2349121 GJ0992 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:92 Tisdagen den 7 maj 1995/96 92 1996-05-07 00:00:00 Svar på interpellation 1995/96:165 om ål- dersgränsen för läkares anslutning till sjukförsäk- interpellationsdebatt B839F6DE-D460-42E0-AF10-847959C93306 18 Socialminister MARGOT WALLSTRÖM (s) s Fru talman! Det var ett deprimerande inlägg vi hörde från Margareta E Nordenvall. Vart kommer vi genom att blåsa under konflikter mellan privatläkarna och den offentliga vården på det sättet? Hjälper vi patienterna med det? Handlar det inte i själva verket om att vi bör uppnå en borgfred och se hur vi kan använda de knappa resurser vi har till vården på ett effektivt sätt? Det är förmodligen patienter till privatläkarna som Nordenvall säger sig värna om - inte så mycket de andra. Som om landstingen bara fanns för sin egen skull! Landstingen är väl där för patienterna och för- söker att organisera vården. Det som växte under den borgerliga tiden var bud- getunderskottet. Det får vi betala nu - alldeles för dyrt! I det perspektivet är våra prioriteringar alldeles riktiga. Vi måste få folk i jobb så att de kan betala skatt och vi kan betala vården och omsorgen. Jag tror inte att man kan säga att husläkeriet var särskilt mycket dyrare. Men det man kan säga, Bo Könberg, är att det var ett system som hade sina bris- ter i den praktiska utformningen. Jag vill gärna vara vänlig mot Bo Könberg; jag gillar honom. Men när man är ute hör man tyvärr att husläkeriet inte var någon jättestor succé. Man kan inte entydigt säga att det var det bästa som har hänt svensk sjukvård. Men - det har förvisso också inneburit att man har stärkt just patientens ställning. Det har haft stor bety- delse när det gäller att få folk att känna att de har någonting att säga till om som patienter. Vi får väl fortsätta att strida om kostnader och utvärderingar av detta system, men det hade kanske inte en så praktisk utformning alla gånger. När man diskuterar kostnaderna för privatvården, skall man tänka på att man där inte behöver ta de tunga patienterna. Man behöver inte ha jour, och man har inte kravet på tillgänglighet i glesbygden osv. I Stockholm finns på sina håll en överetablering. Om Bo Könberg nämner att det är synd om privatlä- karna kan han också säga att man i Stockholm drar ned på BB, akutvård och annat. Detta är inte fruktbart. Vi måste se till hur vi skall handskas med de offentli- ga resurserna och hur vi skall fördela dem på vettigas- te och bästa sätt. 0740457070816 N 2010-01-01 00:00:00 230863 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0992/#anf18