2349110 GJ0981 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:81 Onsdagen den 17 april 1995/96 81 1996-04-17 00:00:00 Länsindelningen i Skåne och Västsverige 04654877-1E43-4074-8190-428509079C35 24 OWE HELLBERG (v) v Fru talman! Frågan om länsindelning i Skåne och Västsverige borde inte i första hand vara en fråga om en administrativ förändring. Det är en fråga om att utveckla den regionala demokratin, att flytta makt från Stockholm ut till landets olika delar. För oss i Vänsterpartiet är utgångspunkten i denna förändring att länsstyrelsens politiska beslutsfattande flyttas från länsstyrelsen och landshövdingeämbetet till ett regionalt valt parlament, eller länsting som vi vill kalla det. Länstinget bygger på den nuvarande landstingsor- ganisationen men har ökade befogenheter och utökat politiskt ansvar för näringsliv, kommunikationer, arbetsmarknadspolitik, kultur m.m. Länsstyrelsens roll blir i fortsättningen att svara för statens myndig- hetsutövning i regionen och att se till att nationella mål och riktlinjer efterlevs. En stor majoritet i Skåne anser att det är den här vägen som det nya Skånelänet skall vandra. Man är därför väl lämpad att vara pionjär när det gäller att utveckla den regionala demokratin. Jag som vänsterpartist vill dock betona att vår syn på regional demokrati och vår länstingstanke inte har något med EU:s regionalpolitik att göra. I vår regiona- la demokrati är det regionen själv, via sin beskatt- ningsrätt, och staten som solidariskt förmedlar medlen till regionerna utifrån de behov och förutsättningar som finns. Sedan är det länstingens och regionens sak att på bästa sätt använda de tillförda medlen. Vi skall flytta makt och medbestämmande, inte via Bryssel utan från Stockholm, till landets olika delar, från Skåne till Norrbotten. Det är på tiden att regeringen ser till att något händer när det gäller den regionala demokratin. Tidi- gare regeringar har tillsatt utredningar som stoppats eller lagts åt sidan. Inte heller den här propositionen har en sådan inriktning, utan har mer till uppgift att rationalisera en pågående verksamhet. Därför är det bra att utskottet vill ge regeringen till känna det som står i Vänsterpartiets motion och i flera andra motio- ner om hur vi ser på den regionala demokratin och hur den skall utvecklas. I maj är det aviserat att regering- en skall komma med ytterligare förslag i frågan. Vi väntar med spänning på den. I det här perspektivet blir därför frågan om Malmö eller Kristianstad skall vara länets residensstad del i ett större sammanhang. Därför är det bra att utskottet skriver att den frågan bör prövas förutsättningslöst. Det kanske inte ens skall kallas residensstad i fort- sättningen. Det förutsätter ju att någon residerar där, och i nuläget är det landshövdingen. De nuvarande landshövdingarna i Malmöhus län och Kristianstad län är entledigade. För att markera att något nytt är på väg att utvecklas föreslår Vänsterpartiet att någon ny landshövding inte utses i det nybildade Skånelänet utan tills vidare ersätts av en regionalt vald styrelse- ordförande i länsstyrelsens styrelse. Ett demokratiskt valt regionalt parlament, länsting, skall naturligtvis inte styras av en av regeringen utsedd ämbetsman. En av poängerna med ett demokratiskt valt parla- ment, eller länsting, är att medborgarna i regionen skall kunna ställa regionens företrädare till svars för sin politik i allmänna val. Då måste man naturligtvis även kunna avsätta dess ordförande, eller vad nu titeln skall vara i framtiden. Att vara landshövding är för- knippat med politisk makt och inflytande, utan att regionens medborgare kan påverka förhållandena i demokratiska val. Konungamakten i Sverige är i dag närmast obefintlig, men konungens, numera av rege- ringens utsedda, fogdar utövar fortfarande sitt ämbete och har så gjort i flera hundra år. Utskottet tycker att den här frågan kan vänta till regeringens majproposition. Problemet är bara att om regeringen vill att Skåne skall bli först med att utveck- la den regionala demokratin kommer det inte att ske förrän tidigast vid ordinarie val 1998. Länsstyrelsens verksamhet föreslås ju att förändras fr.o.m. 1 januari 1997. En regionalt vald ordförande i länsstyrelsens styrelse är en lämplig övergångslösning för att marke- ra att något nytt är på gång. Som jag tidigare sagt är Vänsterpartiets utgångs- punkt när det gäller regional demokrati att man skall utgå från landstingens geografiska utbredningsområ- den. Finns det dock folklig förankring för att ändra det området, som i Skåneförslaget, skall det natur- ligtvis genomföras. Däremot skall man undvika för stora områden både arealt och befolkningsmässigt för de nya regionala parlamenten. Annars är det risk för att de regionala företrädarna mister förankring och kännedom som hur regionen fungerar både lokalt om mera övergripande. Därför skall man vara försiktig med att föreslå hur den nya västsvenska regionen skall utformas och utvecklas. Vänsterpartiet tycker att det skall ske förut- sättningslöst, och att det skall framgå tydligt i direkti- ven till den särskilde utredaren som skall arbeta med denna fråga. Det kommer att ge bättre villkor för den diskussion som utredaren skall ha med de tre länen men också med de många kommuner i framför allt Skaraborgslän som är mycket tveksamma till ett nytt västsvenskt storlän med Göteborg som residensstad. Att gå försiktigt fram är också viktigt med tanke på att den regionala indelning kan få en annan roll än vad den gamla länsindelningen hittills haft. Det är något som Vänsterpartiet vill och tror på. Det är i dagsläget svårt att säga vad alternativet är för de kommuner, eller kanske hela Skaraborgs län, som inte vill ingå i eller är tveksamma till att ingå i ett väst- svenskt storlän. Utvecklingen av de regionala parla- menten skall inte forceras fram uppifrån utan ha sin förankring hos medborgarna inom regionen. Om detta skall vara en fråga för folkomröstningar eller beslut i nuvarande demokratiska församlingar får avgöras av regionens egna medborgare. Som en del i sin spariver har regeringen satt upp ett sparbeting för den nya länsindelningen i Skånelän liksom en sådan för det kommande västsvenska länet. Man har utgått från en modell där länsstyrelsens uppgift fyller ett basbehov och jämfört med kostna- derna på Gotland. Sedan drar man slutsatsen, att om två länsstyrelser blir en borde man kunna spara i mot- svarande omfattning. Detta ter sig som ett något för- enklat sätt att beräkna besparingar på. Det är väl bra om man kan spara på statlig admi- nistration. Men att fastställa så precisa sparbeting verkar oklokt, och det blir naturligtvis en tung börda för dem som skall genomföra omorganisationen och den personal som befinner sig i den. Man kan ha det som en målsättning, men inte som ett precist krav. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning i frå- gan , och det är bra. Blir det dock en utveckling av Skånelänets nya organisation där länsstyrelsen får mer av en myndighetsutövande funktion och andra delar av verksamheten flyttas över på ett regionalt valt parlament, får frågan om besparing på länsstyrelserna en helt annan dimension, och då gäller inte dessa beräkningar över huvud taget. Det handlar i så fall om någonting helt annat. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservatio- nerna 1 och 2. 0111536149811 N 2010-01-01 00:00:00 229945 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0981/#anf24