2349106 GJ0977 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:77 Torsdagen den 28 mars 1995/96 77 1996-03-28 00:00:00 (forts. från 7 §) EU:s regeringskonferens (forts. UU13) A45C833B-0D95-4134-B173-0EAF1763E1DA 119 EVA ZETTERBERG (v) v Fru talman! Ärade lyssnare här i salen, på åhörar- läktaren, ni som ser debatten på TV eller hör den i radio! Den fråga vi nu diskuterar, nämligen hur Sveri- ge skall agera på regeringskonferensen, som börjar i morgon i Turin, är av enormt stort intresse. Däremot är det väldigt många av de stora, avgörande frågorna om EU:s framtid som inte finns med på dagordningen. Jag kan bara nämna frågan om EMU, den ekonomiska och monetära unionen, frågan om en gemensam valu- ta och frågan om Schengenavtalet, som i högsta grad påverkar situationen för många flyktingar och männi- skors integritet. Vi har inte med frågan om biståndet som går via EU och hur Sverige skall hantera det. Vi har inte med en gemensam socialpolitik eller alkohol- frågorna, hur man skall kunna driva en mycket re- striktiv alkoholpolitik och förhindra att narkotika och andra droger kommer in i landet. Det finns alltså en rad frågor som är oerhört vikti- ga för EU:s framtid och för Sveriges framtid som vi egentligen inte skall diskutera i dag. Jag tycker att det är en rätt stor brist i sammanhanget. Det underlag som vi har för att diskutera frågorna är en rätt mager skrivelse från regeringen. Det är inte så många sidor i den, och den är väldigt allmänt hål- len. Man kan till det säga att många av de tankar som där förs fram är väldigt svåra att gå emot. Det är all- mänt progressiva tankar om att öka demokratin, att öka jämställdheten och att på olika sätt befrämja idé- erna om en ökad sysselsättning i Europa och de andra frågor där vi svenskar över lag är mycket överens över partigränserna. Men, mina vänner, desto tjockare är utrikesutskot- tets betänkande - det är fem gånger större. Där har vi i riksdagen försökt samla ihop våra tankar på det här området. Jag vill också inledningsvis säga att vi i Vänster- partiet, när vi har slutbehandlat frågorna i utrikesut- skottet, verkligen har ansträngt oss för att begränsa reservationerna till de frågor som hör till utrikesut- skottet och som vi skall behandla i den här omgången. Därför har vi medvetet inte reserverat oss på en rad frågor där vi i och för sig har avvikande mening, och vi har i stället valt att på ett sammanhållet sätt föra fram Vänsterpartiets synpunkter i ett särskilt yttrande. Det som också blir litet konstigt i debatten är att den minister som framför allt har varit aktiv på områ- det, vår utrikesminister Lena Hjelm-Wallén, inte finns med oss för att diskutera här i dag. Jag vill samtidigt passa på att gratulera Björn von Sydow till hans nya arbete som handelsminister. Med de kunskaper han har vad gäller EU-frågorna tror jag att även de kommer att bli väl behandlade från hans sida. Däremot är det inte Björn von Sydow som har haft de här frågorna tidigare, och många av de utta- landen om Sveriges agerande inför EU-konferensen har just kommit från Lena Hjelm-Wallén. Därför hade det varit bra om hon hade kunnat vara med i den här debatten. De frågor som vi skall ta upp och som anses höra till EU-frågorna inför regeringskonferensen är ändå oerhört omfattande. Jag vill inledningsvis peka på - flera företrädare har snuddat vid detta - att Vänster- partiet liksom Miljöpartiet är mycket kritiskt till ett svenskt medlemskap. Vi har inte ändrat uppfattning på den punkten. Däremot har vi naturligtvis gått in i det arbetet, därför att Sverige är medlem av Europeis- ka unionen, och på ett så konstruktivt sätt som möjligt försökt göra arbetet inom Europeiska unionen så positivt som möjligt, utifrån målsättningen om ett mellanstatligt arbete och för att se till att EU inte utvecklas ytterligare i federal riktning och till en or- ganisation som lägger en mall och närmast blir en stat över övriga stater. Det är, som sagt var, oerhört många frågor som behandlas här, och jag kommer inte att kunna täcka alla. Jag tar framför allt upp frågor på det utrikespoli- tiska området. De andra frågor som kommer att behandlas av Vänsterpartiets representanter - vi har även där sovrat hårt för att inte ta upp alltför mycket tid i kammaren - är frågorna om den ekonomiska och monetära unio- nen och de finansiella frågorna, som Johan Lönnroth kommer att ta upp senare. Det är frågan om demokrati och inflytande inom Europeiska unionen, där Kenneth Kvist kommer in senare. Det är arbetsmarknad, jäm- ställdhet och regionalpolitik, där Ingrid Burman kommer in senare. Slutligen kommer även Hanna Zetterberg att ta upp miljöfrågor och djurskyddsfrå- gor. Herr talman! En fråga som alla har tangerat - vilket är nödvändigt inför regeringskonferensen - gäller östutvidgningen och de nya stater som vill komma med i Europeiska unionen. Gudrun Schyman deklarerade i går - för en över- raskad statsminister, som inte tycks veta Vänsterpar- tiets inställning i den här frågan - att vi självfallet välkomnar nya medlemsländer till Europeiska unio- nen, medlemsländer som då har fattat ett självständigt beslut om att söka medlemskap i Europeiska unionen. Det motsätter vi oss definitivt inte. Vi tror också att det kan finnas många fördelar för de länderna, liksom för Europeiska unionen. Men vi tror inte heller att man skall blunda för de problem som finns med den utvidgningen. Vi vet att det redan i dag är ett svårskött fögderi med EU- verksamheten. Med ytterligare tolv medlemsstater lär det inte bli lättare. Jag vill bara peka på några fakto- rer. Det gäller exempelvis det omfattande jordbruks- stöd som finns inom de befintliga staterna. Det är knappast möjligt att behålla ett sådant system. Det krävs en omfattande reformering av hela jordbruks- stödet, och framför allt en kraftig minskning av det, för att kunna möta de nya staterna. Det är inte möjligt att ha kvar ett sådant system. Det har ännu inte gjorts så mycket på det området. Jag vill också peka på den ekonomiska aspekten. Vi betalar i dag ca 20 miljarder kronor om året i medlemsavgifter. Det är väl inte så att de nya staterna i Öst- och Centraleuropa kommer att kunna bidra med så oerhört mycket mer i ekonomiskt avseende, utan det är snarast så att de rikare länderna som är med- lemmar i EU kommer att få stå för en större andel av medlemskostnaderna. Jag menar alltså att det finns en rad andra frågor som också gör att det kommer att bli svårt med nya länder, men jag tror att man måste arbeta med det samtidigt. En grundläggande fråga för Vänsterpartiet är rät- ten till en utträdesparagraf. Det är inte så att vi genast nu vill ompröva folkomröstningens beslut. Vi står fast vid att det skall respekteras och att Sverige för den närmaste tiden skall vara medlem i den europeiska unionen. Men vi menar att det för demokratins skull är viktigt att det finns en utträdesparagraf liksom en möjlighet till suspension när stater överträder de reg- ler som EU självt har satt upp, exempelvis om över- grepp mot mänskliga rättigheter. Därför kräver vi att en sådan finns med. Vi tycker också att det är viktigt att de lagstiftande nationella parlamenten har kvar en möjlighet till ini- tiativrätt och att inte alla initiativ behöver gå via re- spektive stats regering. En viktig utrikespolitisk fråga som finns med gäl- ler den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Där tror jag att de flesta av oss är överens om att det behövs en förstärkning inom EU av analysarbetet och en sammanhållen politik. Men när utskottet i betän- kandet framför detta och samtidigt talar om möjlighe- ten med en "herr eller fru GUSP" tror vi i Vänster- partiet att man samtidigt bereder marken för en ytter- ligare politisering av detta område, och att det finns en stor risk för att man faktiskt utser en ny utrikesmi- nister inom EU. Vi vill alltså bestämt avråda från detta. En ytterligare fråga gäller beslutsreglerna och ve- torätten. Trots olika försäkringar om att dessa inte skall uppluckras utan möjligen bara få begränsade inskränkningar tror vi i Vänsterpartiet att det vore ytterst negativt att gå in på den vägen. Vi kräver att vetorätten finns kvar. Jag går vidare med de utrikespolitiska frågor som är aktuella, och då har vi frågan om VEU. Där säger utskottet att det inte finns några konkreta planer på att Sverige skall gå med i den västeuropeiska försvarsal- liansen. Vid olika tillfällen har detta framförts. Sam- tidigt har vår utrikesminister i andra sammanhang hävdat att vi måste hålla dörren öppen. Jag vill hänvi- sa till en artikel den 12 mars i Dagens Politik, där utrikesministern just lyfter fram att det behövs en närmare länk mellan EU och försvarsorganet. Jag menar att det finns en rad motstridiga besked på den här punkten och att det därför är väldigt viktigt att vi från riksdagens sida talar om hur vi vill ha det. Från Vänsterpartiets sida är beskedet mycket klart: Vi vill inte ha något medlemskap, eller något ytterligare närmande, till VEU. Det finns också andra, inte bara i regeringen, som kraftfullt agiterat för detta. I samband med en konfe- rens på Olof Palme Center hävdade en amerikansk forskare och försvarsanalytiker detta väldigt bestämt. Jag har inte sett några klara uttalanden från den svenska regeringen om att detta inte är den väg man vill gå. Vad gäller försvarssamarbetet över huvud taget har också försvarsministern varit ute och talat sig varm om detta. Han har även nämnt medlemskapet i WEAG, Western European Armaments Group, för att öka samarbetet på försvarsområdet. Vi har i det ytt- rande från försvarsutskottet som har kommit ett väl- digt klart uttalat önskemål om att öka samarbetet vad gäller försvarsmateriel och försvarsindustrin. Just i dag, när vi diskuterar dessa frågor, har jag fått en personlig tankeställare, därför att den här da- gen är en märklig dag i mitt liv. Min snart 18-åriga son skulle i morse kl. 7 inställa sig för mönstring. Som förälder upplever man en märklig dag om man som jag är mycket kritisk, för att inte säga helt nega- tiv, till ett militärt svenskt försvar. Men det är ändå någonting som de flesta svenska unga män ställs inför och som man som förälder får acceptera. När jag då ser att min son eventuellt blir tvungen att göra militärtjänst är det inom ett svenskt försvar. Och jag tänker framåt eftersom jag har fler barn. Jag har en son som om fem år befinner sig i samma situa- tion, och jag funderar då på vad det är för försvar han kommer att bli inkallad till. Är det det svenska försva- ret eller ett gemensamt europeiskt försvar under VEU:s eller andras beskydd? Vad kommer det försva- ret att innebära i så fall? Innebär det ett försvar där vi även kommer att ha tillgång till kärnvapen? Det är en framtid som inte tycks önskvärd och som inte är önskvärd för min del. Jag tror att det är för väldigt få svenskar detta är en framtid som vi önskar. Jag vill från Vänsterpartiets sida bestämt avråda från att gå vidare med försvarssamarbetet och öka Sveriges integrering med VEU eller WEAG. Det innebär inte, herr talman, att vi ställer oss ne- gativa när man inom EU:s ram eller VEU:s ram disku- terar uppgifter som är konfliktförebyggande och att man kan ha andra uppgifter. Det kan göras och görs en hel del positiva insatser på det området. Men vi menar att det arbetet framför allt skall skötas av FN och andra regionala organ som inte är försvarsinrikta- de, exempelvis OSSE, Europarådet osv. Det är där vi behöver stärka de konfliktförebyggande insatserna, inte inom försvarsallianser, vare sig inom VEU eller inom NATO. Herr talman! En annan fråga som är mycket ak- tuell i det här betänkandet gäller barnets rättigheter. Där har vi från den gemensamma tvärpolitiska grup- pen i riksdagen för barnets rättigheter en gemensam motion där vi har lyft fram nödvändigheten av att sätta upp barnets rättigheter på agendan i regerings- konferensen i Turin. Det är glädjande att se att vi har fått starkt stöd för dessa tankar både från socialutskot- tet och från utrikesutskottet. Man är överens med oss motionärer om att driva dessa frågor. Det gäller na- turligtvis inte ratificeringen av FN:s barnkonvention, för det har redan samtliga medlemmar i den europeis- ka unionen gjort, utan det gäller tillämpningen av konventionen: hur staterna i Europa faktiskt tillgodo- ser barnets rättigheter. Där finns oerhört mycket att göra. Men man har inte tillmötesgått oss motionärer fullt ut. Det finns också i motionen från Vänsterpartiet ett ytterligare krav, som har fått stöd från Miljöpartiet och i den gemensamma reservation som sedan kommit fram där också Folkpartiet finns med. Det gäller en barnombudsman inom den europeiska unio- nen. Som vi ser det skulle det ytterligare kunna stärka kampen för barnets rättigheter och för att hejda och stoppa diskriminering av barn i Europa. Det innebär inte att det skulle bli en barnombudsman som sätter upp lagar och som går in och ingriper över staternas huvuden, men en barnombudsman som i ett mellan- statligt samarbete skulle kunna bevaka dessa frågor på ett mycket effektivare sätt än man hittills har kunnat göra. Jag hoppas att vi skall kunna få fler med oss när det gäller den reservationen. Herr talman! En sista punkt som jag också vill nämna är de globala frågorna. Som jag sade inled- ningsvis finns beklagligtvis inte biståndet med på dagordningen i Turin. Men vi har i olika motioner lyft fram dessa frågor, och vi har pekat på att frågan om en rättvis handelspolitik måste finnas med. Utskottet har svarat mycket positivt på detta: Det här finns redan med, och självklart bevakar Sverige både bi- ståndsfrågorna och en rättvis handelspolitik. Men jag vill understryka att det här är oerhört vä- sentligt, därför att i dag finns inte dessa rättvisa han- delsvillkor. Ett mycket sent exempel gäller Sydafrika, och jag tror att det svenska parlamentet känner allde- les särskilt starkt för att värna om den nya demokratin i Sydafrika och att ge landet så goda förutsättningar som möjligt för att kunna fungera. Det har visat sig att Sydafrikas möjligheter till ett bra handelsavtal med EU har stoppats och försinkats under lång tid. Jag har ingen reservation på den här punkten utan vill bara instämma i utskottets värdering och skicka med regeringen att den här frågan måste ges väldigt stor vikt. För Sveriges del gäller det inte bara bi- ståndsfrågorna inom EU utan också handelsfrågorna och att det blir rättvisa handelsvillkor för andra och fattigare länder. Just exemplet med Sydafrika belyser de problem som finns. Herr talman! Jag skall stanna där och yrka bifall till några reservationer, inte alla. Det gäller reserva- tion 1 om EU:s övergripande karaktär, reservation 6 om utträdesrätten, reservation 10 om barnets rättighe- ter, reservation 14 om EMU-processen, reservation 34 om vetorätten, reservation 36 om avskaffande av VEU och reservation 37 om vapenexporten. För öv- rigt vill jag hänvisa till de avvikande meningar som finns i respektive fackutskott och i övrigt till övriga reservationer som jag självklart också står bakom. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 229572 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0977/#anf119