2349037 GJ098 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:8 Fredagen den 13 oktober 1995/96 8 1995-10-13 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 7) allmänpolitisk debatt 444844CD-B26C-4FFF-B6C7-2EF05A41F8A8 50 BRITT-MARIE DANESTIG- OLOFSSON (v) v Herr talman! Den här debatten ligger inte bara ganska sent på fredagseftermiddagen - den tycks också komma att handla om väldigt många olika sa- ker. Jag har tolkat det så, att det övergripande ämnet för dagen skulle vara välfärd. Jag vill börja med att citera Dorothy Billington, som skriver så här i sin bok Adults Who Learn and Grow: Vad vi vet i dag kommer att vara föråldrat i morgon. Om vi slutar lära oss stagnerar vi. Utveckling och välfärd, den ekonomiska tillväxten och näringslivets internationella konkurrenskraft är ju beroende av individers kunskapsutveckling. Begrepp som livslångt lärande, kompetenshöjning och kompe- tensutveckling har också flitigt använts i debatten under de senaste åren - här i riksdagen och på andra håll. Men frågan är vad vi menar med kompetenshöj- ning, och kompetenshöjning för vem och hur? Enligt den vedertagna definitionen skulle kompe- tenshöjning vara den utbildning som ges för att höja kompetensen generellt hos stora grupper på och utan- för arbetsmarknaden. Under flera årtionden har Sveri- ge betraktats som något av vuxenutbildningens världsmästare, något som åtminstone jag själv har varit oerhört stolt över. Jag tycker att svensk utbildningspolitik har byggt på övertygelsen om att det är bra såväl för den enskil- de som för samhällets alla medborgare, oavsett kön, ålder, yrke och socialgrupp, om det ges möjlighet att delta i utbildning. Det finns alltså såväl demokratiska som sociala och ekonomiska motiv för att satsa på vuxnas utbildning. En allmän, hög och bred bild- ningsnivå för hela folket är inte bara viktig för att utveckla industrin och näringslivet - det är också fråga om medborgarnas förmåga att orientera sig i ett alltmer komplext samhälle. Det finns alltså en makt- dimension även i detta. Det finns nu en risk att kunskapsklyftorna vidgas, tycker jag. Kanske skulle det också stämma till efter- tanke här i riksdagen med tanke på det låga valdelta- gandet vid valet till EU-parlamentet, vilket jag tror att nästan alla politiker beklagade. Det hade säkert olika orsaker hos olika individer, men en orsak sades vara att man hade svårt att förstå frågorna. Vi kan också konstatera att dagstidningsläsandet nu minskar hos ungdomsgrupperna. Jag åker tunnel- bana hit varje morgon, och jag tror och vet att det är allt fler som nöjer sig med nyheter i notisform i gra- tistidningar som den som heter Metro här i staden. Det är inte längre så självklart för den vuxna gene- rationen att se något längre nyhetsprogram. Även public service-kanalerna har förfallit till mer ytliga skildringar av samhällsproblem. Kriminaljournalistik och ytliga våldsskildringar har i stället blivit ett kon- kurrensmedel. Enligt SCB:s statistik saknar 2,4 miljoner männi- skor i åldern 20-54 år formell kompetens i gymnasie- skolans kärnämnen. Även om man skall ta med i be- räkningen att en del av dem säkert har skaffat sig motsvarande kunskaper genom annan utbildning eller erfarenhet är detta en mycket stor och viktig målgrupp i utbildningssammanhang. Arbetsmarknaden har blivit trängre både i kvanti- tativt och kvalitativt avseende. En stor del av arbets- lösheten är inte konjunkturberoende utan strukturell till sin natur, och kravet på ökad kompetens kommer att bli allt större i framtiden. Internationaliseringen medför ökade krav på språkkunskaper, och ny teknik införs. Redan i dag fordras genomgånget treårigt gymnasium till 82 % av de utannonserade, lediga jobben - detta enligt länsarbetsdirektören i Östergöt- land. Jag tror inte att Östergötland skiljer sig i någon nämnvärd omfattning från andra län i landet. Många medelålders har också svårigheter att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden därför att de har en fel- aktig eller föråldrad utbildning. Vi satsar mycket pengar på utbildning. Det kon- junkturbetonade anslaget till studiestöd är drygt 4,5 miljarder kronor. Utbildningsbidraget under AMS utgör nästan 11 miljarder. Men arbetsmarknadsut- bildningen är inte särskilt effektiv. För många arbets- lösa varvas AMS-kurser med arbetslöshetsperioder år efter år, och det hela leder alltför sällan till ett fast jobb. Den icke-yrkesinriktade, förberedande arbets- marknadsutbildningen bedöms visserligen ge ett visst - men det är ett relativt litet - bidrag till att höja kompetensen i kärnämnena på gymnasienivå. Här tycker jag att det fordras ett nytänkande, som syftar till en verklig kompetenshöjning av stora grupper. Göran Johnsson, Metalls ordförande, betonade i en artikel i DN betydelsen av att utbildning uppmunt- ras och att kvalificerade utbildningsaktiviteter premie- ras. Insatserna måste individualiseras i större ut- sträckning. Utbildningsstrategin måste se olika ut beroende på om personerna är arbetsfria eller arbets- lösa. Olika utbildningsanordnare måste samverka bättre. Många problem måste lösas. Det gäller t.ex. tillgången på och närheten till utbildningsplatser, studiestöd, rekryteringssätt och resurser för rekryte- ringsfrämjande åtgärder. Det handlar också om att bedriva undervisning så att de studerande blir delaktiga och kan påverka sina studier och sin studietakt. En viktig fråga är den framtida finansieringen och hur den skall fördelas mellan arbetsgivare, samhälle... 0190801883908 N 2010-01-01 00:00:00 223721 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ098/#anf50