<anforande>
<dok_hangar_id>2349038</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ099</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:9 Tisdagen den 17 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>9</dok_nummer>
<dok_datum>1995-10-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1995/96:33 om Vattenfall och kärnkraften i energisystemet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>ACEF7A78-654D-4A01-BCF1-486D7AF3C7E2</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>LENNART DALÉUS (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det kanske är en viktig fråga, men det
finns en annan viktig fråga. När vi vanliga medborga-
re upprörs av något som vi uppfattar som ett felaktigt
agerande hos ett statligt företag eller ett statligt verk,
kan vi bli förgrymmade och knyta handen i byxfickan
eller möjligen skriva en insändare. Men när regering-
en blir förgrymmad över ett statligt bolag eller ett
statligt verk är det ju också regeringen som ytterst kan
agera. Det gäller inte bara i den allmänna hållningen
till Vattenfall, genom att säga "ajabaja, inte delta i
några kampanjer nu", utan det gäller också i konkreta
frågor. Jag känner förhållandevis väl till relationerna
mellan styrelse och ägare osv. Om en regeringsleda-
mot är upprörd, inte har någon förståelse eller tycker
att saken är stötande stannar det alltså vid det, och
regeringen gör inget ytterligare. Orden faller då platt
till marken, och det innebär att det inte blir något mer.
Trots att det är upprörande, gör regeringen inget mer.
</anforandetext>
<intressent_id>0200003128803</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>223803</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ099/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
