troll under ett antal år dessförinnan, och det gjorde att den här anknytningen, när den kom till sist, var svår att vidmakthålla. Man kan inte isolerat rycka loss detta ur ett längre skeende och beskriva själva beslu- tet som ett misstag, utan det är ett långt mer komplext förlopp som ligger bakom detta beslut. Jag anser inte att vi skall senarelägga eller fördrö- ja budgetsaneringen. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi genomför den såsom det är tänkt, så att vi kan återskapa en balans i de offentliga finanserna 1998. Jag tror att detta är nödvändigt för att vi varaktigt skall kunna hålla nere inflationen, pris- och kostnads- ökningar, för att vi skall kunna få lägre räntor och den vägen - inte som enda åtgärd men som en viktig åt- gärd - få underlag för en högre tillväxt och för ett skapande av nya jobb i svenskt näringsliv. Därför ser jag det som viktigt att vi fullföljer den här politiken. Då kommer jag på nytt osökt in på mina övriga två meddebattörer. Det är en mycket märklig historie- skrivning när de två personer som hade det högsta ansvaret för den ekonomiska politiken och för bud- getpolitiken under de borgerliga regeringsåren säger att det egentligen skulle vara den socialdemokratiska oppositionen som är ansvarig eller att allting skulle ha blivit så mycket värre. Sanningen är ju att när vi har borgerliga regeringar i det här landet åstadkoms det på några få år en för- störing av våra statsfinanser som saknar motstycke, som aldrig någonsin har inträffat under alla de år då vi har haft socialdemokratiska regeringar. Mellan 1976 och 1982 var det en borgerlig regering som förde upp underskottet till bland de största i industrivärlden. En socialdemokratisk regering fick sanera detta under- skott. Sedan upprepades tyvärr hela förloppet - fast det den gången blev ännu värre - mellan 1991 och 1994, och en socialdemokratisk regering har fått ta itu med detta. Det går inte att på ett trovärdigt sätt plädera för skattesänkningar - vi har nu hört ett antal sådana förslag eller antydningar, framför allt från Bo Lund- gren men även från Anne Wibble - när man var med om att låta de offentliga utgifterna skjuta i höjden så att de översteg 70 % av bruttonationalprodukten när de borgerliga partierna lämnade ifrån sig regerings- makten. Det måste finnas något samband mellan utgifter och inkomster, och det är det som ni inte har förstått eller i varje fall inte har kunnat tillämpa i praktisk handling. Det är i stället en socialdemokratisk rege- ring som får ta itu med den svåra och mödosamma uppgiften att bringa utgifter och inkomster närmare varandra. Det har krävts smärtsamma utgiftsnedskär- ningar, och det har också krävts skattehöjningar för att vi ändå skall kunna avveckla det här budgetunder- skottet. Sedan skapar vi förutsättningar, en större handlingsfrihet inför framtiden - om vi då vill sänka skatter eller öka utgifter. Den diskussionen kan vi föra när vi återigen har en offentlig sektor i balans. Till sist: Det är väldigt viktigt att vi när vi genom- för politiska beslut, särskilt sådana som är besvärliga och innebär ett nytänkande, försöker göra det i sam- förstånd och inte i konfrontation. Det är en fördel om vi kan ha enighet mellan flera partier i riksdagen, det är en fördel om vi kan göra det i samförstånd med arbetsmarknadens parter och inte genom någon typ av krigsförklaring som riktar sig mot parterna på arbets- marknaden. 0894934958205 N 2010-01-01 00:00:00 231174 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0995/#anf8