2349122 GJ0993 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:93 Onsdagen den 8 maj 1995/96 93 1996-05-08 00:00:00 De ekonomiska villkoren för det sent bygg- da bostadsbeståndet, m.m. DB9673C0-B39F-4934-841B-B9D343DB42A0 4 OWE HELLBERG (v) v Fru talman! Stora delar av det sent bygga bostads- beståndet har ekonomiska problem. Höga produk- tionskostnader, men framför allt förändringar av re- gelsystem som en effekt av skattereformen är de stora orsakerna, liksom höga räntenivåer i en låginflation- sekonomi. Statens svaga finanser gör det naturligtvis inte lättare att lösa problemen. Den bostadspolitiska ut- redningen har efter analyser och beräkningar kommit fram till att det inte är möjligt att lösa problemen med generella åtgärder. Utredningen föreslår i stället se- lektiva lösningar. Det är den enda rimliga möjligheten med dagens svaga statsfinanser. Vad som är moraliskt förkastligt är att det var så lätt att försämra de generella reglerna för räntesub- ventioner så att människor hamnade i ekonomisk kris på grund av politiska beslut här i riksdagen. Lösningen är att i första hand rekonstruera bo- stadsrättsföreningar och privata flerbostadshusbolag så att de kan fortsätta att överleva. Denna rekonstruk- tion sker i statens riskkapitalbolag, Venantius, och genom Bostadskreditnämnden. Kostnaden för staten beräknas till mellan 10 och 15 miljarder kronor de närmaste åren. Egnahemsägare och kommunala bostadsbolag får ringa hjälp, eller ingen alls. Det borde naturligtvis ges rekonstruktionsmöjligheter också till dessa boendeka- tegorier. Egnahemsägarna är hänvisade till skuldsa- neringslagen, som inte fungerar om man menar att egnahemsägaren skall ges möjlighet att bo kvar i sitt eget hus. Lagen är svår att tillämpa och klarar inga påfrestningar om en sanering skulle genomföras. Av Venantius 70 000 ärenden är 40 000 egnahem- särenden. De står dock för en liten del av lånestocken - cirka två och en halv miljard av de 30 miljarder kronorna. Dessa människor bör också ges en rimlig chans att klara sin boendesituation på ett värdigt sätt. När det gäller de kommunala bostadsbolagen hänvisar man till ägarna, dvs. kommunerna. Det är ägare som i många fall har en mycket svag ekonomi. Här bör också möjlighet till rekonstruktioner ges. De kommunala bostadsbolagens ekonomi är i de flesta fall god. Ca 10 % av bolagen är i kris, och behöver hjälp på något sätt. Enligt SABO:s beräkningar be- hövs ca 2 miljarder kronor för att uppnå rimliga vill- kor för dessa företag. Många av företagen finns på orter där utflyttning och hög arbetslöshet orsakat tomma lägenheter. Där kan man inte höja hyrorna för att få större intäkter. Kommunerna får i stället gå in med kapital, vilket påverkar driftbudgeten och för- sämrar kvaliteten på barnomsorg, skola och äldreom- sorg. Enligt Kommunförbundets beräkningar täckte kommunerna upp förluster för borgensåtaganden med 3,3 miljarder kronor 1995. Ge kommuner med bo- stadsbolag i kris möjlighet till rekonstruktion, i likhet med bostadsrättsföreningar och privata fastighetsäga- re! Regeringen har gjort ett undantag för Stenungs- unds kommun, men det är inte tillräckligt. Detta bör vara möjligt för fler kommunala bostadsbolag i kris. Det enda undantag som gjorts med generella lös- ningar när det gäller krisårgångarna är att låta hus med värdeår 1991 fastighetsskattebefrias. Det är en åtgärd som egentligen inte löser några problem. Den är följden av en miss i samband med skattereformen. Fastigheter med värdeår 1989 och 1990 fick då skjuta på sin fastighetsskatt till 1998. Därmed skulle 1991 års årgång få betala fastighetsskatt före dessa årgång- ar. Misstaget är upptäckt, och löstes genom skattebe- frielse för 91:orna. Problemen för husägarna är dock inte lösta i och med en skattebefrielse under ett år. Året därpå blir räntebidraget mindre, och skulden kvarstår. Inte heller hjälper det dem som har köpt ett gammalt hus till nybyggnadspris under 1991. De får ingen hjälp av ett sådant här förslag. Trots den ringa effekten och inkonsekvensen av en generell åtgärd bland annars bara selektiva sådana, är det orimligt att man skall börja betala fastighetsskatt för värdeår 1991 före värdeåren 1989-90. Skattere- formen visar här ett ytterligare prov på ofullständighe- ter och konsekvenser som inte förutsetts på ett tidigt stadium. Fastighetsskattens vara eller icke vara blev också föremål för debatt i och med detta förslag. Att just nu komma med förslag till sänkningar av fastighetsskat- ten, eller med nya lösningar, är inte trovärdigt. Jag skulle nästan vilja kalla det populistiskt. Däremot borde frågan vara föremål för en omfattande diskus- sion i den bostadspolitiska utredningen, vilket inte är en självklarhet eftersom det inte ingår klart och tydligt i direktiven. För gärna en diskussion om fastighets- skatten, men gör det på ett seriöst sätt och i ett helhet- sperspektiv. Bostadsbyggandet är fortfarande mycket lågt, och många ifrågasätter Boverkets prognoser fram till år 2000. Det är bara att konstatera att det räntebidrags- system vi har - Dannellsystemet - inte fungerar och bör avlösas av någonting annat. Den dåliga koppling- en mellan produktion, räntesubvention och lånevillkor har också lett till bostäder med sämre kvalitet i fråga om planlösningar. Dessutom har staten i flera fall frikostigt delat ut räntebidrag till kostnader som inte finns, utan till tänkbara eller möjliga produktionskostnader. Tidigare har också spekulation i räntebindningsnivåer tillåtits. I tider med svaga statsfinanser är det orimligt att ha ett sådant system. Ett nytt system skall naturligtvis ta hänsyn till faktisk byggkostnad och till stabila lå- nevillkor som gör det möjligt att planera för boende- kostnaderna på lång sikt. Den dåliga kopplingen mellan produktion och statens räntestöd har visat sig påverka förhållandena i en rad exempel. Enligt en undersökning som Sveriges trähusfabrikanter låtit utföra har det hänt att ränte- bidrag betalats ut utan att det funnits avtal om pro- duktionsgaranti. Inte heller har det funnits några an- svarsutfästelser för att försäkra den boende mot dyra kostnader för fel och brister som kan uppstå i huset under de första tio åren. Eftersom dagens bidragssystem medger att bi- dragsansökan kan lämnas in efter det att huset påbör- jats eller färdigställts, vill regeringen att produktions- garantivillkoren skall kunna ges på ett annat sätt. Vänsterpartiet motsätter sig inte detta, eftersom det i nuläget annars kan leda till problem för enskilda hus- byggare. Vad regeringen egentligen skulle göra är natur- ligtvis att se till att regelsystemet för de statliga rän- tebidragen ändras så att sådana här situationer inte kan uppstå. Det är alltså regelsystemet som brister, och inte reglerna för konsumentskyddet. Sedan hösten 1994 har regeringen kommit med en rad åtgärder för att motverka byggarbetslösheten. I vissa fall har Vänsterpartiet inte delat regeringens åsikt om hur medlen skulle använts men inte velat ändra medelstilldelningens omfattning. Den största delen av medlen användes som ett 15 % bidrag för ROT-åtgärder. Det har lett till andra problem, efter- som hyresgästernas inflytande vid ombyggnad kraftigt reducerats enligt de lagar som reglerar detta. Det hade bostadsutskottet till stor del kunnat för- hindra om det tillstyrkt Vänsterpartiets motion under den allmänna motionstiden om att skriva in en ny paragraf i plan- och bygglagen om krav på ett hyres- gästinflytande vid ombyggnation. Det fanns tyvärr inget intresse för detta. Regeringen vaknade till efter omfattande protester från upprörda hyresgäster och efter tidningsskriverier. Att nu komma med en tillfäl- lig lag kommer kanske att förhindra en del problem. Men de ombyggnationer som redan gjorts kan natur- ligtvis inte korrigeras i efterskott. Trots detta tycker Vänsterpartiet att detta är en viktig markering och signal om att den nya hyreslag- stiftningen, som nu verkar vara tänkt att gälla från den 1 januari 1997, skall innehålla ett betydligt bättre skydd för hyresgästerna än det nu rådande. De för- sämringar som den borgerliga regeringen genomförde under förra mandatperioden när det gäller skyddet för hyresgästerna vid ombyggnation har lett till stora problem. Möjligheterna att binda räntenivån redan från byggstart är ett bra förslag som skall göra det möjligt att bättre kunna beräkna framtida boendekostnader. Detta motverkas dock av allt fler lånemöjligheter med rörlig ränta eller korta bindningstider. Fler aktörer på marknaden gör också att de boende hoppar mellan olika finansiärer och institut. Visst är det bra med konkurrens. Men det bör ske med sunda spelregler. En bostadsinvestering är ofta den största investeringen under livstiden och bör inte betraktas som vilken konsumtionsvara som helst. Här måste bättre belåningsformer till som ger stadga och möjlighet att beräkna sina boendekostnader på ett seriöst sätt. Problemen på bostadsmarknaden är inte lösta i och med dagens förslag. Krisen kommer att kvarstå för många. Här måste en djupare analys av orsak och verkan ske. Fördelningspolitiska effekter av boende- kostnaderna måste undersökas och åtgärder vidtas. Att lösa problemen med högre hyror för dem som inte har några marginaler att ta av är inte godtagbart. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva- tionerna 2, 5 och 8. 0111536149811 N 2010-01-01 00:00:00 230881 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0993/#anf4