<anforande>
<dok_hangar_id>2349121</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:92 Tisdagen den 7 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1995/96:176 om soppkök m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1F69E26C-2739-4FF0-A5CE-AD90AB13712E</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>Socialminister MARGOT WALLSTRÖM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Chatrine Pålsson har ställt följande
två frågor till mig:

Avser jag att agera så att ideella insatser, exem-
pelvis soppköket i Eskilstuna, skall bli överflödiga i
samhället?

Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta i
syfte att underlätta för de mest utsatta grupperna i
samhället?

Först vill jag säga att jag har stor respekt för de
ideella insatser som görs inom det sociala området.
Sådana insatser kan göras inom många olika områden;
förebyggande insatser mot alkohol och narkotika,
livskvalitetshöjande verksamheter till stöd för gamla
och personer med förståndshinder, handikapprörel-
sens arbete för sina medlemmar etc. Inte minst impo-
nerad är jag av Frälsningsarméns och Stadsmissionens
arbete med de allra mest utsatta.

I höstens proposition om socialtjänsten kommer
regeringen att ta upp frågan om hur samarbetet mellan
frivilligorganisationerna och det allmänna kan utveck-
las inom det sociala området.

Jag har således en positiv inställning till frivilli-
garbetet. Vad jag däremot vänder mig emot är tenden-
ser som går ut på att samhället skall svika sitt ansvar
för de mest utsatta. Gränslinjen mellan samhällets
ansvar och frivilligorganisationernas arbete måste
enligt min mening hållas klar. Samhällets grundläg-
gande ansvar måste slås fast. Såvitt jag har förstått
delas denna åsikt av den alldeles övervägande delen
av frivilligrörelsen.

I det grundläggande ansvaret ligger självfallet att
tillförsäkra alla människor rätt att få äta sig mätta. När
det gäller rätten till ekonomiskt bistånd enligt social-
tjänstlagen är kostnader för livsuppehället grundläg-
gande. Så skall det vara också i framtiden. Det inne-
bär att soppkök inte skall vara nödvändiga i Sverige.

Enligt vad som framgår av intervjuer med social-
chefen i Eskilstuna är det klart att man där menar att
kommunens bistånd är tillräckligt för att alla som vill
skall kunna äta sig mätta.

Ansvaret för socialtjänstens praktiska verksamhet
ligger på kommunerna. Det läggs där ned ett förtjänst-
fullt arbete på att hjälpa de allra mest utsatta. Från
statens sida har vi ansvaret för den lagstiftning och de
ramar kommunerna har att arbeta inom på det sociala
området. Regeringen kommer, som jag tidigare har
nämnt, att till riksdagen i höst lämna en proposition
om socialtjänsten. I den kommer bl.a. frågor om rät-
ten till och storleken på det ekonomiska biståndet att
behandlas.

Som socialminister medverkar jag givetvis också i
opinionsbildningen inom det socialpolitiska området.
Jag kommer att göra vad jag kan för att de mest utsat-
ta inte skall bli lämnade i sticket, för att vi inte skall
få ett tvåtredjedelssamhälle och för att samhället inte
skall svika sitt grundläggande ansvar.
</anforandetext>
<intressent_id>0740457070816</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>230866</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0992/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
