2349106 GJ0977 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:77 Torsdagen den 28 mars 1995/96 77 1996-03-28 00:00:00 (forts. från 7 §) EU:s regeringskonferens (forts. UU13) AA2E8E2B-FBCA-46C0-993C-790DA3596B43 149 Statsrådet BJÖRN VON SYDOW (s) s Herr talman! Ärade kammarledamöter! Statsminis- tern är i Turin, utrikesministern i Moskva och han- delsministern får företräda regeringen i denna debatt. Det gör jag med glädje. När man läser det betänkande som nu diskuteras kan man säga att utskotten har gett en väldig bredd på regeringens skrivelse från slutet av förra året. Det är en bredd i hållningen inför den omfattande, svåra internationella förhandling som vi står inför. Det är en stor tillgång. Regeringen kan stödja sig på betydande delar av den politiska oppositionen. I går hade statsministern en diskussion med före- trädare för Moderaterna om huruvida Moderaterna är ett regeringsalternativ eller inte. Jag vill inte gå in på den diskussionen i dag, men så mycket är klart som att det i Sveriges riksdag finns en synnerligen stor bredd när det gäller de grundläggande EU-politiska frågeställningarna. Det har framförts nyanser, både i reservationer och i inlägg från talarstolen i dag. Det är väl riktigt, eftersom det bevisar att EU-politiken håller på att övergå från att vara utrikespolitik till inrikes- politik. EU:s karaktär bör, enligt regeringens och utrikes- utskottets mening, också efter utvidgningen förbli ett statsförbund som bedriver gemensam politik på delar av samhällsfältet. EU bör också behålla den märk- värdighet som EU innebär, nämligen att det ger en fördel för de befolkningsmässigt små stater och natio- ner som Europa är så uppfyllt av att kunna hävda sig i det internationella politiska och ekonomiska systemet. Jag vill ta upp några punkter som berörts under de tidigare inläggen. Det förefaller finnas en bred enighet om att utvidgningen inte skall tas till intäkt för att uttunna dagens EU så att det blir ett frihandelsområde av samma slag som EFTA, som i och för sig var framgångsrikt. Den skall inte heller ses som ett argu- ment för att fördjupa samverkan mellan vissa stater, medan andra mot sin vilja ställs utanför av dagens medlemsstater. Sysselsättningsfrågan har varit uppe. Nog har det hänt mycket sedan den svenska regeringen tog upp detta. Det har kommit uttalanden från kommissionen och från Europaparlamentet. För bara två veckor sedan var det en konferens i Stockholm. De nästan tio stater som var företrädda menade där att avgörande förändringar måste ske om EU skall kunna ha den närhet till människors problem och glädjemöjligheter i Europa som vi talar om i högtidstalen. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har berörts från flera håll. Kärnpunkten i det som finns i regeringens skrivelse är, som utrikesutskottet på ett utmärkt sätt utreder, att det är Sveriges riksdag som ytterst definierar vad som är ett vitalt intresse. Riksdagen avgör när Sverige inte anser sig kunna acceptera ett majoritetsställningstagande. Miljöskattefrågorna har varit uppe i debatten. Vi vill gärna se att miljöpolitiken utvecklas allmänt efter gemenskapsstatliga linjer. Skattefrågorna är proble- matiska, eftersom de vätter mot så väldigt vida delar av samhällslivet. Jag vill för svenskt vidkommande bara fästa uppmärksamheten vid vad som händer om vi går in på detta, och samtidigt vill genomföra den omvandling av vår energiförsörjning som avveckling- en av kärnkraft innebär. Skattefrågan rör också politikens centrala kon- fliktpunkter i Europa. Liksom i fråga om sysselsätt- ningen finns där ett perspektiv av idémotsättningar. Kanske är det rätt att säga att det är lättare att våga satsa på gemenskapsstatlighet, gemensamma åtagan- den och majoritetsbeslut på de politikområden där man erfarenhetsmässigt känner att de ideologiska motsättningarna är mindre. Det handlar om sådana områden där man är närmare varandra och lättare kan fördra tanken på att komma i minoritetsposition. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är i verkligheten en kombination i den skiss som vi i dag gör från regeringens och riksdagens sida. Det handlar om enhällighet i normalläget, möjlighet till kvalificerade majoritetsbeslut i vissa lägen och åter- gång till enhällighet - dvs. till att ett enskilt land skall kunna förklara att mellanstatlighet måste gälla - i de verkligt avgörande fallen. Avgörande för valet mellan gemenskapsstatlighet, med allt vad det innebär, och mellanstatlighet, med allt vad det innebär, är väl ändå idépolitiska motsätt- ningar. Ibland är det kanske också andra motsättning- ar, av intressekaraktär. Låt oss arbeta för, och hoppas på, att Europa, också med utvidgningen bakom sig, kan innehålla ett faktiskt politiskt närmande mellan de olika idésystemen. Därigenom kan vi också successivt våga ta steg när det gäller gemenskapsstatligheten. Det är dock politikens faktiska innehåll människorna emellan som bör vara avgörande. Regeringen vill fortsatt arbeta i synnerligen nära samverkan med riksdagen när det gäller regeringskon- ferensen och de övriga stora EU-frågorna. Något annat är icke möjligt i sådana frågor som har att göra med vår nations framtid. Vi vill också arbeta direkt med riksdagen, med EU-nämnden och med de berör- da fackutskotten, på ett sätt som gör att alla ledamöter har en möjlighet att se hur de olika komplexen ställs mot varandra, och hur vi då måste göra prioriteringar. Vi måste också kunna vidga detta arbetssätt till att gälla hela svenska folket. Syftet bakom EU-96 har varit att göra oss medvetna om vilken invecklad poli- tisk situation vi står inför och att vi alla som medbor- gare successivt kan göra dessa val. Jag tror att det är en egendomlig missuppfattning att på ett outtalat sätt tro att det i andra europeiska länder finns visioner, föreställningar och optimism inför EU:s framtid, medan det i den här kammaren här i Sverige inte skulle föreligga något sådant. Jag tror inte alls att det förhåller sig så. I själva verket finns det, såväl i vårt land som i Danmark och Finland, en slags hållning som har att göra med att vi vill göra EU till mer av en nordisk gemenskap, präglad av det som präglar det nordiska samhällslivet. Vi vill öppna för östutvidgningen för att kunna tillerkänna dessa länder den nationella självständighet som vi har skaffat oss och bevarat genom århundra- den. Vi vill ha välfärdspolitik av europeiskt snitt. Vi vill ha demokrati av europeiskt snitt. Vi har också en känsla för de värden som finns efter det att industrin inte längre dominerar försörjningen och inriktningen i våra samhällen. Man kan tala om detta som det post- materiella samhället. Vi har en vision. När vi förhandlade om vårt medlemskap visade opinionsundersökningarna i Eu- ropa, att Europas folk var synnerligen positiva till att vi skulle bli medlemmar. Det hänger ihop med att man tänkte: Vi får de nordiska samhällena till stöd för en framtidsutveckling som vi vill se mer av i våra länder. Låt oss tänka på att vi har en mission. Låt oss tänka på att vi inte alls är ensamma, och på att vi har en möjlighet att försöka kommunicera våra värden till andra människor i Europa och att vinna respekt för dem - också i ett invecklat förhandlingsarbete. 0787533297400 N 2010-01-01 00:00:00 229602 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0977/#anf149