2349121 GJ0992 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:92 Tisdagen den 7 maj 1995/96 92 1996-05-07 00:00:00 Svar på interpellation 1995/96:165 om ål- dersgränsen för läkares anslutning till sjukförsäk- interpellationsdebatt EA82E41A-BB60-4BD1-B90D-0C20D819F958 16 MARGARETA E NORDENVALL (m) m Fru talman! Nu tror jag bestämt att socialministern har missuppfattat min interpellation. Jag har inte tagit upp frågan om att åldersgränsen skall höjas. Jag har sagt, att när en läkare går i pension skall man få överlåta den etablering som den doktorn har till en annan läkare, en yngre kollega. Jag har heller inte tagit upp diskussionen angående fri etablering. Vad gäller frågan om att teckna vårdavtal kan jag börja med att ge ett exempel. Stockholms läns lands- ting har lagt fram ett sparförslag. Det sparförslaget innehåller besparingar motsvarande ca 300 privatläka- re i Stockholm de närmaste tre åren. Så var de med de vårdavtalen. Socialministern har i interpellationssvaret tagit upp olika orsaker till köer i vården och nämnt behovet av att fördela resurser på ett lämpligt sätt. Då tycker jag att det är viktigt att man också vet hur resurserna används. Om vi tar de 400 000 besöken i den öppna vården kostar de ca 185 miljoner i privatvården. Mot- svarande 400 000 besök i den offentliga vården kostar det dubbla. Skall man använda resurserna och skatte- betalarnas pengar på ett bra sätt bör man också veta vad olika saker kostar. Med den socialdemokratiska majoriteten i lands- tingen växer sjukhusköerna. Det har vi konstaterat tidigare. De försvann under den borgerliga majorite- ten. Det tog bara några månader efter valet hösten 1994 innan köerna ånyo började växa. Sjukvårdsper- sonal som under flera år kämpat för att ta bort köerna år fick inte tack, utan i stället utsattes personalen för ytterligare nedskärningar medan politiker och admi- nistration satt kvar och fortfarande sitter kvar i orub- bat bo. I Stockholms län höjde politikerna sina löner med 100 %. Det är bästa sättet att knäcka initiativ- förmåga och arbetsvilja. Det socialdemokratiska le- darskapet i sjukvården får i dag oacceptabla följder för patienter och för personal. Häromdagen hörde jag en östeuropé som gästade den offentliga vården fälla kommentaren: Sverige blir bara mer och mer socialistiskt. Har ni inte lärt av historien och omvärlden? Hon gjorde ett besök på ett offentligt sjukhus. Sett ur patientens synvinkel gör interpellationssva- ret mig faktiskt deprimerad. Sida upp och sida ned talar Margot Wallström om landstingets behov av att styra och landstingets behov av specialister. Men var finns patienternas behov? Är det inte pa- tienterna vi talar om? Sjukvården är väl inte till för landstingen och skall väl inte organiseras utifrån landstingens behov? Sjukvården är till för patienterna och skall organiseras utifrån deras behov - ingen annans. Som moderat tänker jag fortsätta att slåss på pati- enternas sida. Som förtroendevald representerar jag väljarna och patienterna, inte landstingen eller staten. Den östeuropeiska damen frågade ju: Hur kan ni vara mer socialistiska än vi? I höstas väcktes i morgontidningarna frågan hur länge människor vill betala skatt, när den vård de anser sig ha betalat och därmed ha rätt till inte går att få. Jag börjar undra detsamma. Hundratusentals patienter förlorar till årsskiftet sin doktor. Köerna till sjukvården blir allt längre. Äldre patienter skickas hem utan att kunna få adekvat vård - en tyst prioritering tvingas göras bakom sjukhusets dörrar. "Bara det inte drabbar min mamma", kan man säga. Gå och titta hur det är på sjukhusen! Det kan vara nyttigt. Jag vill gärna upprepa min fråga: Vad avser socialministern göra för att landstingen skall ta sitt ansvar för de sjuka patienterna och för att hjälpa landstingen att göra det? Det kan väl inte vara mora- liskt försvarbart att människor som har betalat skatt i hela sitt liv inte får vård när de väl blir sjuka? 0229037492514 N 2010-01-01 00:00:00 230861 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0992/#anf16