<anforande>
<dok_hangar_id>2349118</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:89 Torsdagen den 2 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kvalificerad yrkesutbildning m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CCBAB8A5-C76A-4715-968E-9E353D48480C</anforande_id>
<anforande_nummer>213</anforande_nummer>
<talare>MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi skall inte här ge oss in i en defini-
tionsdebatt om vad flexibilitet är för någonting. Den
proposition som nu ligger på bordet är så maximalt
nära den absoluta flexibiliteten vi kan komma när det
gäller att anordna utbildning.

Jag anser inte att ett regelverk som säger att det
skall finnas en yrkesexamen omfattande 80 poäng
skulle vara ett mer bindande regelverk än ett förslag
som säger att det skall finnas tre olika examina med
tre olika grundförutsättningar för att kunna få ut di-
plom eller examensbevis. Jag tycker inte det.

Vi talar inte fyrkantigt om att en tredjedel av ut-
bildningen skall ske i arbetslivet. Vi talar om att minst
en tredjedel av utbildningen skall ske där. Det är en
ganska stor skillnad mot att säga att det skall vara
exakt en tredjedel i arbetslivet. Vi minimerar den tid
som utbildningen skall omfatta lärande i arbete. Även
där finns det möjligheter för varje utbildning att skapa
sina egna förutsättningar för utformningen.
</anforandetext>
<intressent_id>0853813080501</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>230764</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0989/#anf213</protokoll_url_www>
</anforande>
