2349118 GJ0989 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:89 Torsdagen den 2 maj 1995/96 89 1996-05-02 00:00:00 Kvalificerad yrkesutbildning m.m. EA88BD90-4B71-4E94-B4FA-1AB4B94E6B25 195 ULF MELIN (m) m Fru talman! Bakgrunden till dagens debatt är den utredning som den borgerliga regeringen tillsatte om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Av ut- redningen blev det knappt en tumme när den social- demokratiska regeringen äntligen tog sig samman och lade fram en proposition på riksdagens bord. Mitt intryck av propositionen och av betänkandet är att det är mer av "härtill är vi nödda och tvungna" än av egna tankar och idéer om vad regeringen själv vill åstadkomma med en ny kvalificerad yrkesutbild- ning. Detta är med förlov sagt ett mycket knapert aktstycke om man betänker att regeringen har haft ett år på sig att åstadkomma propositionen. De få förslag som presenteras är, liksom den mo- dell för utbildningen som man kan ana, fyrkantiga och saknar i många stycken nödvändig flexibilitet. De flesta frågor som måste lösas lämnar regeringen och utskottet över till den nationella organisationskommit- té som skall arbeta under stark tidspress. Vi moderater har i vår motion lagt fram många förslag om hur vi vill se denna typ av utbildning for- mas för att möta framtidens krav på arbetsmarknaden. I en internationell jämförelse saknar den svenska yrkesutbildningen en naturlig koppling mellan arbets- liv och skola. Det finns vattentäta skott mellan skolan och arbetslivet inom alltför många områden. Det är inte bra. Samma förhållande gäller även de påbygg- nadsutbildningar som bedrivs inom komvux och i landstingens regi. Om vi jämför Sverige med våra främsta konkurrentländer, framträder ett tydligt mönster: I andra länder satsar arbetslivet mer på yr- kesutbildningen - både ekonomiskt och personellt - än vad som sker i vårt land. Det är nödvändigt att ändra på detta förhållande om resultaten skall kunna motsvara de krav och snab- ba förändringar som i dag finns inom arbetslivet. Vi kan inte fortsätta med att ha ett slutet offentligt skol- system som innebär att skolan förmedlar både teore- tiska och praktiska kunskaper. Vår slutsats är att vi måste bryta upp det gamla systemet. Utbildningar måste kunna hävda sig internationellt och tåla att jämföras internationellt när det gäller både gymnasieskolans yrkesförberedande program och den blivande kvalificerade yrkesutbildningen. För att lyckas krävs det att skola, utbildningsanordnare och arbetsliv tar ett betydligt större ansvar för samverkan än vad man hitintills har gjort. Regeringen föreslår att en försöksverksamhet skall omfatta 1 700 nybörjarplatser och att den skall inledas under 1996 och pågå fram till 1998, med maximalt 4 500 platser. Syftet med verksamheten är att pröva nya utbildningar, nya pedagogiska former och nya anordnare. Vi anser att regeringens ambition även i detta avseende är på tok för låg. Framför allt är den inte tillräckligt offensiv. Vi föreslår att det i år inrättas 4 000 nybörjarplatser, att det 1997 inrättas 4 000 platser till och att det 1998 inrättas ytterligare 4 000 platser. Vår målsättning är att det i framtiden skall finnas 20 000 platser i kvalificerad yrkesutbild- ning. Dessa platser är utöver dem som redan i dag finns i påbyggnadsutbildningar och inom den yrkes- tekniska högskolan, YTH. Vidare är det vår uppfattning att utbildningar skall starta under årets alla månader och att de skall känne- tecknas av rörlighet och förmåga att anpassas till arbetslivets villkor. Regeringen föreslår att en tredjedel av utbildning- en arbetsplatsförläggs och att två tredjedelar skolför- läggs. Förutom att modellen i sig är fyrkantig saknar den incitament för att arbetslivet aktivt skall ta del av utbildningens innehåll, kvalitet och rekrytering av utbildningsplatser. Vi motsätter oss den fixa modellen med två tredjedelar på utbildningsplatser och en tredjedel på arbetsplatser. Här måste ett flexibelt system i stället skapas. För vissa branscher och yrken kommer det att krävas betydligt mer av arbetsplatsför- lagd utbildning och för andra mindre. Skall den nödvändiga integrationen mellan arbets- liv och skola komma till stånd när det gäller kvalifice- rad yrkesutbildning räcker det inte med att föreslå att eleverna i den arbetsplatsförlagda delen endast skall erhålla studiemedel och studielån. Risken med den traditionella modellen är uppenbar: Det kommer att bli praktik i stället för utbildning. Dessutom borde regeringen ha tagit till sig erfarenheten av den ar- betsplatsförlagda utbildningen inom gymnasieskolan, där många elever inte får den APU som riksdag och regering har beslutat. Vår uppfattning är att lön skall utgå till "lärlingen" under den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen i stället för studiemedel. Det finns flera skäl till detta. Det främsta skälet är att företagens intresse för kvali- tet i utbildningen ökar om "lärlingen" deltar aktivt i produktionen och att "lärlingen" snabbt sätts in i arbetet. Regeringen och utskottsmajoriteten föreslår att den som genomgått en tvåårig utbildning skall erhålla kvalificerad yrkesutbildningsexamen. Det är gott och väl att man skall få en examen - men det är inte till- räckligt. Tvärtom skall det vara ett system med flera examina. På samma sätt som olika branscher och yrken ställer olika krav på ämnesteoretisk kompetens och färdighetsträning ställs det också skilda krav på yrkesutbildningens längd. För vissa yrken och bran- scher kommer kravet att vara exempelvis ett år, me- dan det för andra kommer att vara tre år. Vi föreslår, i enlighet med vår flexibla utbild- ningsmodell, att det skall finnas minst tre olika exa- mina som bygger på utbildningens längd och innehåll: yrkeshögskolediplom för utbildning som omfattar minst ett år, yrkeshögskoleexamen för utbildning som omfattar minst två år och yrkesexamen för utbildning som omfattar minst tre år. Vad vi menar med ett flexibelt system är att yr- keshögskolan skall vara ett alternativ till den traditio- nella högskolan eller till universitetet. Den nya yrkes- högskolan skall också vara ett alternativ för personer från arbetslivet som behöver vidareutbildning av sådant slag som inte finns på vanlig högskole- eller universitetsnivå. Med rätt modell är jag övertygad om att den kvalificerade eftergymnasiala utbildningen kommer att få allt större betydelse i framtiden och att den kommer att fylla det tomrum som i dag finns i utbildningssystemet. Inom ramen för utbildningen skall det vara natur- ligt för personer som redan är etablerade i arbetslivet att söka sig till yrkeshögskolan. De har redan färdig- hetsträningen, men behöver en djupare ämnesteoretisk kompetens eller är i behov av annan kunskap. I de fallen behövs inte alltid lärande på arbetsplatsen, och om yrkeserfarenheten är relevant skall man kunna tillgodoräkna sig den när man tar sin examen. När det gäller yrkesutbildningar som bygger på avslutad utbildning på nationellt program i gymnasie- skolan, s.k. påbyggnadsutbildningar, är jag förvånad över att majoriteten inte lägger över dessa till yrkes- högskolan. I stället väljer man att låta dessa ligga kvar inom komvux, samtidigt som man marginellt och provisoriskt utvidgar kommunernas skyldighet att betala interkommunal ersättning. Vad är skälet till detta? I den modell som vi har skissat när det gäller längd och innehåll av utbildningen passar flertalet påbyggnadsutbildningar in i den nya yrkeshögskolan. Det skulle vara en stor fördel både för den nationella organisationskommittén och för de lokala styrelserna genom att dessa utbildningar redan har timplaner, kursplaner och mål för utbildningen. Samma förhållande gäller för den yrkestekniska högskoleutbildningen, YTH, som högskolan i dag är huvudman för. Ett av huvudmålen för verksamheten vid YTH är att tillgodose industrins behov av arbets- kraft för vissa kvalificerade funktioner. Det finns också påtagliga likheter bl.a. i fråga om kunskapssyn och arbetslivsanknytning mellan YTH och den peda- gogiska ramen för yrkeshögskolan. Denna likhet för- stärks genom den modell som jag tidigare nämnt och som man kan ana i betänkandet där personer skall ha möjlighet att gå direkt från arbetslivet till utbildning inom yrkeshögskolans ram för att sedan efter examen gå tillbaka till arbetslivet. Vad är skälet till att man inte för över YTH till den kvalificerade yrkesutbild- ningen? Kompetensutveckling är viktig. Orsaken är att den tekniska utvecklingen ställer större krav på de anställ- da. Klarar inte svensk arbetsmarknad att hålla hög nivå på de anställdas kunnande finns risken att jobben försvinner utomlands. Anställda som inte ges chansen att förnya sina kunskaper löper risk att slås ut. Men det måste också vara den enskildes ansvar att utbilda sig själv. I det perspektivet kommer yrkeshögskolan att fylla en viktig funktion. För att fungera i ett modernt arbetsliv bör finansi- eringen av vidareutbildning i högre grad än i dag bygga på att den yrkesverksamma individen själv tar ekonomiskt ansvar för att tillgodose sina behov av ny kompetens. Om vi skall få ett system, där det är na- turligt för medarbetare i arbetslivet att gå tillbaka och vidareutbilda sig, kommer det att krävas ett system där den enskilde, arbetslivet och staten satsar resurser i form av kompetenskonton. Jag tror inte på ett system där anställda skall finansiera nödvändig utbildning med studiemedel. Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 19. 0920776498515 N 2010-01-01 00:00:00 230746 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0989/#anf195