2349121 GJ0992 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:92 Tisdagen den 7 maj 1995/96 92 1996-05-07 00:00:00 Svar på interpellation 1995/96:165 om ål- dersgränsen för läkares anslutning till sjukförsäk- interpellationsdebatt 67945925-7196-49B8-AC59-2D63A61155A3 14 BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Det är viktiga frågor som tas upp i den interpellation som har riktats på den här punkten och i det inlägg som interpellanten gjorde nyss. Jag tänkte lägga till ett par frågor. En del av bakgrunden handlar om att vi i Sverige har en väldigt liten andel privat sjukvård av den be- drivna sjukvården, en av de minsta i världen, skulle jag vilja säga. Det var delvis det som var motiven bakom att den föregående regeringen försökte öppna upp möjligheter att få litet mer av privat vård, litet mer av konkurrens och litet mer av valfrihet för pati- enterna. Jag har här ett par frågor till socialministern. En rör husläkaretableringen, och en rör åldersgränsen för privatläkarna. Vad gäller husläkaretableringarna har också de lagts i landstingens händer, i likhet med etableringen för övriga specialister. Från socialdemokratiskt håll har det gång på gång anförts kostnadsskäl för denna inskränkning i etableringsfriheten och i valfriheten. Min första fråga till socialministern är: På vilket sätt är en privat husläkaretablering dyrare än en offentlig, med det regelsystem som fanns under den föregående mandatperioden? Den andra frågan gäller en speciell aspekt på frå- gan om åldersgräns. Vi hade från Folkpartiet libera- lernas sida invändningar mot den åldersgräns som fördes fram i Primärvårdspropositionen och röstade emot den. Det finns flera skäl att vara emot den. Ett är förstås att vi allmänt strävar efter en ökad flexibilitet i pensionsåldern. Nästan alla partier brukar tala om det, åtminstone i högtidstal. I den stora pensionsuppgörelsen som ingicks mel- lan bl.a. socialministerns parti, mitt parti och några övriga partier, som representerade en stor del av riks- dagen, ingick bl.a. att man fr.o.m. nästa år skulle påbörja en ökning av möjligheterna att stanna kvar i arbetslivet. Redan fr.o.m. nästa år skulle den 65- årsgräns som tillämpas på de flesta avtalsområden höjas till 66 år och från året därpå, år 1998, till 67 år. I det läget verkar det väldigt konstigt att som re- geringen gjorde gå in och föreskriva 65-årsgräns för denna grupp, som tidigare inte haft någon åldersgräns alls, i ett läge där man inom något år skulle för större delen av arbetsmarknaden införa rätten att stanna till 66 år och snart till 67 år. Socialministern anförde just argumentet om likställigheten med den offentliga vården i sitt inlägg. Det är inte så lång tid kvar tills då vi skulle få 66- årsgräns för alla, dvs. att alla skulle ha rätt att stanna kvar till 66 år. Min fråga på den punkten till social- ministern är: Kommer socialministern att lägga fram förslag som innebär att man fr.o.m. nästa år åtminsto- ne får använda 66-årsgränsen? 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 230859 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0992/#anf14