2349110 GJ0981 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:81 Onsdagen den 17 april 1995/96 81 1996-04-17 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om barnens situ- ation särskild debatt E467B887-ABA4-48B6-A66E-1A69186C7CDA 5 Andre vice talman GÖREL THURDIN (c) c Herr talman! Det finns ett afrikanskt ordspråk som säger: "It takes a village to raise a child." Det krävs ett helt samhälle att fostra och utveckla ett barn. Är det inte fint? Det krävs ett helt samhälle att fostra och utveckla ett barn. Jag hoppas att debatten i dag, som så förtjänstfullt har begärts av kds, kommer att handla om just detta. Det har sagts, och det kan sägas igen, att det stora flertalet av våra svenska barn har det bra. Men de barn och ungdomar som redan tidigare levde i en jobbig tillvaro får det allt sämre, vilket gör att skillna- derna mellan de barn som mår bra och de barn som mår dåligt ökar. Det står också klart att det är många barn som far illa, och det är många invandrarbarn som far illa. Vi måste nog börja bry oss om varandra litet mer. Sam- hället i form av det offentliga klarar inte att ge all den trygghet som vi människor kan ge varandra. Vi behö- ver ge varandra och framför allt barnen mer tid. I en tid med ekonomiska neddragningar får vi akta oss för att skylla allt på ekonomin. Även barn måste förstå ekonomiska realiteter. Det viktiga är att vi ger ekonomiskt utrymme för att i första hand stötta dem som verkligen behöver stöd. Jag tänker också på dem som har svåra handikapp, där assistenthjälp handlar om livskvalitet och inte bara pengar. Vi politiker måste vara mycket observanta på de förändringar som sker. Ingen av oss vill ha tillbaka slumområden i Sverige. Men det finns signaler som vi måste reagera på. Det finns en tendens till en kraftig segregering i boendet. Det finns signaler från skolan som vi måste vara lyhörda till. Skolan är ju en viktig del av det lokalsamhälle, det grannskap som barn lever i och utgör en stor del av deras tillvaro under uppväxttiden. Vi politiker har ett ansvar att gå före. Vi måste stimulera fram en förändring. Översyner och kommit- téer är väldigt bra, en barnbilaga som belyser situatio- nen är bra, men jag skulle vilja fråga: Vilken strategi har regeringen för att använda den här kunskapen till att vända utvecklingen, till att gå före och medverka till att överbrygga skillnader mellan kommuner och mellan bostadsområden? Jag är glad över den mycket mjuka framtoning som statsrådet har i sociala frågor, för jag tror att vi måste in med mycket mjukhet när vi pratar om våra barn. Vi har alla ett ansvar för att ge barnen en hållbar uppväxt. Det är den största garantin för Sveriges framtida utveckling. Den sociala dimensionen måste in i debatten om landets tillväxt. Så länge vi inte har riktiga konsekvensbeskrivningar, förslag och beslut vet vi faktiskt inte vad som inträffar, och då blir det inte heller någon beredskap att möta besparingar och nedskärningar så att prioriteringarna görs rätt. Centerns förslag om ett beskattat barnkonto handlar om en omfördelning till fördel för just de familjer och barn som i dag har det svårast ekono- miskt, t.ex. ensamma mammor, arbetslösa, lågin- komsttagare, de som inte har tillgång till kommunal barnomsorg. Barnkontot är för oss en prioriterad reform, som handlar om rättvisa och valfrihet. Vård- nadsbidraget var ett steg på vägen, men tyvärr vågade inte regeringen ha det kvar så att det kunde utvärde- ras. I vårpropositionen har dessutom Centern försökt att värna om barnfamiljernas ekonomi. Barn behöver trygghet, tillit och tid. Barn behöver resurser i form av vuxenkontakter. Det finns en intressant kommunstudie som Rädda Barnen har genomfört. Den bygger på intervjuer med flera hundra barn i fyra kommuner. Genom att man frågar barn får man veta också vad de tycker. Här visar det sig att barn, framför allt flickor, är rädda för det våld som finns mellan barn. Det finns inga vuxna att vända sig till när det behövs. Barnen behöver andra vuxna som komplement till föräldrarna. De vuxna som inte orkar med sin föräld- raroll behöver stöd av andra vuxna. Barns villkor hänger intimt samman med föräldrarnas, varför deras situation måste förändras för att barnens situation skall kunna påverkas. När en familj får problem drar sig samhället långsamt undan i stället för att grann- skapet går in och stöttar där det finns problem. Jag anser att det handlar mycket om att det sociala kontaktnätet kring barnen fungerar sämre i dag. Vi har inte tid att lära oss att lyssna, att förstå, att verkligen sätta barnen i centrum. Vi har inte lärt oss att göra det i de politiska besluten. Beslutsfattare vet inte hur man gör, och därför hoppas jag att dagens debatt, de kommittéer som arbetar och den översyn som pågår skall lära oss i Sverige att sätta barnet i centrum för att åstadkomma barnets bästa enligt barnkonventio- nen. 0763802658906 N 2010-01-01 00:00:00 229926 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0981/#anf5