<anforande>
<dok_hangar_id>2349118</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:89 Torsdagen den 2 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Europeiska företagsråd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B5EEEDE9-9F83-4AF3-8146-A8E11C8CAF5A</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>STEN ÖSTLUND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har ett kort svar på den fråga Ing-
rid Burman tog upp i repliken. Jag har varit med i
arbetsmarknadsutskottet sedan 1982. Sedan dess har
det funnits motioner om koncernfackligt samarbete.
Nu har vi fått ett förslag. Det finns en regel som gör
att ett företag som är obstinat - jag hoppas att det inte
kommer att vara särskilt många - kan förskjuta frågan
i tre år innan stupstocksregeln slår till. Då sitter man
där med det som förslås i lagstiftningen. Det kanske
inte passar alla så bra. Är det någon som vill ha något
annorlunda vill man nog gärna förhandla. Jag tror att
man kommer att göra det, men det är klart att det kan
finnas undantag.

Jag medger - regeringen har också pekat på det -
att det är ganska lång tid. Sett i perspektivet att arbe-
tet började 1982 är det ändå godtagbart att något
enstaka företag väntar i ytterligare tre år.
</anforandetext>
<intressent_id>06517287603</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>230560</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0989/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
