<anforande>
<dok_hangar_id>2349118</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:89 Torsdagen den 2 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kvalificerad yrkesutbildning m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>ABB76B3D-5313-4DAE-8D94-456C8E65669F</anforande_id>
<anforande_nummer>223</anforande_nummer>
<talare>BRITT-MARIE DANESTIG- OLOFSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag blev inte helt lugnad av detta be-
sked. Det känns nästan som om Majléne Westerlund
Panke har en överdriven förhoppning om att just
näringslivet har lösningen på framtidens behov.

Jag tillåter mig faktiskt att betvivla det. Majléne
Westerlund Panke började med att säga att vi egentli-
gen vet väldigt litet. Ja, vi vet väldigt litet, forskarna
vet väldigt litet och näringslivet vet också väldigt litet
om det framtida behovet. Men tillsammans kanske vi
kan göra kvalificerade gissningar.

I det fallet håller jag med Gunnar Goude om att
man saknar just en sådan analys som lyfter fram dessa
aspekter och belyser problemet från olika håll.

Vi har talat mycket om näringslivet. Är det inte så
att det är arbetslivet som är det intressanta? Utbild-
ningen skall väl inte bara vända sig till det vi kallar
näringslivet, utan också till den gemensamma sektorn
för att förse den med kvalificerad personal?
</anforandetext>
<intressent_id>0190801883908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>230774</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0989/#anf223</protokoll_url_www>
</anforande>
