2349106 GJ0977 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:77 Torsdagen den 28 mars 1995/96 77 1996-03-28 00:00:00 (forts. från 7 §) EU:s regeringskonferens (forts. UU13) B8EC8E28-B3CC-45A6-8FF3-83D37E8B6338 128 INGA-BRITT JOHANSSON (s) s Herr talman! Jag tillhör dem som anser att vi all- deles för litet diskuterar hur vi vill forma framtiden i EU. Därför tycker jag att det är mycket olyckligt att vi fick en sådan splittrad start på debatten i dag. Det hade funnits en möjlighet att i större utsträckning nå ut med dessa frågor via TV och radio, men denna chans har nu försuttits. Jag tycker att det är väldigt synd. Medlemskapet i EU ger Sverige ökade möjligheter att verka för ett Europa präglat av demokrati, solidari- tet och öppenhet. Jag är glad att kunna konstatera att det i många av de frågor som nu är aktuella för rege- ringskonferensen finns en bred enighet i utrikesutskot- tet. Hur kan jag då påstå något sådant, när det finns 46 reservationer och tre särskilda yttranden? Att Miljö- partiet och Vänsterpartiet har andra åsikter är väl ingen överraskning för någon. Tittar man noga upp- täcker man att övriga partier är helt överens i flera av de mest väsentliga frågorna. Om man ser noggrannare på reservationerna märker man dessutom att det finns förslag i dem som redan tillgodosetts, både i regering- ens skrivelse och i utskottets instämmande. Detta är alltså bara en liten extra knorr för den egna hemma- publiken. Vi kommer ändå att föra en lång diskussion i dag. Det är bra, även om jag som sagt är missnöjd med starten. Den utgångspunkt vi måste ha, efter ett år och tre månader som medlemmar i unionen, är att det inte längre handlar om "vi här i Sverige" och "dem nere i Bryssel". Det är faktiskt bara "vi". Hur vill vi att vårt gemensamma Europa skall utvecklas? Vi får inte diskutera som om vi hade ingått något slags proväk- tenskap för att se om vi trivs, utan vi måste hela tiden tänka på vad vi kan bidra med för att unionen skall bli så bra som möjligt - både för oss och alla våra med- medborgare. Givetvis skall vi främst lägga vikten vid de frågor som vi i Sverige är erkänt duktiga på. Sådana frågor är sysselsättningspolitik, miljö och jämställdhet. Konfliktlösning och fredsfrämjande åtgärder är andra områden där Sveriges rykte är utomordentligt gott. Dessa frågor tillhör också de områden som ligger nära människors vardag oavsett var de bor i unionen. Det finns inom dessa områden problem som vi måste hjälpas åt att lösa, inte minst därför att Europas alla ungdomar måste kunna ha en tro på framtiden. Detta är också frågor som vi löser bäst tillsammans med andra. I likhet med de flesta andra partier har vi social- demokrater delat upp betänkandet mellan oss. Jag kan redan nu nämna att Yvonne Sandberg-Fries kommer att föra en diskussion om utvidgningen och hela den frågan, som många av oss anser vara den kanske allra viktigaste i regeringskonferensen. Axel Andersson kommer att ta upp några av de andra viktigaste frågorna, nämligen arbetsmarknads- politik, sysselsättning och regional utveckling. Senare i debatten kommer ledamöter från fackutskotten att närmare belysa den socialdemokratiska ståndpunkten i en del frågor, exempelvis EMU, som inte är en fråga för konferensen men som naturligtvis kan behöva diskuteras ändå. Grundläggande för oss bör vara det faktum att EU består av fria stater, som i full enighet kommer över- ens om vilka frågor som man bäst löser tillsammans. Att försöka misstänkliggöra den beslutsgången är också att underskatta det faktum att alla fördragsänd- ringar skall godkännas av samtliga medlemmars par- lament. Man kan alltså inte genom andra länders majoritetsbeslut tvinga på Sverige mer överstatlighet än vad vi själva accepterar. Det här vet både Vänstern och Miljöpartiet väldigt väl, men det passar fortfaran- de in i deras anti-EU-propaganda, och det är förmod- ligen där som reservation nr 1 skall användas. Den fråga där det här ställs på sin spets är den gemensamma freds- och säkerhetspolitiken, GUSP. Flertalet medlemsländer vill effektivisera GUSP. Som regeringen påpekar i sin skrivelse gäller det att den politiska viljan till samarbete faktiskt måste öka. Det krävs ett större mått av solidaritet om man skall kunna finna gemensamma vägar. Jag tycker att vi borde kunna vara överens om att samarbetet i GUSP måste få en grund att stå på. Däremot är det inte aktuellt att gå över till majori- tetsbeslut i alla frågor. Vi vill inte ta bort vetorätten. Regeringen anser, och det anser också utskottets ma- joritet, att Sverige skall vara berett att diskutera mo- difieringar i beslutsordningen när det gäller frågor av begränsad räckvidd. Jag blir litet förvånad när Olof Johansson något tar avstånd från den skrivning som Helena Nilsson under överläggningen i utskottet var med om att ut- forma. Man är kanske inte heller i det partiet är riktigt överens om var man står. Regeringen har ett antal förslag i den här frågan i sin skrivelse, och det är förslag som utskottet ställer sig bakom. Det gäller att man vill ha en gemensam funktion för att förbereda och följa upp beslut och undvika dubbelarbete. Funktionen skall innehålla ett konfliktförebyggande element, och man skall inrikta sig på att få fram underlag för förebyggande åtgärder. För att betona att det här fortfarande är ett mellanstat- ligt område skulle man lämpligen lägga funktionen på rådssekretariatet, och man kan ge en roll åt kommis- sionen. I det här sammanhanget kan man också tänka sig att ge en person i uppdrag att företräda unionen utåt men säger att det måste vara en uppgift av begränsad karaktär och att det inte får medföra att det blir någon oklar ansvarsfördelning. Det är alltså här fråga om den "herr eller fru GUSP" som en del försöker göra till något slags utrikesminister. Det är inte meningen, utan personen i fråga skulle enbart få i uppdrag att agera på uppdrag av eller som stöd åt rådet eller ord- förandeskapet. Europa måste stärka sina instrument när det gäller fredsfrämjande verksamhet i vidare mening. Ka- tastrofhjälp, evakueringsinsatser och krishantering bör vara en högt prioriterad uppgift för EU-länderna. Visst är det så att EU redan från början är ett fredsprojekt. Den som försöker göra en annan be- skrivning av det hela ger inte hela sanningen. VEU är omdiskuterat inte bara i Sverige utan i väldigt många länder. Det finns människor som tycker att VEU och EU skall slås ihop och att inget nytt land skall få inträde om det inte går in i VEU samtidigt, och det finns sådana som tycker att VEU skall läggas ned. VEU spelar en roll och kan användas på ett bättre sätt, exempelvis genom att utföra uppgifter som finns med i Petersbergsdeklarationen. VEU har också åtagit sig detta. Det är därför viktigt att Sverige utnyttjar sina möjligheter till inflytande i VEU via observa- törsplatsen. Däremot är det helt klart att Sverige inte har för avsikt att gå in som medlem, eftersom vi inte heller har för avsikt att vare sig utfärda eller ta emot några militära säkerhetsgarantier. Vår militära allians- frihet består. Även här är det värt att påpeka att ingen faktiskt kan tvinga in Sverige i ett längre gående samarbete än vad vi själva vill vara med om. Det finns också med anledning av reservation nr 35 skäl att påminna om att regeringen enligt lag endast kan besluta om deltagan- de i fredsbevarande insatser om dessa grundar sig på mandat från FN eller OSSE och att enligt FN-stadgan fredsframtvingande operationer kan genomföras en- dast om de grundar sig på beslut från FN:s säkerhets- råd. Därutöver tror jag att vi alla är överens om att FN:s resurser behöver förstärkas. Vi vet också att Sverige vid alla tänkbara tillfällen arbetar för att det skall bli så. Vänstern och Miljöpartiet anser också att Sverige skall verka för att VEU läggs ned. Jag vill med an- ledning av det säga: Lika litet som jag anser att de övriga EU-länderna skall bestämma om vår medver- kan i VEU, lika litet anser jag att vi skall bestämma över dem och deras medverkan i VEU. Vi har för- bundit oss att inte hindra länder som vill gå vidare. Vad vi däremot skall förhindra är en sammanslagning av EU och VEU, som jag tidigare nämnde att en del stater vill ha. Vänstern och Miljöpartiet har också reserverat sig mot utskottets skrivning när det gäller vapenexport - varför förstår jag inte. Vad utskottet säger är ju att vi inte vill ha upp frågan på regeringskonferensen, efter- som vi inte är beredda att göra några förändringar i det svenska regelverket. Vi vet också att flera andra länder har samma åsikt. När det däremot gäller försvarsindustrisamarbetet har vi olika uppfattningar, men utskottsmajoriteten fullföljer konsekvent det beslut som riksdagen nyligen har fattat. Det är knappast meningsfullt att återigen ta upp den diskussionen. Samarbetet när det gäller rättsliga och inrikes frå- gor tillhör ett område som kommer att grundligt dis- kuteras under konferensen. Syftet med samarbetet är ju att uppnå fri rörlighet också för personer, inte bara för varor, tjänster och kapital, dock med bibehållen säkerhet och trygghet för medborgarna. För att man skall uppnå detta krävs det bättre samarbete i flykting- frågor, om brottsbekämpning och i flera andra sam- manhang. I likhet med regeringen tycker utskottet att kommissionen skall få initiativrätt i dessa frågor. Även i reservation nr 38 från kds slår man alltså in öppna dörrar. Samma sak gäller för övrigt beträffande reservation nr 42 - i stort sett samma sak finns redo- visad i regeringens skrivelse. Det är bara att läsa in- nantill. Bekämpningen av internationell brottslighet är av avgörande betydelse för den fria rörligheten för per- soner. Endast om vi tillräckligt effektivt klarar en bekämpning av narkotikahandel och annan illegal verksamhet kan vi öppna gränserna. Det är viktigt att finna nya vägar för hur vi skall komma till rätta med denna brottslighet. Den grova brottsligheten är internationell, och det krävs interna- tionellt samarbete för att komma till rätta med den. Liksom de som avgivit reservationerna nr 40 från Folkpartiet och nr 41 från Kristdemokraterna tycker utskottet och regeringen att det krävs ett bättre samar- bete och gemensamma åtgärder. Vi håller också med om att utvecklingen av Europol är en central fråga. Däremot har riksdagen under hela förra året sagt ifrån att steget till att Europol skall få göra operativa insat- ser är långt. Dock behöver vi påpeka att polissamar- betet inom ramen för Schengen redan innehåller vissa moment av gränsöverskridande operativ verksamhet. Vi är emellertid inte i dag beredda att ta något längre gående beslut än det som togs förra året. Det finns möjlighet att diskutera Schengenfrågan direkt med justitieministern i morgon kl. 9. Den inre gränskontrollen är en av de frågor som har diskuterats kanske allra mest ända sedan vi ansök- te om medlemskapet i EU. Den har utretts, och det har i ett par omgångar fattats beslut om detta i riksdagen. Både skatteutskottet och justitieutskottet har behand- lat den frågan, och de menar att de justeringar som behöver göras är en nationell fråga som kan behandlas i samband med propositionen om Tullens befogenhe- ter. Den sista reservation som jag har på min lista är förslaget om en ramlagstiftning för brott mot europe- isk lag. Det är ett mycket långtgående förslag med tanke på de stora skillnader som finns mellan EU:s länder när det gäller rättstraditioner och påföljdssys- tem. Till skillnad från kds tycker vi att vi i Sverige skall vara suveräna att själva besluta om de frågorna. Vi avslår alltså även det förslaget. De övriga frågorna som har tagits upp under den första debattrundan kommer att behandlas av andra representanter för socialdemokratin. Men det finns en sak som jag ändå inte kan låta bli att säga. Det gäller miljöfrågorna, minimibestämmelserna och att Sverige skall gå före. På s. 16 i regeringens skrivelse står det: Miljöreglerna bör huvudsakligen vara minimibe- stämmelser som ger länder möjlighet att gå före i miljöpolitiken. Var det inte precis det som Birger Schlaug tyckte? Fler majoritetsbeslut, förbättrad tillgång på informa- tion, förbättrad efterlevnad av EU:s miljöregler - det finns en hel rad viktiga miljöfrågor uppräknade i skrivelsen. Jag kan inte inse att det är särskilt rättvist att påstå att regeringen har lagt miljöfrågorna åt sidan. Under lång tid framöver skall vi nu fortsätta arbe- tet. På flera ställen i utskottsbetänkandet har vi påpe- kat att det är nödvändigt att regeringen ser till att riksdagen får information och att samrådet med riks- dagen blir mycket intensivt och kommer in på ett tidigt stadium. Vi har också på flera ställen skrivit att det är nödvändigt att fackutskotten får ett större infly- tande och att man på utskotten verkligen ser till att man tar till sig sakkunskaper i jobbet. Jag tror att det är oerhört viktigt att så sker om Sveriges riksdag skall känna delaktighet i det fortsatta jobbet inför regeringskonferensen. Slutligen, herr talman, vill jag yrka avslag på samtliga till betänkandet fogade reservationer och bifall till hemställan i utrikesutskottets betänkande. 0719430958705 N 2010-01-01 00:00:00 229581 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0977/#anf128