2349118 GJ0989 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:89 Torsdagen den 2 maj 1995/96 89 1996-05-02 00:00:00 Kvalificerad yrkesutbildning m.m. D612626C-427E-4173-933D-822D027F1CD7 197 BRITT-MARIE DANESTIG- OLOFSSON (v) v Fru talman! Vänsterpartiet delar många av de upp- fattningar som regeringen ger uttryck för i propositio- nen. Vi tycker att det är bra att man under året inleder en försöksverksamhet med den kvalificerade efter- gymnasiala utbildningen. Det sägs i propositionen att utbildningen skall stå organisatoriskt fri från andra befintliga system. Det är här som vi är tveksamma till propositionen och betän- kandet. Frågan om huvudmannaskap lämnas alltså helt öppen. Visserligen ligger det förmodligen i en försöksverksamhets karaktär att inte allting är reglerat från början, men även i en försöksverksamhet måste de studerandes intressen och behov sättas i främsta rummet. Det är den uppfattningen som ligger till grund för våra förslag. Vi tror att om de presumtiva studenterna skall lägga ner energi på studier och ock- så acceptera de ekonomiska åtaganden som två års heltidsstudier med studiemedel faktiskt innebär, måste de kunna garanteras ett visst mått av kontinuitet. Stu- dierna måste kunna ses som ett led för ett livslångt lärande, där inga återvändsgränder finns. Det har tagit decennier av politiskt arbete att komma bort från parallellsystem inom den grundläg- gande utbildningen. Det är först nu som vi kan tala om en integrerad gymnasieskola med samma struktur och tidsomfattning för alla ungdomar. Varför då ska- pa avskärmade parallella system inom den högre utbildningen? Det finns risk för att det sammanhållna svenska systemet för universitets- och högskoleut- bildning delas in i A- och B-lag om man gör på det sättet. Vårt mål är i stället att utveckla högskolan, bredda rekryteringen så att även andra erfarenheter än formell gymnasieutbildning ger behörighet. Vi vill också stärka forskningsanknytningen. Vi vill vidga det ve- tenskapliga tänkandet i utbildningar som tidigare faktiskt legat utanför universitet- och högskolesyste- met. Vi kan inte se ett motsatsförhållande mellan forskaranknytning och arbetslivsanknytning. Arbetet däremot för att stärka relationerna mellan utbildning, forskning och arbetsliv måste intensifieras. Men vi tror att det sker bäst inom högskolans ram. Vi har också sagt att vi gärna ser ett öppet system där flera parter samarbetar, men vi anser att universitet och högskolor bör vara anordnare och huvudman för den eftergymnasiala kvalificerade yrkesutbildningen. Jag tror också att integrering av den nya yrkesut- bildningen i högskolan kan ha positiv effekt då det gäller att motverka social snedrekrytering till högre studier. Den nya yrkesutbildningens poängterade och starka koppling till arbetslivet kan också innebära att man får nya kunskaper och erfarenheter som kan befrukta även andra delar inom högskolan. I utredningen Yrkeshögskolan - Kvalificerad ef- tergymnasial utbildning, som Ulf Melin refererade till, ges det på något sätt sken av att högskolan är skild från arbetslivet. Det tycker jag är en väldigt orättvis bild. Jag har upplevt på nära håll att det hänt väldigt mycket i kontakterna mellan högskola och arbetsliv, och det händer väldigt mycket spännande. Jag tror att det särskilt gäller de mindre och medelsto- ra högskolorna. Jag vill nämna något som jag inte riktigt förstår i kds-motionen. Där skriver man att vägledande för den nya utbildningen skall vara ett "arbetslivets erfaren- hetsbaserat förhållningssätt" snarare än "universitetens kunskapsbaserade". Det här kanske Inger Davidson kan förklara för mig, för jag förstår det inte riktigt. Det där känns som en förlegad kun- skapssyn. För oss är det viktigt att den nya yrkesut- bildningen vilar på samma vetenskapliga grund som annan grundutbildning på universitet och högskola. Vi tror att det är fullt möjligt. Arbetslivet är nämligen inte alltid en enhetlig och pedagogiskt genomarbetad miljö. Det finns sammanhang där arbetslivet t.o.m. kan fungera konserverande för en utbildning som är yrkesinriktad. Tillämpning av känd kunskap blir ibland tillämp- ning av förgången kunskap. Vad som behövs är en dynamik och en växelverkan mellan högskola, forsk- ning och arbetsliv. För mig är det naturligt att all yrkesutbildning präglas av en realistisk anknytning till den kommande yrkesverksamheten. Det är en stor fördel om kunskaper också kan inhämtas ute på ar- betsplatserna. Det skulle t.ex. civilingenjörsutbild- ningen vinna väldigt mycket på. Vi delar regeringens uppfattning om lärande i ar- bete och den lärande organisationen, det vill jag slå fast. Men för att detta skall fungera tror vi att det är oerhört viktigt att handledarna ute på arbetsplatserna är kompetenta. De har alltså en nyckelposition för att detta skall lyckas. Det är också viktigt att handledarna har den teoretiska bakgrund som krävs för att kunna göra dessa kopplingar mellan teori och praktik. An- nars tror vi inte att utbildningsmomentet blir tillräck- ligt starkt för den tredjedel av tiden som skall vara arbetsplatsförlagd. Därför är det viktigt att man utbil- dar handledarna och att denna utbildning startar så snart som möjligt, helst redan i initialskedet. Det är klart att arbetslivsintegreringen kan gå mycket bra på de stora företagen som redan har väl fungerande utbildningsavdelningar och personalav- delningar. Men vi tycker också att det av många skäl är viktigt att även mindre och medelstora företag bereds möjlighet att delta i denna försöksverksamhet. Det är dessa som på något sätt har haft svårast att närma sig forskningen och svårast att inse vikten av en ökad kompetens. Jag vill återigen markera att för oss är det studen- ternas intressen och behov som skall stå i centrum. Vi är därför starkt skeptiska till företagsanpassade ut- bildningar som ger en mycket smal kompetens och som i praktiken kan fungera som en transferering av statliga medel till något slags intern personalutbild- ning. Utbildningen måste ge en så pass bred och ock- så likvärdig kompetens att den går att applicera på flera arbetsplatser och att den också utgör en grund för vidare studier både här hemma och utomlands. Det är därför viktigt med tillgodoräknandet av po- äng så att studenternas rörlighet inte hindras. Denna och många andra viktiga frågor måste lösas, om nu den föreslagna yrkesutbildningens struktur blir så lös som den faktiskt har skisserats i propositionen. Man ställer sig många frågor som man inte får svar på. Likaså måste rättigheten att anföra besvär som andra studenter har inom högskolan gälla även dessa studenter inom den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen. Det är viktigt att studenternas rättssäkerhet skyddas och också att de får inflytande över den nya utbildningen. Vi tycker därför att det borde vara naturligt att det finns studeranderepresen- tation även i den centrala kommitté som skall förbe- reda och leda försöksverksamheten. Flera av de problem som jag här har räknat upp löses naturligt. Studenterna även inom den här nya yrkesutbildningen kommer att tillhöra en högskolekul- tur med en fungerande studentkår och en stimulerande social miljö. När vi får förslag från regeringen försöker vi alltid att fundera över dem utifrån ett jämställdhetsperspek- tiv. Det är vi säkert inte ensamma om, men vi har alltid den ambitionen. Så har vi gjort även i det här fallet. Vi vet ju alla att val av utbildning följer ett könsrollsbundet mönster. De program på gymnasie- skolan som i varje fall för mig förefaller vara mest naturliga som förberedelse för studier inom flera av de områden som anges i propositionen är starkt man- ligt dominerade. Därför anser vi att den kommitté som skall leda detta arbete också borde få i uppdrag att närmare se på förutsättningarna för både män och kvinnor att delta i den nya yrkesutbildningen. Vi vet ju att arbetslösheten framöver i mycket stor utsträck- ning kommer att drabba kvinnorna. Till sist några ord om kommittén och dess ansvar- sområden. Kommittén kommer att få rätt att fatta beslut inom en rad områden. Det är alltså fråga om väldigt stora och vittgående befogenheter. Men trots detta framgår det inte av propositionen hur kommittén skall vara sammansatt eller vilka intressen som den skall företräda. Det är litet märkligt. Vi tycker också att det är principiellt tveksamt om kommittén skall utvärdera den verksamhet som man är stadd att planera och leda. Vi skulle helst se att någon annan gjorde det, och vi har föreslagit att detta skall överlåtas till en parlamentariskt sammansatt grupp. Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation nr 4 som gäller den grundläggande tveksamhet som vi har mot den här propositionen, nämligen när det gäl- ler utbildningsanordnare och huvudmannaskapet. Jag ställer mig givetvis bakom även övriga reservationer som vi har avgett själva och även tillsammans med kds och Centern, vilka också är följder av detta. 0190801883908 N 2010-01-01 00:00:00 230748 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0989/#anf197