2349109 GJ0980 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:80 Tisdagen den 16 april 1995/96 80 1996-04-16 00:00:00 Remissdebatt remissdebatt 0CF028E6-E642-4A24-B4C8-45ED743188D3 7 ROY OTTOSSON (mp) mp Fru talman! Jag vill första hälsa Erik Åsbrink väl- kommen i sin nya roll som finansminister. Jag har förstått att han har tre ganska hektiska veckor bakom sig. Arbetet med vårpropositionen om ekonomin har säkert varit krävande - inte minst med tanke på att Åsbrink representerar en minoritetsregering. Tiden har varit knapp för landets nye finansminister, och det kanske är därför som det ser ut som det nu gör. För varför, Erik Åsbrink, skall de som ofta behö- ver vård och läkemedel betala för höjd ersättningsnivå i socialförsäkringarna? Varför skall de som fått ont i tänderna och måste uppsöka en tandläkare för att få hjälp vara de som skall betala för att ersättningen i sjuk- och föräldraförsäkringen skall höjas från 75 till 80 %? Höjningen av ersättningsnivån i kronor och ören räknat blir naturligtvis störst för dem med höga in- komster. Det betyder att de som ofta behöver vård, läkemedel och tandläkarhjälp främst får betala till dem som har höga inkomster. Det är, Erik Åsbrink, en omvänd fördelningspolitik av den sämre sorten! Gissa vilka som inte kommer att gå till tandläka- ren eller vårdcentralen när det blir ännu dyrare! Gissa vad det får för konsekvenser för hälsa och välbefin- nande hos dem som redan har det sämst! Vill Erik Åsbrink att vi redan på tänderna skall se hur fet eller tunn plånboken är? Vi i Miljöpartiet föreslår i stället att ersättningsni- vån i sjuk- och föräldraförsäkringen höjs till 80 % för den halva av befolkningen som tjänar minst och som behöver det mest, genom att man minskar ersätt- ningsnivån för den halva av befolkningen som tjänar mest. Ju mer man tjänar desto mindre procent får man, men det betyder fortfarande mer i kronor och ören. Med en sådan lösning skulle ni socialdemokra- ter inte behöva försämra för de sjuka och för dem med ont i tänderna för att kunna höja ersättningsnivån för dem som behöver mer ersättning. Med en sådan lösning skulle ni finansiera behoven hos dem med små inkomster och små ekonomiska marginaler just genom att vara litet mindre generösa med ersättningar till dem som redan har det ganska hyfsat. Det är det vi menar med fördelningspolitik. Det finns faktiskt inget vettigt skäl för att öka de statliga ersättningarna till dem som inte behöver - särskilt inte på bekostnad av dem som redan har eko- nomiska svårigheter. Det finns inget vettigt skäl för en socialdemokratisk regering att komma med sådana förslag till riksdagen. Jag tror att svenska folket väl- digt gärna vill veta varför ni går fram med sådana förslag, Erik Åsbrink. Fru talman! Miljöpartiet är nog det parti som tyd- ligast av alla gjort klart att vi människor inte kan leva över våra tillgångar. Vi lovar inte guld, men gröna skogar. Vi har alltid pekat på den växande miljöskul- den, den ökande miljöförstöringen och det självklara faktum att det aldrig kan vara bra ekonomi att förstöra naturen. Vi har dragit konsekvenserna av vad veten- skapsmännen visat. Vi måste radikalt minska uttaget av råvaror från naturen. Vi måste radikalt minska energianvändning- en. Vi måste sluta sprida sopor och gifter omkring oss. Vi måste anpassa vår ekonomi och vår livsstil till vad naturen tål. Vi har också redan från början insett att denna ekonomiska anpassning till ekologins lagar kräver en aktiv och radikal fördelningspolitik. Det är när vi tvingas att spara som solidariteten sätts på prov. Det är när vi tvingas att hålla tillbaka utgifterna som vår förmåga att hjälpa dem som kommit i kläm på allvar prövas. På s. 45 i vårpropositionen finns ett diagram som visar hur regeringen fördelat besparingar och skatte- höjningar på olika inkomstgrupper. Av diagrammet framgår att låginkomsttagarna tvingas avstå från en betydligt större andel av sina redan magra inkomster än vad de med högre inkomster gör. Det är, Erik Åsbrink, en dålig fördelningspolitik att kräva att de med små eller inga ekonomiska mar- ginaler, skall bidra med lika stor andel till statens budgetsanering, som de med betydligt bättre ekonomi gör. Ni socialdemokrater är på god väg att skapa en helt ny klass av nyfattiga i vårt land. Inte för att ni vill det - det tror jag inte - utan för att ni inte klarar av att föra en tillräckligt bra fördelningspolitik när ni tving- as spara i statens utgifter. Fru talman, det går inte att enbart spara sig ur den statsfinansiella krisen. Lika litet går det att bara spara sig ur miljökrisen. Vi måste också åstadkomma en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling som tar till vara de nya möjligheterna. Det kräver investeringar och satsningar på utbildning och miljö. I början av hösten förra året gjorde vi en uppgö- relse med regeringen - i den s.k. tillväxtpropositionen - om att göra just detta. Det är glädjande att regering- en nu fullföljer vår uppgörelse vad gäller ökade sats- ningar på komvux och högskolan. Det är helt nöd- vändigt för att minska utbildningsklyftorna. Det är också nödvändigt för att skapa en bättre grund för ökad jämlikhet och för mer privat företagande. Men, Erik Åsbrink, var tog de lika nödvändiga satsningarna på miljön vägen? Var är de nödvändiga investeringsbidragen till ytterligare utbyggnad av vindkraft och allergisanering? Var finns offensiven för att få Sverige med i den internationellt snabbt växande miljömarknaden? Den internationella tillväx- ten i miljörelaterade branscher är mycket hög, men i Sverige är den, jämfört med andra OECD-länder, bara hälften så stor. Vi släpar efter! Var, Erik Åsbrink, finns den offensiv på miljöområdet som vi har kommit överens om och som statsministern så välta- ligt utlovat i sitt installationstal? Är detta tal och dessa överenskommelser bara Potemkinkulisser för att dölja att ni saknar politik? Fru talman, det är faktiskt märkligt att regeringen, med sitt uttalande engagemang för att minska arbets- lösheten, i praktiken väljer bort de internationellt mest expansiva delarna av näringslivet. Oförmågan att fullfölja påbörjade satsningar och att hålla löften på miljöområdet utgör, liksom frånvaron av en offensiv strategi för att utveckla tjänstesektorn, ett svart hål i regeringens ekonomiska politik. Vårpropositionen är ett steg bakåt när det gäller de nya jobb som måste komma. Regeringens oförmåga att minska arbetslösheten blir närmast monumental när den dessutom vägrar att inse att åtta timmars arbetsdag inte är någon naturlag. Regeringen fortsätter att stoppa kraven på sänkt ar- betstid. Vi i Miljöpartiet vill ha låg arbetslöshet, och då inser vi att vi måste dela på jobben. Vi måste stegvis sänka arbetstiden till vad som redan är normalt i vår omvärld, och den utvecklingen måste sedan fortsätta i takt med att produktiviteten ökar. Alternativet, Erik Åsbrink, är att en ökande del av landets befolkning förblir utanför arbetsmarknaden. En stor andel av de unga människor som under senare år gått ut i arbetslöshet kommer att tvingas stanna där om ni socialdemokrater fortsätter att stoppa kravet på sänkt arbetstid. Ni är redan på god väg att skapa ett samhälle där 10 % av den villiga arbetskraften inte tillåts att delta i produktionen. Det leder till sociala problem, ökade klyftor och mer våld. Det leder självklart också till en sämre ekonomi. Regeringen redovisar i vårpropositionen att man inte kommer att lyckas få ned arbetslösheten till hälf- ten år 2000. Det borde stämma Erik Åsbrink till efter- tanke. Sänk arbetstiden, Erik Åsbrink! Fru talman, det är i besparingstider som solidarite- ten med de fattiga och utsatta människorna sätts på prov. Den största nedskärning som nu föreslås gäller u-landsbiståndet. Det betyder att de allra fattigaste människorna tvingas att betala. Detta, om något, måste ses som ett svek av den socialdemokratiska regeringen. Det är en ynkedom att vi, ett av de rikare länderna i världen, inte skall ha råd att avsätta en enda procent av bruttonationalinkomsten till de allra fatti- gaste. Jag måste erkänna att jag grips av en känsla av förtvivlan och vanmakt när regeringen slår på dem som har det allra sämst. Har ni blivit fullständigt blin- da för mänskligt lidande och verklig fattigdom? Den största enskilda besparingen ni föreslår sker på be- kostnad av de som inget har. Hur kan ni? 093487175616 N 2010-01-01 00:00:00 229831 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0980/#anf7