<anforande>
<dok_hangar_id>2349106</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:77 Torsdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>1996-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 7 §) EU:s regeringskonferens (forts. UU13)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4FF240ED-97AA-4F2F-98E8-7D10F5C785CF</anforande_id>
<anforande_nummer>111</anforande_nummer>
<talare>OLOF JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har inte deltagit i utrikesutskottets
behandling av detta ärende eftersom jag inte ingår i
detta utskott. Jag gör inte heller anspråk på att kunna
ersätta Helena Nilsson, som är föräldraledig, men jag
är här i stället för henne.

I det här betänkandet behandlas vetorätten inom
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Där
har vi som bekant sedan tidigare olika meningar mel-
lan partierna. Jag nämner detta inledningsvis, för det
är ett utmärkt exempel på hur man ibland tvingas
hantera frågor för att få ut något meningsfullt av ären-
dets behandling.

Vi har alltså inte valt att här avge någon reserva-
tion. Här handlar det om att Sverige som nation skall
driva en linje i en förhandling där många ingår. Vis-
serligen kan man då säga: if you can´t beat them join
them, det kan man använda som princip. Men vi har
också noterat den återkoppling som i det här sam-
manhanget finns till Utrikesnämnden och till riksda-
gen. Det är en viktig förklaring till att vi inte har re-
serverat oss på denna punkt. Vi står dock kvar vid vår
grundläggande hållning.

Fru talman! 90-talet har inneburit stora föränd-
ringar i Europa. Gamla diktaturer och stater har fallit
sönder, nya stater kämpar för att bli stabila demokra-
tier. Det är i det perspektivet man skall se den rege-
ringskonferens som nu startar.

Drivkraften bakom den europeiska unionen är
drömmen om en stabil fred. Samtidigt är det många
som misstror EU. Även om samarbetet mellan Euro-
pas länder kanske aldrig varit så djupt och så långtgå-
ende som i dag, har vi de senaste åren upplevt krig
och förföljelse i en omfattning som Europa varit för-
skonat från de senaste 50 åren.

Jag är övertygad om att EU kan få avgörande be-
tydelse för en hållbar och fredlig utveckling på den
europeiska kontinenten, men vi är inte där än. Det
gäller att ge människorna i östra Europa framtidstro
genom demokratisk och ekonomisk utveckling. Detta
saknas ofta i dag.

Vägen till fred och utveckling måste vara att fläta
samman Europas länder i ett så nära samarbete att
krig aldrig uppkommer. EG inlemmade en gång
Grekland, Spanien och Portugal i samarbetet. Det var
när de gamla högerdiktaturerna föll i dessa länderna.
Nu har de före detta fascistdiktaturerna successivt
utvecklats till fungerande demokratier med EU som
stabiliserande och pådrivande faktor.

Det är en historisk uppgift att nu även ge förut-
sättningar för att samma sak skall hända i de tidigare
kommunistdiktaturerna, så att de så småningom fullt
ut kan delta inom den europeiska unionen, om de så
önskar.

Vi måste ta vara på den möjlighet som vi nu har
att utvidga EU, att låta samarbetet växa på bredden,
så att det på lång sikt omfattar i stort sett hela den
europeiska världsdelens demokratiska stater - de som
har respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Vi har
chansen att på det sättet göra en historisk insats för att
läka såren efter det kalla kriget.

Centerpartiet tänker inte bidra till att EU utvecklas
till ett stormaktsbygge. Vi tror inte på den sortens
imperier. EU skall inte växa på höjden genom att allt
fler beslut flyttas till den överstatliga nivån. Center-
partiet kommer att motarbeta de krafter som vill flytta
makt från de enskilda länderna till en svällande be-
slutsapparat i Bryssel.

Det finns fortfarande en del EU-anhängare i den
svenska debatten som inte kan se någon skillnad mel-
lan att bygga samarbetet på bredden eller att bygga
det på höjden. De vill, ibland utan urskiljning, säga ja
till alla förslag som kan tänkas stärka EU på medlems-
ländernas bekostnad. Utan att blinka och, som det
stundtals verkar, utan att tänka ställer de upp på för-
slag som ökar centraliseringen inom EU. Det är det-
samma som att förorda ökad distans mellan folken
och den europeiska unionen.

EMU:s tredje fas med gemensam valuta och riks-
bank passar bra in hos dem som vill centralisera Eu-
ropasamarbetet och bygga EU på höjden. EMU förut-
sätter att en rad beslut fattas centralt. Det skulle inne-
bära en omfattande penning- och finanspolitisk sam-
ordning. Sysselsättning och miljö blir en restpost i
sammanhanget, och människan blir en produktions-
faktor som dessutom skall bete sig ekonomiskt opti-
malt för att passa in i systemet. Det handlar alltså om
att flyttas dit där jobben är tillgängliga på bästa möjli-
ga sätt, utan hänsyn till personliga förhållanden.

EMU innebär centralisering i stället för decentrali-
sering.

EMU hotar samarbetet och delaktigheten mellan
Europas länder. En ny mur riskerar att resas mellan
europeiska stater vare sig det beror på olika utveck-
lingsnivå eller det beror på att en del ställer sig utan-
för och andra innanför.

Fru talman! I morgon, när EU:s nuvarande med-
lemsländer möts i Turin för att inleda regeringskonfe-
rensen, står samarbetet i Europa inför både stora möj-
ligheter och svårigheter.

Vi för vår del prioriterar fyra uppgifter inför rege-
ringskonferensen:

För det första gäller det EU:s utvidgning österut.

För det andra gäller det arbetet för en långsiktigt
hållbar miljösituation i Europa.

För det tredje gäller det kampen mot arbetslöshe-
ten.

För det fjärde gäller det decentralisering genom att
stärka närhetsprincipen och dess tillämpning samt att
stärka regionerna i Europa.

EU har inte råd att upprepa misstagen från Ma-
astricht. EU får inte utvecklas så att det i värsta fall,
och med rätta, uppfattas som ett projekt för politiker
och byråkrater. Det skulle vara förödande för den
folkliga förankringen och skulle i en förlängning
naturligtvis innebära ett hot mot hela samarbetet.
Tvärtom måste resultatet av regeringskonferensen bli
att förtroendet för samarbetet stärks bland EU-
ländernas medborgare.

Varje nytt steg i det europeiska samarbetet måste
få tid att mogna och att förankras/förkastas av folket.
Den folkliga legitimiteten för Europasamarbetet tar
tid, och den demokratiska processen måste respekte-
ras.

Jag tycker att det europeiska samarbetet trots allt
har mycket att lära av det mera nära nordiska samar-
bete som vi haft under en lång tid.

Centerpartiet anser att regeringskonferensen måste
leda fram till en konsolidering av samarbetet, samti-
digt som konkreta steg tas för att förbereda EU för en
utvidgning österut. För Centerpartiet är just utvidg-
ningen av EU den viktigaste frågan. Målet är ett enat
Europa, där ingen europeisk stat är utesluten från
början. Arbetet med att förbereda utvidgningen av
EU, självklart inklusive de baltiska länderna, måste ta
klara steg framåt under regeringskonferensen. Allt
annat vore ett misslyckande. Resultatet av regerings-
konferensen måste vara att tempot i utvidgningspro-
cessen ökar, inte minskar.

Det mesta talar för att nya medlemmar kommer att
antas stegvis. Därför finns det inga motiv för att göra
förändringar som om EU skulle få 27 medlemsländer
över en natt.

Fru talman! En av huvuduppgifterna för Sverige
måste vara att driva miljökraven framåt inom den
europeiska unionen. Miljöproblemen tar ingen hänsyn
till nationella gränser. Det krävs därför överstatliga
beslut på detta område för att vi skall kunna nå en
hållbar utveckling. Att lösa de gränsöverskridande
miljöproblemen är en av de viktigaste uppgifterna för
EU. EU skall dessutom vara pådrivande, inte minst
inom OECD-kretsen av länder och inom Rioproces-
sen. EU måste alltså ha en vidare syftning än att sam-
arbeta enbart inom sig självt. Det är en förutsättning
för att kunna påverka t.ex. USA och Japan att göra
något på miljöområdet som är värt att nämnas.

Medlemskapet innebär inte att Sverige skall sluta
vara en föregångare på miljöområdet, för då blir EU
bara en bromskloss. Tvärtom skall vi på så många
områden som möjligt driva på, visa vägen och vara ett
gott exempel.

På miljöområdet är regeringens skrivelse otill-
räcklig, som vi ser saken. Helhetssynen och insikten
om att det krävs förändringar på olika politikområden
saknas. Att föra in ett miljömål för en gemensam
jordbrukspolitik, som regeringen föreslår, är bra och
en nödvändig åtgärd, men det är långt ifrån tillräck-
ligt. Eftersom vi anser att EU är ett verktyg för en
bättre miljö måste vi se till att använda det verktyget.
Principen för en hållbar utveckling måste formas
också för den inre marknaden, den ekonomiska politi-
ken, handelspolitiken, energipolitiken, transportpoli-
tiken osv.

Fyrpartiregeringen inledde det svenska samhällets
omställning mot ett kretsloppssamhälle. De interna-
tionella riktlinjer som antogs vid FN-konferensen i
Rio, bl.a. Agenda 21, var här en logisk fortsättning.
Det är Centerpartiets absoluta uppfattning att artikel 2
i Romfördraget måste kompletteras utifrån förpliktel-
serna från Riokonferensen. Det skall framgå i fördra-
get att det är en huvuduppgift för EU att främja en
hållbar utveckling både bland medlemsstaterna och
globalt.

Regeringens skrivelse är inte heller tillräckligt
tydlig när det gäller den s.k. miljögarantin. Center-
partiets förslag är tydligt och konkret. Vi anser att
artikel 100 a skall stärkas. Inte bara en hög skyddsni-
vå utan även den s.k. försiktighetsprincipen skall
tillämpas när rådet fattar beslut om harmonisering av
lagar och författningar för att upprätta den inre mark-
naden. Enskilda länder skall kunna gå före och införa
strängare regler för varor.

Artikel 100 a 4 skall formuleras om i enlighet med
artikel 130 t, därför att alla beslut i miljöfrågor, såväl
för miljöförstörande utsläpp från fasta anläggningar
som för handeln med varor, skall vara minimiregler.

Centerpartiet har länge arbetat för ökade möjlighe-
ter till majoritetsbeslut på miljöområdet. Det är tydligt
att kravet på enhällighet vid beslut om miljöskatter i
dag utgör ett hinder för att uppnå de gemensamma
miljömålen. Det tydligaste exemplet på dessa svårig-
heter är oförmågan inom EU att komma överens om
en miniminivå för koldioxid- och energibeskattning.
Den enda framkomliga vägen är att ändra Romfördra-
get så att det blir möjligt att införa miljöskatter genom
en kvalificerad majoritet. Sverige får inte acceptera
sänkt miljöstandard. Femte miljöhandlingsprogram-
met får inte stanna vid vackra ord.

Arbetslösheten är för dagen det största problemet
bland EU:s medlemsländer. Förutom lidande för den
enskilde medför arbetslösheten sociala problem i form
av utanförskap, ökade motsättningar, passivitet,
drogmissbruk m.m.

Skall EU:s legitimitet bestå, måste unionen förmå
att skapa förutsättningar för fler jobb. De idéer som
funnits om en sysselsättningsunion har hittills stannat
vid ord utan operativ uppföljning. Regeringens ambi-
tioner, bl.a. att föra in sysselsättningspolitiken i för-
draget, är något som måste göras operativt. I likhet
med de förslag som vi har på miljöområet bör man
pröva nya mekanismer för övervakning av medlems-
ländernas och gemenskapens åtgärder för att stärka
förutsättningarna för nya jobb. I likhet med vad som
skrivs i en av kommissionens vitböcker bör skatte-
växling utnyttjas för att skapa sådana förutsättningar
för fler jobb.

Fru talman! EU-medlemskapet innebär att vissa
gemensamma beslut flyttas från Sverige till Bryssel.
Men medlemskapet måste också innebära att beslut
flyttas åt andra hållet, närmare dem som berörs av
besluten. Det är det enda sättet att nå en fördjupad
demokrati, ett bättre folkligt deltagande och ett större
engagemang samt att ge innehåll åt närhetsprincipen.

Lokalt självbestämmande måste vara grunden för
de politiska systemen i de västeuropeiska demokrati-
erna. Grunden för politiskt beslutsfattande i EU är
enligt Maastrichtfördraget subsidiaritetsprincipen,
närhetsprincipen. Den principen förutsätter att frågor
som inte uttryckligen hör till unionens kompetens inte
heller skall behandlas av EU.

Det är mycket allvarligt att regeringen i sin skri-
velse inte har några förslag om hur subsidiariteten
skall utvecklas. Centerpartiet har även här konkreta
förslag som regeringen bör arbeta efter på regerings-
konferensen. Det krävs en tydlig normhierarki som
ger klart besked om beslutsnivåer och om hur detalje-
rade beslut varje nivå bör ägna sig åt.

Resultatet skulle bli att rådet ägnar sig åt mer
ramlagstiftning. Sedan är det upp till varje medlem-
sland att utforma detaljerna.

Dessutom bör det inrättas en kompetenskatalog
som talar om vem som skall göra vad. Uppgifterna för
unionen, medlemsstaterna samt regionala och lokala
organ skall tydligt beskrivas.

Fru talman! Regeringskonferensen är en lång pro-
cess som kommer att pågå i över ett år. För att nå
framgång är det viktigt att Sverige koncentrerar sina
ansträngningar på områden där vi har särskilt starkt
intresse. Centerpartiet har tydligt markerat fyra centra-
la områden: utvidgningen österut, miljön, arbetslöshe-
ten och decentralisering.

Fru talman! Jag står självfallet bakom Centerns
samtliga reservationer i utrikesutskottets betänkande,
men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till re-
servationerna 2, 13, 19, 21 och 23.
</anforandetext>
<intressent_id>059100119006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>229564</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0977/#anf111</protokoll_url_www>
</anforande>
