2349122 GJ0993 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:93 Onsdagen den 8 maj 1995/96 93 1996-05-08 00:00:00 Nya regler för bostadsbidrag 08B149AD-2B85-4EC5-9915-C97BC2D57E33 33 LARS STJERNKVIST (s) s Herr talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag, så att jag inte glömmer bort det. Det är i en sådan här debatt naturligt att var och en känner ett behov av att lägga tyngdpunkten vid de delar i förslaget där man har egna åsikter och alltså inte är överens med de övriga. Jag tycker ändock att det finns skäl att erinra om att den bild som hittills framkommit i den här debatten kanske inte är riktigt rättvis. I det betänkande som vi nu behandlar är näs- tan alla partier överens om nästan allt. På den viktigaste punkten är vi i det närmaste överens, nämligen att vi tyvärr måste spara på bo- stadsbidragen. Under 90-talet har kostnaderna för bostadsbidragen ökat från knappt 3 miljarder till en beräknad kostnad för detta år om 9 miljarder. Det har varit en medveten ambitionshöjning. Hyran har stigit kraftigt, och det är självklart att vi måste följa efter med bostadsbidrag för att skydda dem som är allra mest utsatta. Bekymret är dock att vi i år har budgeterat bara ungefär 7 miljarder. Vi är i utskottet överens om att vi måste rätta mun efter matsäcken, precis som alla andra inklusive vi politiker i alla sammanhang borde göra. Vi måste se till att kostnaderna för bostadsbi- drag håller sig inom den ram som riksdagen har gett oss, inom de 7 miljarderna. Vi har därför tagit på oss ett sparbeting om 2,3 miljarder kronor. Om detta är de flesta nästan helt överens. Moderaterna säger förstås att de vill spara litet mer, men Sten Andersson säger ändå att det egentli- gen är fråga om deras egna förslag, som regeringen har stulit innan bläcket ens hann torka. Jag tycker att det inte är riktigt sant. Så länge som jag har varit politiskt aktiv har moderaterna alltid velat spara mycket mer än alla andra, oberoende av konjunktur och annat. Att det är era förslag är alltså kanske att ta i. I det här läget sammanfaller dock våra åsikter i viss utsträckning. Vänsterpartisterna säger, vilket inte heller är helt unikt i politiska sammanhang, att de förstår att man måste spara men att man inte vill spara fullt så mycket som regeringen sparar. Också Per Lager stäl- ler sig i stort sett bakom dessa besparingar, även om han i sitt inlägg argumenterade mot en del av det som Miljöpartiet har ställt upp på. Men det finns ändå en ganska stor enighet. Det slog mig för övrigt när jag lyssnade på Erling Bager att denne stod för en hyllning till regeringen som jag inte har hört ens från den rödaste socialde- mokrat. Det var nästan så att jag väntade mig att han på slutet skulle avslöja att han hade konverterat till socialdemokratin, men fullt så långt gick han inte. Det var ändå ett riktigt hyllningstal. Alla är överens om att vi måste spara, att vi måste se till att hålla oss inom den ram som vi har fått. Vi är i utskottet också överens om att vi skall övergå till ett nytt system för inkomstprövning. Det är självklart att vi som politiker, när vi skall spara pengar i de här systemen, ställer oss frågan: Är det möjligtvis så att det finns några pengar som betalas ut men som inte överensstämmer med målet för bidragen? Det behöver nödvändigtvis inte bero på att människor fuskar, utan det kan bero på att reglerna är oklara, att det finns administrativa rutiner som inte är alldeles lättolkade och som gör att man betalar ut mer pengar än vad man egentligen från början hade tänkt sig när stöden utformades. Det förslag som flera har varit inne på, nämligen en ny inkomstprövning, innebär att man först betalar ut ett preliminärt bidrag och sedan när deklarationen är klar fastställer det slutliga bidraget. Det gör att man i vissa fall antingen kan få litet mera pengar än det preliminära eller får betala om inkomsterna har stigit. Det här systemet gör att vi sparar drygt 1 miljard kronor. Alla är överens om att den här övergången är bra. Bekymret är att när vi gjort denna inte så smärt- samma förändring, även om dessa 1,1 miljarder kommer att märkas i en mängd plånböcker som inte är så välfyllda, räcker det ändå inte. Det fattas fortfa- rande drygt 1 miljard kronor, som vi på något sätt måste spara ihop. När vi behandlat detta i utskottet och fört diskus- sioner mellan och inom partierna har jag känt att alla haft en oerhört stor respekt för att det är svårt att när det gäller ett bidrag - som till sin natur är konstruerat så att det skall gå till dem som har särskilda behov, som är utsatta på bostadsmarknaden - hitta enkla lösningar för att spara så här mycket pengar. Vad vi har försökt att göra, och där har jag också upplevt att alla faktiskt har dragit åt samma håll, är att vi inom den här begränsade ramen skall se till att fördela pengarna så rättvist som möjligt. Då är det självklart att vi i första hand måste se till att de som har många barn får sina behov av en bra bostad tilldgodosedda, därför att de har större behov än andra. Det är t.o.m. så att även om det här är ett besparingsförslag har vi faktiskt tagit i litet extra för att få en liten slant över för att kunna hjälpa dem som har många barn. De bekymmer som flera av talarna välformulerat har beskrivit, bl.a. Ulf Björklund, drabbar i väldigt stor utsträckning dem som har många barn. Det är de som i dag har möjligheten att välja att stanna hemma. För just den kategorin har vi försökt att mildra effekterna genom att något utöka det särskilda bidraget till barn- familjerna. Trots denna finsputsning blir ändå slutef- fekten av att man måste spara så här mycket pengar att det får svåra konsekvenser för många som redan har det besvärligt. Jag vill gärna upprepa att vi är överens om en hel del när det gäller inriktningen och skall nu gå över till de delar där vi inte är överens i utskottet. Vi har i utskottet, i linje med att försöka fördela pengarna så rättvist som möjligt, sagt att det är natur- ligt att de som har väldigt stora lägenheter och förmö- genheter i första hand får en reducering av bidraget. Då säger Miljöpartiet i sin reservation att vi går för hårt fram. Vi kan inte minska bostadsbidraget så mycket till dem som har förmögenhet därför att det inte är säkert att man blir rikare när huset ökar i värde och förmögenheten därmed växer. Det är inte säkert att man kan tillgodogöra sig den vinsten. Kds säger att förslaget får för svåra konsekvenser för de familjer där en är hemma, där familjen alltså valt att fördela arbetet på ett sådant sätt. Både Folkpartiet och kds säger att det här får för dramatiska konsekvenser för dem som bor i stora hus. Om det bara var så att vi här och nu hade att be- handla varje enskilt förslag var för sig - om vi tycker bra om det eller om vi inte tycker om det - skulle jag egentligen vilja överraska talmannen genom att yrka bifall till samtliga reservationer som finns till betän- kandet. Om jag gör det måste jag självklart också vara beredd att ta konsekvensen av det. Då måste jag före- slå besparingar inom andra områden. Eftersom vi har ägnat oss åt budgetarbete vet vi alla att det inte är alldeles enkelt att hitta något annat utgiftsområde i statens budget där man med lätthet kan hämta dessa pengar. Dessutom är det så att bostadssektorn hittills totalt sett har fått bära en väldigt liten andel av bespa- ringarna sedan vi socialdemokrater kom tillbaka, just därför att vi vet att de stöd som finns är så oerhört viktiga för att alla människor skall kunna leva ett bra liv. Det finns naturligtvis ett alternativ till. Det vore att jag yrkade bifall till alla reservationer och sade att den här utökningen av statsutgifterna får vi ta. Någon miljard hit eller dit i den allmänna konkursen kan väl inte spela så stor roll, så låt oss öka underskottet. Då skulle jag gärna vilja påminna om det som Lennart Nilsson sade i den förra debatten om hur oerhört vik- tigt det är att vi som politiker ser till helheten. När det gäller minskat bostadsbidrag till familjer där en är hemma märks varje hundralapp oerhört tydligt. Men det finns också ett glasklart samband mellan statens ekonomi i stort och familjens hushållsekonomi. Om det är så som Lennart Nilsson påminde oss om, att vi får ner räntorna genom att få ner underksottet, leder det till en bättre ekonomi i de enskilda hushållen. Bara den räntesänkning som skett sedan förra somma- ren har lett till att en normal villaägare som har ett lån på en halv miljon har fått en tusenlapp i minskade ränteutgifter, som han förhoppningsvis kan tillgodo- göra sig när han lägger om lånen. Det är viktigt för oss att hålla i minnet att det finns ett sådant samband. Därför kommer jag inte att yrka bifall till alla reser- vationer utan står fast vid mitt yrkande om bifall till utskottets förslag, även om jag har en oerhört stor förståelse för alla de synpunkter som kommit fram. Det finns dock en punkt i betänkandet som jag skall ta upp och där vi inte följt regeringens förslag, till Erling Bagers stora besvikelse. Det gäller ungdo- marna. Även om bostadsbidraget i första hand skall gå till barnfamiljer - vi delar den uppfattning som flera har uttryckt här - har ungdomarna också en oerhört utsatt situation. Många ungdomar har tyvärr inte kommit in i de trygghetssystem som vi som är litet äldre har kommit in i, de har aldrig fått chansen. De problem som många ungdomar har är ett alldeles nytt begrepp, mambor, äldre ungdomar som tvingas bo kvar hemma långt efter det att de har inträtt i vuxenli- vet. En del måste tyvärr flytta tillbaka hem därför att de pressas av de höga boendekostnaderna. Det tror jag inte är bra för någon att vuxna människor tvingas att bo kvar hemma hos sina föräldrar. För att göra det möjligt för ungdomar att flytta hemifrån för att de skall kunna ta de utbildningsplat- ser som erbjuds, för att de skall kunna aktivt söka jobb har vi lagt tillbaka den besparingen för den får för svåra konsekvenser och räddar bostadsbidraget till ungdomar. Den kritik som regeringen har fått kommer från flera olika håll. Det finns en socialdemokratisk motion och från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern. Här har vi lyssnat på kritiken. Sedan finns det ytterligare ett antal förslag. Det gäller bl.a. kretsen av bidragsberättigade. Där ställde Sten Andersson en fråga förut. Det gäller folkbokfö- ring kontra bostadsbidrag och annat. När det gäller dessa frågor kommer Lilian Virgin att tala för utskot- tets majoritet. Jag avstår från att kommentera dem. Jag hoppas att Sten Andersson kan vänta med att få svar på sin fråga. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag. 0477298899511 N 2010-01-01 00:00:00 230910 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0993/#anf33