<anforande>
<dok_hangar_id>2349118</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:89 Torsdagen den 2 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Europeiska företagsråd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B79414D4-936C-4367-947A-2400AEDD09F1</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>STEN ÖSTLUND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det Kent Olsson sade var klarläggan-
de. Man vill minsta möjliga. Såvitt jag har förstått kan
de direktiv som EU utfärdar, särskilt i sådana här
sammanhang, byggas på enligt de traditioner som
finns på olika politikerområden i respektive land. Det
är precis det som vi har gjort här. Det är inte i någon
undfallenhet inför vare sig LO eller TCO. Det är en
tradition på svensk arbetsmarknad som vi här bygger
vidare på. Det gäller både tystnadsplikten och han-
delsflottan.

Kent Olsson frågar varför de anställda inte skall få
utse sina egna representanter. De anställda i Sverige
utser i allt väsentligt sina egna representanter på ar-
betsplatsen, och har alltid gjort det, genom sina fack-
liga organisationer. Det är inte så att facket tvingar
medlemmarna att utse någon viss person. Det nomine-
ras, föreslås och väljs på utlysta och stadgeenliga
möten. Det är en tradition som vi slår vakt om. Det
kommer vi att fortsätta att göra, vad man än skriver i
EU-direktiv.
</anforandetext>
<intressent_id>06517287603</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>230556</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0989/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
