<anforande>
<dok_hangar_id>2349110</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:81 Onsdagen den 17 april</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>1996-04-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Länsindelningen i Skåne och Västsverige </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>748ACF8A-6CFF-4F77-9C67-B4F0D8B07A5D</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>BERTIL PERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ett enat Skåne är en efterlängtad in-
sats för södra delen av vårt land. Jag har många gång-
er i denna talarstol talat om behovet av att få bort den
gräns som alltsedan Roskildefreden har kluvit Skåne i
två delar.

Skåne är en enhet och har historiskt alltid varit en
enhet. Skåne har en egen identitet. Man rör sig inom
Skåne, men relativt litet utanför dess gränser.

Alltsedan Roskildefreden har Skåne alltså varit
delat. Man har velat separera de sävliga slättbönderna
från de hetsiga göingarna. Den delningen har varit
ytterligt frustrerande för oss under de senaste
300 åren.

Det är en hämsko för planeringen att ett naturligt
sammanhängande landskap är delat. Det har funnits
en bred politisk enhet, och denna har blivit alltmera
markant, om att inte minst med hänsyn till de nya
förutsättningarna i och med Öresundsbron och EU-
inträdet få möjlighet att driva en planering för Skåne
- gemensamt och i gemensamma forum.

I Skåne blir det rationellt att få ett gemensamt län,
en gemensam enhet. Allting finns ju i Skåne. Där
finns industritraditionen. Där finns universitet med
forskning och utbildning. Där finns småföretagsam-
het. Där finns ett brett fritidsutbud och ett stort kul-
turutbud. Där finns en stor livsmedelsproduktion.
Problemet är att det här är lokaliserat till olika orter
och olika län och att beslut fattas i olika forum.

Beslutsfunktionen är i själva verket uppdelad på
två län, tre landsting - dvs. två landsting och en
landstingsfri stad - två kommunförbund och fem
kommunalförbund. Det är klart att det har varit, och
är, väldigt svårt att hantera en rationell beslutsfunk-
tion med så många forum som skolat ta ställning i
olika sammanhang.

Ett enda län ger förutsättningar för både ett lands-
ting och ett gemensamt kommunalförbund. Att vi
avvisar ett regionalparlament har Stig Grauers gått in
på. Därför tänker jag inte beröra det. Jag vill bara
säga att jag stöder alla hans argument i frågan.

Här finns möjligheter att gemensamt i olika organ
planera för Skånes utveckling - för dess näringsliv,
dess miljö och dess trafik med tåg och vägar samt för
den fysiska planeringen och den mer avancerade
kulturen.

Inte minst på sjukvårdsområdet skapas det också
förutsättningar. Skåne har nämligen en lång rad sjuk-
hus lokaliserade längs landstingsgränserna. Man har
där konkurrerat och försökt hindra patienterna att
passera landstingsgränsen. Framöver kan man alltså i
ett gemensamt landsting på ett mycket enklare sätt
skapa en samverkan.

Det här med ett enat Skåne skapar också helt and-
ra förutsättningar för Östersjösamarbetet och för sam-
arbetet med Baltikum, Polen, Själland och Nordtysk-
land, eftersom en part förhandlar och diskuterar med
andra parter på andra sidan av Östersjöns vatten.

Naturligtvis kan det alltid hävdas att det går att lö-
sa samverkan i Skåne på andra sätt. Men det är ett
stort steg i rätt riktning när vi nu får ett län och förut-
sättningar för ett landsting och ett kommunalförbund
där vi gemensamt kan lösa våra framtidsfrågor.

Utskottets förslag om ett gemensamt Skånelän är
ett mycket viktigt steg på vägen mot att skapa en stark
tillväxtregion i Skåne.
</anforandetext>
<intressent_id>0336920874106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>229967</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0981/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
