2349105 GJ0976 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:76 Onsdagen den 27 mars 1995/96 76 1996-03-27 00:00:00 Vår miljö - Miljöarbetet under året 94831ECA-816A-42E9-8541-19BED4F2E6E0 185 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Herr talman! Nu blev talarordningen litet konstig, men det kanske fanns skäl till det. Detta är den andra miljöskrivelse vi får. Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är bra, eftersom vi har velat ha en sådan redogörelse. Men som jag tidi- gare sade hade vi önskat att regeringen hade haft större ambitioner och inte bara redovisat att vi i Sve- rige inte når miljömålen, vilket är sorgligt, utan också haft en liten diskussion i skrivelsen om hur man har tänkt sig att klara av det i framtiden, för det är egent- ligen det som det handlar om. Vi måste klara miljö- målen för att vi skall kunna etablera det ekologiska samhälle som alla säger att vi vill ha. Dessutom kan vi konstatera att många av de mil- jömål som vi har, ungefär 150 stycken, inte är satta efter vad naturen tål. De är satta efter vad man trodde att man skulle klara av och vad man trodde skulle vara ekonomiskt möjligt. Egentligen skulle många av dem behöva skärpas för att hamna på en nivå där naturen klarar av dem. Vi skulle alltså ha betydligt starkare krav när det gäller koldioxid, kväveoxider osv. I och med att man kan konstatera att vi inte har gjort tillräckliga insatser för att klara målen finns det en risk för att de kommer att urholkas ytterligare. Jag hoppas att den farhågan inte kommer att besannas. I den här miljöskrivelsen saknas det alltså en del. Vi skulle ha önskat att det också hade funnits mera diskussion om den biologiska mångfalden och om vad som har hänt med EU-målen. Om vi tittar på betänkandet finns det en liten pas- sus som jag skulle vilja läsa högt och som är litet betecknade för miljödiskussionen i dag. Det står så här: "Utskottet erinrar om att riksdagen under våren 1991 fattade ett övergripande beslut om mål och rikt- linjer för miljöpolitiken." Det är den proposition som den förra socialdemo- kratiska regeringen lade fram, En god livsmiljö. Sedan dess har inte mycket hänt. Det är betecknande för miljöpolitiken under 90-talet. Det händer ingenting. Att vi nu, 1996, skall behöva hänvisa till en proposi- tion som kom 1991 är beklämmande. Men det är inte förvånande om man, som Miljöpartiet, har tittat på vad som har hänt med miljöpolitiken. När Naturskyddsföreningen gjorde bokslut över den borgerliga regeringen sade de: Det är samman- fattningsvis med stor besvikelse vi ser tillbaka på dessa tre år. Att den miljöpolitiska utvecklingen av- stannar under en lågkonjunktur kan man ha en viss förståelse för, men att medvetet driva en politik som tar flera steg tillbaka, såsom den borgerliga regering- en gjort, är ansvarslöst och oacceptabelt. Vi hör Centerpartiet säga att Socialdemokraterna förvaltar politiken. Jag hoppas verkligen att Social- demokraterna har betydligt högre ambitioner än så och fortsätter där man slutade 1991, eftersom det inte hände så mycket sedan. Miljön blir inte bättre av att man lanserar ordet kretsloppssamhälle. Miljön blir bättre när man fattar politiska beslut som visar att man vill minska kemikaliehanteringen och att man vill gå åt rätt håll och uppfylla miljömålen. Miljöpartiet anser att det är angeläget att miljömå- len skärps och vi hoppas att det kommer till konkreta åtgärdsplaner över hur vi skall nå målen. Det är bra att miljöministern säger att även andra ministrar skall ta ansvar för miljön, eftersom det måste vara så. Mil- jöpolitiken måste genomsyra alla departement för att vi skall ha en chans. Jag hoppas att detta inte innebär att vi får en sva- gare miljöminister, utan att vi får en starkare miljö- minister, en starkare miljöpolitik och att t.ex. kom- munikationsministern verkligen tar miljömålen på allvar. Just trafiken är ett område där vi vet att vi tyvärr går åt fel håll i dag. Det är alltså beklämmande att konstatera att vi klarar ett av de nio undersökta målen, nämligen det om svaveldioxider. Där går det någorlunda bra. Res- ten får riksdag och regering bakläxa på. Det här har gått dåligt. Miljöpolitiken har mest varit ord och floskler och för litet handling. Det måste bli en änd- ring på det. Vi kan också se att det finns en hel del målkonflik- ter mellan politik i allmänhet och miljöpolitik. I dessa målkonflikter kommer ofta miljöpolitiken till korta. Det gäller t.ex. trafikmålen. Om vi bygger motorvägar vet vi att det leder till ökad bilism. Om vi inte bygger motorvägar kan vi hålla igen bilismen. Där har miljö- politiken tyvärr hittills fått komma till korta. Det har varit den andra politiken som har fått spela den avgö- rande rollen. Jag hoppas att vi kan få en ändring där. Därför hälsar vi med glädje de signaler som säger att Sverige är färdigbyggt när det gäller motorvägar. Fler motorvägar ökar definitivt utsläppen. Det finns också andra målkonflikter. Skall vi öka konsumtionen eller inte. Vi hörde just Göte Jonsson berätta att det var så bra i USA för att man hade en större omsättning på bilar där. Men omsättning på varor är också ett problem. Det leder till ett resursslö- seri som i sig föder miljöproblem. Ibland är det kan- ske bättre att vårda det man har och se till att re- sursslöseriet minskar. Vi hör ofta i dag att miljöproblemen bara kan lö- sas internationellt. Det är en myt som vi i Miljöpartiet anser att vi måste skärskåda rejält. Det är naturligtvis så att en hel del miljöproblem bara kan lösas interna- tionellt. Men varje land som tar ett steg i rätt riktning minskar den totala globala miljöbelastningen. Varten- da litet bidrag till minskningen är ett positivt bidrag. Det får inte vara så att vi håller igen de nationella ambitionerna för att vänta in alla andra länder. Det finns en liten tendens i miljödebatten i dag att vi skall göra allting samtidigt. Vi menar att Sverige måste kunna gå före här. Det kan gälla många områden, t.ex. när det gäller kemikalier. Där har Sverige tidigare varit ett land som visar att det går att klara sig utan en hel del av de kemikalier som inte bör finnas. I dag har vi ungefär 1 miljon kemikalier i omlopp. Av dem används 20 000-60 000 mycket i kommer- siellt bruk. Vi i Miljöpartiet menar att det är dags att vi återigen får en översyn av kemikaliehanteringen, ungefär som den som fanns i den proposition som kom 1991, En god livsmiljö. Den visade vilka områ- den man ville börja minska på. Den talade om att vi skulle minska kvicksilveranvändningen, användning- en av klorerade kolväten osv. I dag är det fortfarande de målen som styr. Det har inte hänt så mycket sedan dess. Det är dags att ta tag i detta igen och visa att vi i Sverige vill gå före på kemikalieområdet trots att vi är medlemmar i EU. En av miljörörelsens främsta anledningar till att inte vilja gå med i EU var just att det blev så svårt att driva en egen självständig nationell politik, framför allt på kemikalieområdet. Det är dags att visa att det går. Än så länge har vi inte sett så mycket av det. I Danmark har man sagt att man vill försöka när det gäller de ämnen som kallas hormongifter, t.ex. nonylfenol. Man har sagt att man vill införa ett natio- nellt förbud för den kemikalien. Det skulle vara mycket positivt om miljöministern kunde ge besked om att även Sverige är intresserat av det. Det talas mycket om den biologiska mångfalden, men det händer inte så mycket som positivt bidrar till en ökad eller ens bibehållen biologisk mångfald i Sverige. Det är en problematik som är ganska kom- plex. Det handlar också mycket om alla andra mil- jöproblem vi har. Försurningen innebär t.ex. att 90 % av allt svampmycel håller på att försvinna ur skogs- marken. Svampmycelet, svampens fina trådar, är en förutsättning för att träden skall kunna må bra. Det är nämligen svampmycelet som förser träden med mine- raler och vitaminer. Att svampen försvinner är ett resultat av försurningen och kan vara ett skäl till att vi ser allt fler blödande granar och döende skog. Vi måste få en politik som menar allvar med den biologiska mångfalden. Vi har t.ex. fortfarande ett skogsbruk som gör att många arter försvinner. Vi har ett skogsbruk som inte sparar de biotoper som har hotade arter. I dag finns det 206 arter som är akut hotade, 520 som är sårbara och 263 som är sällsynta. Tyvärr är det inte så att de akut hotade och sårbara blir färre. Det är snarare så att fler flyttas upp på listan. Än så länge har 111 arter försvunnit ur den svenska faunan och floran. Många hävdar att framför allt många kärlväxter, mos- sor och alger befinner sig i hotklass 1, dvs. akut hota- de, och kommer att hamna bland de försvunna om vi inte ändrar skogspolitiken och lantbruket. Lantbruket bedrivs ju som ett intensivt kemikalie- lantbruk som definitivt hotar den biologiska mångfal- den. Vi i Miljöpartiet har lagt fram en mängd förslag om detta. Vi vill t.ex. avsätta 500 miljoner per år för att i alla fall rädda 5 % av den produktiva skogsmar- ken nedanför skogsodlingsgränsen. Här finns många av de akut hotade arterna. Vi menar också att det skulle finnas en möjlighet att ta upp vilka arter det handlar om i miljöskrivelsen. Det finns en mycket stor okunskap om detta i Sverige i dag. Man måste tala om vad som krävs för att dessa arter skall kunna finnas kvar och redovisa vilka inven- teringsbehov som finns. I mångt och mycket känner vi till ganska litet om dem. Det gäller t.ex. sådana arter som ändå är så pass kända som tjädern. Vi vet väldigt litet om var den förekommer, vilka krav den har och vad vi måste göra för att bevara den. Detta är frågor som är viktiga. En annan sak som jag också skulle vilja skicka med, och som jag hade en att-sats om som inte fick komma med, är att man i EU anser att jaktfrågorna tillhör miljöministern. Sverige är unikt så till vida att vi anser att jakt är en areell näring. Jag skulle verkli- gen vilja uppmana miljöministern att inse att jakt handlar om biologisk mångfald i dag. Det handlar om hur vi hanterar den biologiska mångfalden. Vi i Mil- jöpartiet anser att dessa frågor skall ligga på miljö- ministern. Det skulle också vara logiskt med tanke på att de i dag ligger på Naturvårdsverket och inte på Jordbruksverket. Därmed skulle de alltså följa sin minister. Vi har också tagit upp det som Sverige har bi- dragit med till EU:s Natura 2000. Vi menar att Sveri- ges bidrag har varit för litet. Det sades tidigare att detta inte skulle få bli styckevis och delt, utan att det skulle ses som en hel- het. Vi skulle få en avsättning av områden där vi skulle kunna se att det fanns en helhet. Tyvärr blev det inte så. Naturvårdsverket ville ha med 1 273 om- råden. Det ansågs att man då skulle kunna uppfylla art- och abitatdirektivet samt fågeldirektivet och få ett hållbart bidrag till Natura 2 000. Men det blev bara 563 områden. Vi menar att miljöministern borde återkomma och se till att vi får med betydligt fler områden i Natura 2 000. Dessutom är de områden som nu finns med till 95 % redan skyddade i dag. Detta har alltså inte medfört något positivt. Det finns en mängd frågor angående det material som har lämnats i Miljöskrivelsen. En del av dessa vill jag ställa, om miljöministern vill ta repliker. Bl.a. står det att Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider med 50 % till år 2005 jämfört med 1980 års nivå. Jag trodde att det var så att riksdagen skulle sätta målen, och att Naturvårdsverket sedan utarbetade planerna. Men det här målet finns inte! När avser man att det skall sättas? Det finns också en hel del mål som är passerade, och som gällde fram till 1993. Även för dessa står det att Naturvårdsverket har fått i uppdrag att se över åtgärder. När skall vi sätta målen? Skall inte riksdagen först sätta målen? Sedan kan vi arbeta för att få fram de åtgärder som krävs. Jag tyck- er att detta känns som en litet felaktig ordning, även om jag hoppas att det är ambitioner som gör att det blir så här. En annan fråga jag vill ställa handlar om jordbru- ket. Det Naturliga Steget tog initiativ till en hearing för några år sedan. Den resulterade i att man samfällt, tillsammans med LRF och Alternativa Jordbrukare, slog fast att jordbruket i Sverige inte är ekologiskt hållbart. Även detta måste vara en del av det som miljöministern borde komma in på. Finns det någon ambition att ändra det svenska jordbruket så att det blir långsiktigt hållbart? I skrivelsen står det att vid omstrukturering av jordbruket i öst är det viktigt att denna sker så att man får ett miljövänligare och mer hållbart lantbruk. Gäl- ler inte detta i lika hög grad i väst? Det kanske gäller i betydligt högre grad i väst. Det västeuropeiska jord- bruket är nämligen det absolut minst ekologiskt håll- bara jordbruk som världen någonsin har skådat. Jag hoppas få svar på en del av frågorna. I övrigt hoppas jag att det som kommer nästa år har litet högre ambitionsnivå. Jag hoppas också på en litet mer förut- sättningslös diskussion, redan innan skrivelsen läggs fram, om vilka ambitionerna skall vara. Det är ju så med miljöpolitiken - den skulle må bra av en mer öppen debatt än vi har i dag i Sverige. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 229418 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0976/#anf185