2349109 GJ0980 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:80 Tisdagen den 16 april 1995/96 80 1996-04-16 00:00:00 Remissdebatt remissdebatt 77C67242-F677-49E3-8393-1E0AB51A22BF 9 Finansminister ERIK ÅSBRINK (s) s Fru talman! Ärade ledamöter! Jag vill börja med att uttrycka min högaktning för Sveriges riksdag, som är och skall vara centrum i landets politiska liv, navet i ett livskraftigt parlamentariskt folkstyre. Jag ser fram emot många intressanta debatter både med dagens meddebattörer och med många andra. Sverige har fått en finansminister som hatar ar- betslösheten. Arbetslösheten förhindrar för enskilda människor att ta till vara sin vilja och sin förmåga till arbete. Den ökar klyftorna. Den skapar mänskligt lidande. Den innebär ett slöseri med ekonomiska resurser. Sverige har fått en finansminister som hatar infla- tionen. Inflation göder girighet och spekulation, grö- per ur köpkraften och slår ut jobb och företag. Sverige har fått en finansminister som hatar klyf- torna. Jag tror på människors lika värde. Jag tror att de yttersta strävandena för den ekonomis- ka politiken skall vara att minska, inte att öka, klyf- torna. Det här handlar om de olika faser som vi skall ar- beta inom i den ekonomiska politiken. Vi befinner oss fortfarande i den första fasen, sa- neringsfasen. Det gäller att sanera statens finanser, att bekämpa inflationen och att se till att vi kan betala för oss i våra utrikesaffärer. Vi har kommit mycket långt med saneringen, och riksdagen och dess ledamöter har gett stora bidrag i saneringsprocessen. Men vi är inte klara. Det måste göras mera för att vi skall kunna vara säkra på att klara de mål vi har satt upp. Den andra fasen handlar om att skapa bättre be- tingelser för arbete och tillväxt: att få ökade investe- ringar, att få produktion och att skapa nya jobb i vårt samhälle. Den tredje fasen är att skörda resultatet av den ekonomiska politiken: att öka människornas inkomst och välfärd och att minska klyftorna i levnadsbeting- elserna. Dessa faser går delvis in i varandra. Hittills, sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde hösten 1994, har vi framför allt ägnat oss åt saneringsfasen. Och som jag sade är den inte avslutad. Vi har formulerat tre mål för budgetpolitiken. Det första är att vi i år skall stabilisera den offent- liga skulden. Den skall inte få öka mer utan börja minska efter 1996. Det andra målet är att nedbringa underskottet i den offentliga sektorns sparande till högst 3 % 1997. Det är ett mål som överensstämmer med ett av de s.k. konvergenskriterierna, för att man skall kunna välja om man gå med i den europeiska monetära unionen. Det tredje målet har vi formulerat själva, och det är mer ambitiöst än så. Året därpå, 1998, skall vi helt ha eliminerat underskottet i de offentliga finanserna. Den bedömning som vi har gjort nu tyder på att vi inte helt ut klarar dessa mål, om vi inte vidtar ytterli- gare åtgärder. Bedömningen bygger på att vi ser en viss, tillfällig svacka i den ekonomiska utvecklingen i Sverige och internationellt. Detta överensstämmer med vad de flesta andra bedömare också har kommit fram till. Vi räknar med att tillväxten på nytt tar fart mot slutet av det här året och in på nästa år. Det är detta som ligger bakom den vårproposition som lades på riksdagens bord i går och som kan sam- manfattas i fem punkter när det gäller budgetsane- ringen. 1. Saneringsprogrammet, 118- miljardersprogrammet, skall genomföras fullt ut. De återstående konkreta beslut som är nödvändiga skall fattas. 2. I den mån det förekommer överskridanden, att utgifter blir större än vad vi utsprungligen har tänkt oss, skall de finansieras fullt ut. 3. Reformer, antingen det handlar om skattesänk- ningar eller utgiftsökningar, skall finansieras fullt ut. I propositionen finns ett stort reformpaket. Det handlar om den kanske största utbildningssatsning som har gjorts i modern tid. Vid fullt genomslag sat- sar vi ytterligare 10 miljarder kronor på att höja kom- petens och utbildningsnivå hos en stor del av svenska folket och ökar anställningsbarheten hos människorna i ett samhälle som förändras i allt snabbare takt. Till detta kommer också reformer av socialför- säkringen. Vi höjer ersättningsnivån från 75 % till 80 % i arbetslöshets- och sjukförsäkringen. Dessa reformer skall finansieras fullt ut, och vi lägger fram förslag om detta. 4. Vi föreslår att riksdagen nu inför utgiftstaket, den nya budgetprocessen. Vi lägger också fram för- slag till hur det skall se ut. Jag tror att det här är en mycket viktig reform. Vi har haft en dåligt fungerande budgetprocess i Sverige tidigare. Nu skapar vi ordning och reda i budgetpro- cessen, och vi ger framför allt - det är det viktiga - utrymme för riktiga politiska prioriteringar. Vi skall genom politiska beslut bestämma vilka områden vi skall satsa på. Det skall inte ske genom tillfälligheter, slarv eller marknadskrafter utan genom beslut i denna kammare. Utgiftstaket ger oss det instrument som vi behöver för att kunna påverka utgifternas sammansättning och politiken på det sätt som vi vill göra. 5. Detta är den nya punkten. Vi ger förslag till yt- terligare budgetförstärkningar, så att vi kan klara de mål som vi har satt upp. Det handlar om budgetförstärkningar i storleks- ordningen 10 miljarder 1997 och 12 miljarder 1998. Det finns journalister som felaktigt har adderat dessa belopp, men det har inte vi gjort. Vi har inte utgett det för att vara någonting annat är 12 miljarder 1998. Den varaktiga budgetförstärkningen är ca 8 mil- jarder kronor, som skall läggas till de 118 miljarder som vi tidigare har aviserat. Detta är förslag både på inkomstsidan och utgifts- sidan. Det är mer på utgiftssidan, men vi höjer också vissa skatter. Min bedömning är att det är nödvändigt, både för att få inkomsterna men också för att få den uppslutning kring saneringspolitiken som är nödvän- dig. Det är fördelningspolitiska och miljöpolitiska skäl som ligger bakom de skatter som vi föreslår. Jag har i den debatt som har ägt rum fått beteck- ningen kamrer, och jag tar gärna emot den. Jag bär titeln med stolthet och ser den som en ärebetygelse. Vi får inte ge upp kampen för att sanera statsfi- nanserna. Den kampen är inte slutförd. Varken Sveri- ge eller jag själv är världsmästare i budgetsanering, men vi har satt upp mål. Når vi de målen kan vi bli världsmästare, men inga segrar skall tas ut i förskott. Jag tänker inte mattas i strävandena att fullfölja pro- grammet tills det är helt genomfört. Varför gör vi det här? Gör vi det för att plåga folk och bära oss illa åt? Naturligtvis inte. Vi gör det för att vi vill återvinna handlingsfriheten i den ekonomis- ka politiken. Är man skuldsatt och beroende av långivarna har man ingen handlingsfrihet. Då är man helt och hållet beroende av marknadens nycker. Det gäller även här att politiken skall återta kommandot över marknaden. Det gäller att återskapa en handlingsfrihet i den eko- nomiska politiken som vi under lång tid inte har haft i det här landet. Med sanerade statsfinanser bygger vi under för fortsatta räntesänkningar, fortsatt låg inflation och fast penningvärde. Det bör vara målet för strävandena. Med lägre räntor får vi inte bara en lättnad för många skuldsatta hushåll, utan vi ger också bättre betingelser för företagen i Sverige att börja investera och bygga ut, öka produktionen, anställa fler männi- skor och skapa nya jobb. Ingen insats kan vara viktigare än denna för att få en tillväxt på nytt i svensk ekonomi. Likväl är de dominerande insatserna fortfarande budgetförstärk- ningar, och jag har inte utgett dem för att vara någon- ting annat. Men jag vill understryka att det ändå finns några andra insatser som har en klart offensiv och direkt tillväxtfrämjande karaktär. Jag har redan nämnt den stora utbildningssats- ningen, som är i det närmaste unik. Det är ingen tve- kan om att den leder till högre kompetens, högre utbildningsnivå och därmed bättre möjligheter för hundratusentals människor att hävda sig på en förän- derlig arbetsmarknad i framtiden. Detta är en bra fördelningspolitisk åtgärd, och den leder till högre tillväxt. I propositionen föreslår vi också vissa andra insat- ser som är värda att nämna i detta sammanhang. Vi förlänger ROT-avdragen, som är en stimulans till byggsektorn, och vi genomför lättnader för ett stort antal mindre och medelstora företag när det gäller momsreglerna. Detta är naturligtvis ingen uttömmande lista. Det kommer mera. Jag och många andra statsråd i rege- ringen kommer under de närmaste åren att lägga stor kraft vid att utarbeta ytterligare förslag som är gynn- samma för tillväxten och de nya jobben. Målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 ligger fast. Det är ett svårt mål att uppnå, och det kommer inte att gå automatiskt. Men det kommer att vara möjligt att uppnå genom hårda och medvetna ansträngningar, och det är det som vi skall ägna oss åt i hög grad under de kommande åren. Jag vill också säga att den proposition som nu läggs fram har förutsättningar att gå igenom riksda- gen. Det finns förutsättningar för en parlamentarisk majoritet. Detta har naturligtvis att göra med det sam- arbete med Centerpartiet som ligger bakom dessa förslag. Jag har personligen förhandlat, inte minst med Per-Ola Eriksson, och även med andra företräda- re för Centern. Jag vill uttrycka min stora uppskatt- ning av detta. Det har gått bra, och jag ser fram emot fortsatt samarbete i den ekonomiska politiken. Detta utesluter inte samarbete också med andra partier - det vill jag gärna understryka. Vi har samar- betat och är beredda att samarbeta med andra partier om vi kan hitta gemensamma lösningar som vi tycker är förnuftiga. Jag vill också understryka en annan sak. Samarbete som handlar om gigantiska skattesänk- ningar på i storleksordningen 250 miljarder kronor är det uteslutet att socialdemokratin medverkar i - vare sig det handlar om ofinansierade skattesänkningar som på nytt skapar ett statsfinansiellt kaos, eller fi- nansierade skattesänkningar som innebär dramatiska ingrepp, i själva verket en slakt på, välfärdssamhället. Det finns de som hävdar att lägre skatter i sig är en garanti för högre tillväxt. Något sådant samband har aldrig någonsin kunnat bevisas. Jag vill ställa en fråga till Bo Lundgren, för dagen vikarierande ekonomiska talesman för Moderaterna. Vill Bo Lundgren till kammarens protokoll läsa in tillväxtsiffrorna för vart och ett av åren under den tid då han satt i regeringen och hade tillfälle att tillgripa denna skattesänkningsmetod? Om vi kunde vi få detta inläst till kammarens protokoll skulle jag vara mycket tacksam. Avslutningsvis har jag i kammaren, i dag och tidi- gare, hört dem som uttrycker sin stora misstro för vår möjlighet att klara arbetslöshetsmålet - att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Vi har fått höra att det inte går, att det är omöjligt och att regeringen redan har gett upp. Samma visa fick vi höra för inte så värst länge sedan. Då hette det att målen för budge- tunderskottet var orealistiska och omöjliga att uppnå. Det var totalt utsiktslöst. I dag och i går har vi inte hört särskilt mycket av den sorten. Det kan möjligen bero på att trovärdigheten i denna politik har börjat öka. Man är litet försiktigare med att ifrågasätta våra möjligheter att klara detta. På samma sätt som vi är fast förvissade om att vi skall klara, och göra allt vad vi kan för att klara, bud- getsaneringen skall vi också göra allt vad vi kan för att klara arbetslöshetsmålet. Vi får se om några år ifall trosvissheten då är lika stor hos dem som i dag säger att det är omöjligt för oss att klara arbetslösheten. (Applåder) 0894934958205 N 2010-01-01 00:00:00 229833 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0980/#anf9